Som jag längtat efter detta. Fredag kväll. Nyss hemkommen från jobbet. Brasan i kaminen är tänd. Jag har packat upp träningskläderna och den blöta handduken och hängt på tork, för ja, det BLEV träning idag med! *sträcker stolt på sig* ;-)

Jag känner mig jättenöjd att ha tränat 2 dagar i rad, även om det optimala kanske är varannan dag? Sprida på det lite... Men jag har nått mitt mål på träning 2-3 ggr/vecka och så ska det se ut och bli framöver!

Jag är taggad till max just nu. Samtidigt som jag är livrädd. Vet inte vad jag är rädd för riktigt? Jag vet ju att jag lyckades jättebra och mådde bra när jag höll på med pulverkur hos Prenet. Dock fick jag ju ändå äta 1 mål mat/dag under den tiden. Nu blir det annat. Det blir 10 veckor på REN kur. Ska bli en spännande och häftig resa måste jag säga!

Även idag har jag träffat massor av tjejer och kvinnor hos Itrim. Alltid lika trevligt med småsnacket i omklädningsrummet före och efter träningen och jag blir SÅ enormt peppad och taggad inför att köra igång själv. Det är idag 20 dagar kvar tills jag börjar med själva kuren. Jag längtar(!) faktiskt.

Måste vara nåt fel.... ;-P

En skön hemmakväll väntar tillsammans med maken som är på väg hem. Vi kom inte hem samtidigt ikväll då han kom på att han nog måste ha ett regnställ till morgondagens jakt, då det ska bli riktigt ruggigt och regnigt.

Kvällens mat blir tortillas och nachos och sen lite mys i soffan för att kolla in nya omgången av Let´s Dance. Rätt mycket roliga människor med denna gång, kul!

Ha nu en riktigt skön fredagkväll alla som läser och tusen, tusen TACK för alla hejjarrop och peppningar! Jag är SÅ tacksam för att ni orkar med att peppa mig i denna berg-och-dalbana i min kamp mot min övervikt. Denna gång ska jag inte göra varken er eller MIG SJÄLV besviken. This is it. Det är NU det gäller. Känns som NU eller aldrig faktiskt.

KRAM!

Det är toppen att gå iväg och träna på lunchen!

Det är inte mycket folk. Det är bara att byta om på toan på jobbet, på med jacka och skor, upp med träningsväskan på axeln, ut från jobbet, gå runt 2 hörn... framme!

Dra kortet i läsaren för att registrera att man är där. Ner en trappa till omklädningsrummet för att ta av sig jacka och skor. På med träningsskorna och sen... köra järnet de 3 varven som räknas som ett träningspass hos Itrim och det tar ganska precis 30 minuter!

När jag är färdig så stretchar jag i ca 5 minuter innan det väntas en skön och sval dusch. På med kläderna igen, in på Hemköp och äter en sportsallad vid datorn. Allt avklarat inom min timmeslånga lunch, perfekt!

Bra träning. NÄR den blir av...

Nu har jag bestämt mig (igen...) för att jag SKA gå iväg minst 2 ggr/veckan. Gärna tre gånger, men två är heeeelt OK. Måste ju ändå ta i akt att jag varit/är en soffpotatis och att 2 ggr/vecka är 200% förbättring!

Det är ju SÅ jäkla skönt när jag är klar! När jag står där och flåsar och eftersvettas när jag stretchar... För att inte tala om duschen. Känslan inombords när jag känner mig NÖJD med min prestation, den är bara BÄST! Det är DET som jag måste ta fram när jag inte orkar gå iväg. Fokusera på den innerligt sköna känslan E F T E R Å T.

Och att jag är värd detta.

Jag är VÄRD att må bra.

Men...! Att det är MITT eget ansvar att ta tag i detta.

Idag skrev jag äntligen in mig för Hälsoanalysen, dvs invägning och mätning m. m. Jag ska även tillsammans med Itrims hälsovägledare prata om mina matvanor och annat. Den 24 januari är det dags.

Den 22 januari, två dagar innan, ska jag träffa viktminskningsgruppen.

Och... den 31 januari är det dags...

Då går nämligen startskottet för 10 veckor på REN kur med Itrim!

Jag minns hur jag mådde med Prenet förra våren. Det var iofs inte ren kur, utan 2 mål pulver och 1 mål mat per dag. Det ledde till en viktminskning på 11 kg på 12 veckor. När jag läser tillbaka ser jag hur pigg jag var och hur bra jag mådde... Jag vet ju att jag KAN! Visst, dag 3 brukar inte vara att leka med, men nu VET jag. Dessutom får jag faktiskt dricka svart kaffe och rent thé och det kommer rädda mig i många situationer. Förra gången fick jag f r u k t a n s v ä r d huvudvärk pga kaffeabstinens, och det helt i onödan, då jag senare fick reda på att jag visst fick fortsätta dricka kaffe, men i måttliga mängder förstås. I dagens läge dricker jag ca 3-4 koppar/dag och det kommer jag fortsätta med. Kaffe är mitt livselixir! ;-)

Jag orkar inte att räkna points och gå ner och upp och ner med Viktväktarna. Är så less på futtiga minus på några hekton hit och dit... Nu ska det gå snabbt OCH jag ska sedan lära mig att äta rätt, vad som är rätt för MIG och min kropp. Det ska bli oerhört spännande och jag behöver verkligen det stöd och pepp man får både i grupp OCH av Itrims hälsovägledare. Detta är inte bara 10 veckor det handlar om, utan 1 år. Sen är det frivillig uppföljning på 1 år till. Det känns helt rätt för mig detta och som jag skrivit förut, är Itrim som att "komma hem". Det är ett jättemysigt och trevligt ställe med många glada, peppande och härliga människor, precis vad jag behöver!  En helt ny livsstil!

Jag träffar varje gång nya tjejer i omklädningsrummet och det är lätt att börja prata med dem. Jag är lite fräck och frågar om de "bara" är motionskunder hos Itrim eller om de också är/varit viktminskningskund. Ofta svara de att de gått viktminskningskursen också och att det inte varit några problem att genomgå dessa 10 veckor på ren kur. Fantastiskt! Jag har nog pratat med ca 10 tjejer och alla säger samma sak. Och det mest otroliga av allt är att alla förlorat mellan 17-22 kg under dessa veckor!

Wow...

Jag VILL också. Jag KAN också. Jag SKA också!

Ja, det är sant. Vi har firat "lilla julafton" ikväll.

Då vi ju hamnade på akuten med svärmor på julafton och vår planerade jullunch därför gick i stöpet, så träffades vi ikväll istället. Dock utan julmat (tack och lov...) utan istället hämtade vi mat från Tex Mex och åt tillsammans, mycket gott!

Bytte julklappar och fikade lite och småsnackade och tog det lugnt tillsammans. Skönt! Svärmor mår mycket bättre och hennes halva ansiktsförlamning är i princip borta helt. :-)

Annars har det varit en OK dag. En onsdag som inte bjudit på så mycket mer än regn, regn och åter regn. Så trist! Det är ju januari = VINTER! Hallååååå snön..!? Minusgrader? Kyla? Vad är det..!? Jättemörkt och trist och jag blir så trött av detta...

Ikväll blir det en tidig kväll, eller tidig och tidig.. klockan är ju snart elva iallafall... *suckar o skakar på huvudet* Ska dock komma i säng innan 01.30 iallafall, som det blev igår då jag fastnade bland de där pingvinerna.... ;-P *ehum*

Torsdag imorgon och 2 dagar till helg! Längtar!

Imorgon blir det lunchträning och väskan står packad vid ytterdörren. Måste skärpa mig. SKA komma iväg 2-3 ggr/vecka! Det innebär att jag måste träna torsdag OCH fredag. Japp, så får det bli. Jag HAR bestämt mig. Det är NOG nu. Måste försöka dra ner på intaget av gottigheter.. måste!

Det är ju för MIN egen skull... och Litens...

Har fastnat totalt för ett spel där man genom att lägga ut granater, smäller isblock och lägger sen ut granater i hopp om att spränga motspelaren. Figurerna i detta spel är i form av små pingviner och det är skitkul! :-D

Testa själv vetja!

...eller 20 veckor. 

Sak samma då det ju är samma tidslängd.

Så länge sen är det sen våra handlingar lämnade Sverige för Bolivia.

Det är en halv biologisk graviditet...

Låt säga att det är 20 veckor kvar (drömma kan och ska man ju...) så blir det barnbesked 27 maj!

Det låter ju... toppen.

Det röstar i alla fall jag för! ;-)

Måndag kväll. Snart dags att gå och sova. Försöka sova iallafall...

Dagen på jobbet har varit rätt lugn, skönt med en sån start på veckan för en gångs skull.

Letade nya vårgardiner till köket på lunchen och hittade 3 olika varianter på Åhléns, men kunde inte bestämma mig för vilken av dem vi skulle ha, så det blir till att fundera lite till...

Sen vi kom hem ikväll har jag målat lister, karmar och fönster, en sista strykning (hoppas jag!) och sen ska de upp! Golvsocklarna har maken redan sågat till och förberett så de ska "bara" vara att skjuta på plats med spikpistolen. Små, små steg och i helgen räknar jag med att jag ska få pyssla klart allt när maken är iväg på jakt på lördagen. Spännande med jakt och det ska jagas rådjur och vildsvin! Hoppas, hoppas maken får skjuta sitt första djur! *håller tummarna*

När jag kom hem idag hade jag fått ett jättefint kort av en kär vän. Ett kort hon egenhändigt gjort och det var så fint, och budskapet var från hjärtat... från hennes hjärta direkt till mitt. Tack älskade gums!

Hann med ett jättemysigt samtal ikväll också och ibland är jag extra tacksam för att internet och bloggar finns, för det är så vi hittat varandra. Vi är så lika varandra i mångt och mycket, och förstår varandra på ett sätt som kan vara svårt att förklara för andra. Det bara ÄR så liksom... :-)

Maken och jag har nyss myst i vår "cigarr- och whiskyhörna". (Och nej, vi röker INTE cigarr inomhus..men det låter ju fint. ;-)) Det är en del av vardagsrummet där det står två fåtöljer vid ett litet bord. En rund ryamatta framför och en liten lampa på bordet. Tanken framöver är att jag ska klä om dessa fåtöljer och inreda den hörnan lite mer "cosy"... med varma färger.. i lite orientalisk stil, tänkte jag. Men först och främst ska vi få klart vårt sovrum, så vi kan ladda energi i lugn och ro.

Tack för alla fina och tänkvärda kommentarer, kära vänner!

Helgen rasar som vanligt iväg och man hinner bara blinka innan den är över, igen. Trååååk!

Imorgon är det måndag, och en hel lång arbetsvecka väntar. Första riktiga arbetsveckan år 2008. Jag är less, less, less... redan... Bådar inte gott. Vill så mycket något annat! Jag har inte vågat blogga om det förut, men nu när jag lagt korten på bordet, både för mig själv och för min chef, så ser jag ingen som helst anledning till att dölja det längre och lägga locket på. Det är fakta.

Visst, mitt största hopp står till att jag blir mammaledig snart. Men jag räknar inte med det längre, tyvärr. Jag vågar inte hoppas att det blir under 2008 längre... som jag tidigare var så "säker" på...

Jag tillbringar 9 timmar om dagen på jobbet. 9 timmar..! Det är egentligen inget konstigt alls, för det gör ju många. Det är bara det att jag tillbringar 9 timmar på ett ställe där jag inte trivs, längre... Och DET stjäl enormt mycket energi kan jag lova. Energi som jag vet att jag skulle kunna lägga på arbete, bara jag fick göra något jag TYCKER OM!

Och det jag har insett nu, efter en lång tids grubblande, är att jag vill MÖTA människor. Jag vill HJÄLPA människor, med allt vad det innebär. Jag har skrivit om det förut, jag vet. Men det ÄR sanning. Det är MIN sanning.

För att inte gå under helt, så måste jag jobba mot ett mål. Ett NYTT mål. Målet med stort M. När jag känner att något är fel, i varje nerv i min kropp, så är det dags att leta sig vidare. Frågan är nu om jag får chansen att göra något nytt inom företaget jag jobbat på i 12 år av mitt snart 33-åriga liv, eller om jag måste söka mig utanför dess trygga väggar... En stor och spännande tanke. För min egen del spelar det inte så stor roll, bara jag får göra något som jag finner glädje i och som GER mig någonting.

Oavsett vart jag hamnar i slutändan så finns det ingen återvändo.

Det är inte rättvist - varken mot arbetsgivaren eller mig själv.

 Om 10 h är det dags igen. Nu arbetsvecka. 

Nya möjligheter.

Måste försöka tänka positivt!

När jag vaknade idag var världen vit.

ÄNTLIGEN snö!

Vinterbarn som jag är, så älskar jag snö och har fått vänta länge denna vinter. Den lilla snö som fallit förut har inte legat kvar mer än några timmar. Nu kommer det lite mer, t o m så vi har fått skotta lite grann. Härligt!

Apropå vitt, så målar jag vitt också.

Lister, foder och dörrkarmar blir vita och fräscha istället för ful gulnad, lackad furu. Det blir stor skillnad och faktum är att det är ett bra terapiarbete. Står radion/tv:n på så märker jag hur jag lyssnar innerligt på det som sägs, oavsett om det är sportsändningar som handlar om skidor/hockey eller Svensktoppen. Så himla skönt, att kunna fokusera på annat. Men ibland kommer den där längtan... Längtan efter Liten. Den fullkomligen väller in över mig. Får mig att känna hur hjärtat blir tungt och sorgset. Hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Hur tankarna ändrar form och undrar om det någonsin kommer bli vår tur...

Sitter och dricker dagens andra kopp kaffe.

Minipaus, innan det är dags att bege sig ut i snickarboden för att måla vidare på "smyget" till nya dörröppningen.