...och jag är trött. Jättetrött. Jobbat på hårt här hemma ikväll och fixat och donat med allehanda saker jag återkommer om... Vill dock skriva lite innan jag sluter ögonen och försöker sova.

Imorgon är det fredag. Sista arbetsdagen innan jul... Så skönt. Även om jag (tyvärr) inte alls ser fram emot julen i år, så längtar jag ENORMT mycket efter maken (min klippa, mitt allt) kommer heeeeem imorgon!!! ÄNTLIGEN!

Som jag saknat honom under denna vecka. Särskilt när jag mått så pass dåligt som jag gjort och fortfarande gör... Bara att kunna ha hans varma trygga famn att krypa in i....

Snart, snart...

Har dessutom idag (efter att ha LOVAT en go´ vän) ringt läkare och fått råd och hjälp idag. Kurator ska kontaktas framöver. Ev. kan det blir en beteendevetare/psykolog också. Vi får se... Jag vet bara en sak, och det är att jag (tyvärr) inte orkar med denna berg-och-dalbana som återigen har börjat. Jag fixar det inte helt enkelt... Därför måste jag inse att jag måste få hjälp utifrån.

Nu är det ju stundande helger framöver tyvärr, men jag får se vad jag lyckas med... Det får vara NOG nu. NOG.

Enough.

Jag är så innerligt glad att jag valde att börja blogga öppet igen. För det är trots allt så, att jag så otroligt mycket behöver detta stöd som jag får genom era fina kommentarer.

Ni skulle bara veta vad det gör, hur det lyfter mig. Får mig att orka lite till. Är så innerligt tacksam för det att det inte går att skriva ned med ord.

Jag hoppas att ni känner mig tacksamhet.

Jag hoppas ni orkar vara med på resan ända tills "slutet", då Liten får komma hem.
Även om resan verkar bli så oändligt mycket längre än vad vi befarade från början...

Tack A för det goda chokladogrammet med fina kortet. 

Tack även för fina och goa samtal via MSN.

Tack för goa mail.

Tack för stöttning och pepp i telefonen, S, E & P.

Innerligt TACK till er alla som på något vis visat medkänsla och omtänksamhet. Ni anar inte...

Åker bara längre och längre ner i det svarta hålet. Vill inte!!!

Jag kämpar, kämpar och kämpar... men förgäves.

Jag orkar inte glädjas åt sånt jag annars skulle bli jättelycklig för och det gör mig jätteledsen, frustrerad... Framför allt skapar det ett djupt dåligt samvete som jag känner att jag knappt orkar hantera.

Det känns som om marken under mig vibrerar. Likt en vulkan som är på väg att brista vilken sekund som helst.

Jag orkar inte med fler motgångar. Orkar inte.

Jag vill inte mer. Jag har fått NOG!!!

Vad i helvete ska vi "straffas" så hårt för!??!!

Nu är det inbördeskrig på G i Bolivia, just runt Santa Cruz där vi väntar barn ifrån. Det är väldigt oroligt och som det verkar så avråder USA och Frankrike sitt folk att åka till Bolivia.

Jag känner mig så tom. Så ledsen. Så innerligt trött.

Mer och mer funderar jag på hur det kommer rulla på med Bolivia framöver. Hur lång väntan det kommer bli egentligen... Det vore så mycket enklare att hantera denna väntan och frustration OM man VISSTE att det är 1, 2 eller 3 år. Oavsett längd, så köper jag det.. om jag VISSTE!

Denna emotionella berg-och-dalbana är inte vad jag behöver. Det är inte vad VI behöver. Jag är så trött att jag inte längre orkar tänka. Klarar knappt av att jobba. Ännu mindre att ta mig ur sängen på morgonen. Varje dag när klockan ringer tänker jag: "En ny dag med denna helvetesväntan". Typ....

När mitt "må-dåligt"-läge börjar gå ut över inte bara mig själv och maken, utan dessutom mina närstående, vänner m fl.. ja, då vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det längre. Många tankar dyker upp i huvudet, så som t ex byte av land. Vi är dock bara medlemmar i BFA och kan alltså bara välja bland de länder vi uppfyller kraven. Vilka länder det är har jag inte någon koll på, men jag känner att inget av de länderna som jag TROR vi stämmer in på kraven känns rätt...

När vi i augusti skickade ner våra handlingar till Boliva, så skickade vi inte bara iväg en bunt med papper. Vi skickade också iväg en stor del av våra hjärtan. Att byta land är alltså inte "bara". Dels kostar det massor av pengar som vi lagt ut redan och som vi inte kommer få tillbaka (ca 30-40.000:-) och dels måste vi kanske höja medgivandeåldern på barnet och då kontakta Familjerätten igen. Papperssamlandet som tog nästan 4 månader och enormt mycket energi, måste göras om. Allt måste översättas igen= mer pengar.

Pengar, pengar, pengar.

Ork, ork, ork.

Hjärta, hjärta, hjärta.

Smärta, smärta, smärta.

Fan vad det gör ONT!

Och FAN vad jag hatar att vara ensam när jag mår så här...

Julbord med jobbet ikväll. Tänkte först skita i det. Jag kände mig helt TOM och likgiltig. Men jag gick. Åt.

Och åkte hem.

1,5 h stod jag ut... höll masken...

Nu sitter jag här hemma.

Skriver. Gråter. Skriver.

Alla tankar i ett enda stort virrvarr...

Vill ringa någon, men vem? Vem orkar lyssna?

Vad vill jag säga? Vad tänker jag? Hur känner jag?

Så jävla vilsen.

Så jävla tom.

Så jävla ledsen....

...utan dig, underbara älskade du.

Det första vi gjorde var att plasta in trappan som skydd för målarfärg och tapetlim och annat jox... Tanken är att även den ska vitmålas i framtiden.

Utsikt från trappen. Här ska det målas en spaljé och sättas upp. Den är nu lackad furu, precis som taket var en gång i tiden, men ska bli vit och fräsch. I bakgrunden skymtas det som ska bli litens rum. Så småningom ska en vägg upp och en dörr ska också på plats, men vi gör oss ingen brådska med den biten...

En liten del av Litens rum, bara grundspacklat och den hemska mintgröna(!) heltäckningsmattan är utriven. Det som förut var skjutdörrar hela vägen längs kattvinden är bara en liten skjutdörr kvar längst bort. Tanken är att Liten ska kunna "bygga koja" om han/hon vill någongång. Ett kryp in liksom, för mysiga sagostunder kanske..?

Här ser man tydligt hur takkuporna är byggda. (till höger i bild) Detta är också Litens blivande rum. Som ni ser är det mycket snedtak och inte full höjd någonstans mer än på mitten, så inredningsförslag mottages tacksamt!

Litens rum, nu grundmålat inför tapetseringen, som får vila till 2008.

En bit av vårt blivande sovrum. Hålet som är i väggen är tänkt att vara bakom den sänggavel som jag ska bygga och klä in med ett snyggt tyg. Tanken är alltså att vi ska kunna komma åt grejer (som man inte behöver ofta men som man inte vill slänga) genom att flytta sängen. Förut var här skjutdörrar hela vägen.

Så här snyggt blev det efter tapetsering och det vita taket! Tänk att här var mintgrön heltäckningsmatta förut, och ljusgula väggar med lite gröna blommor, till det ett lackat mörkgult furutak... Nu är det bara ekparketten och lite nya fräscha möbler och mattor som ska in!

Motsvarande vägg framför sängen, till höger, innan tapetsering. Det var denna vägg jag funderade länge och väl på att göra en fondvägg av, men det blev inte så.

Samma hörn efter tapetsering.

Andra hållet och hörnet, före tapetsering.

Andra hörnet, nu med tapeter. Här är tänkt att vi ska ha en mysig fåtölj eller så av något slag, som man kan sätta sig i och relaxa, eller om Liten vaknar om natten och inte kan sova så kan vi sätta oss här och mysa och titta ut på stjärnorna genom fönstret...

Från vårt sovrum mot Litens rum. Lite vinklar och vrår...

Från vårt sovrum åt det rum som ska bli "dressingroom"... eller rättare sagt klädförvaringsrum/klädkammare.

Idag har jag ägnat mig åt att grundmåla hela hallen uppe + väggarna i Litens rum. Min snälla, älskade pappa har varit här även idag och tapetserat i blivande klädkammaren.

*Tack snälla snälla pappa! Vad skulle vi gjort utan dig?!*

I det stora hela flyter det på bra och nästa steg är in med ekparketten i sovrummet och i klädkammaren. Så spännande!

..och det är att det blir inga julkort skickade i år.

Jag varken hinner eller orkar med, tyvärr.

Så kära vänner, ni som vet att ni brukar få från oss, eller hade hoppats att få, det är INTE för att vi inte kommer ihåg eller något annat, bara att vi inte mäktar med.

Inte i år...

Jädrans vad fint det blev - sovrummet. :-)

Det har gått kanonbra idag och pappa och jag har samkört tapetseringen. Lite trögt i början, men när man börjar bli varm i kläderna går det allt smidigare för varje våd och vips; klart! Jag har tagit lite bilder med mobilkameran, men kan tyvärr inte ladda över dem just nu, men imorgon kväll ska ni få se.

Nu är alltså sovrummet tapetserat och klart och det blev så himla fint! Både jag och maken känner oss jättenöjda och nästa steg i sovrummet blir nu att lägga in ekparketten. Den ska förövrigt läggas in på hela övervåningen och är ett rätt stort projekt som tyvärr inte kommer hinnas klart innan jul för maken ska resa bort imorgon och kommer inte hem förrän torsdag kväll.

Men det finns annat att göra!

Först ska jag och pappa fortsätta tapetseringen imorgon i vårt blivande så kallade "dressingroom". Där blir det bara en billig, ljus papperstapet så det är inget speciellt. Ljust och bra hoppas jag det blir iallafall och det är inte speciellt mycket vägg att tala om så jag gissar att vi är klara på ett par timmar imorgon. Därefter ska jag slipa och måla spaljén vit. Dörrkarmar och fönster ska målas vita och fräscha också, så det finns jobb att göra medans maken är borta, så jag lär inte gå göralös.

Nu kopplar vi av efter att ha ätit en god middag som maken lagat. Han borde blivit kock istället! Alltid suveränt god mat och han är galet bra på improvisation!

Kram på er och hoppas ni alla har en mysig lördagkväll!

Nu har pappa och jag hjälpts åt att tapetsera första väggen i sovrummet, den gröna tapeten, och det blir SÅ BRA!

Bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om och detta är bara ett bevis på att tapeter man bara ser på en rulle/eller en snutt av i affären kan bli så mycket, mycket bättre på väggen!

Maken fixade goda varma smörgåsar medans pappa och jag jobbade på på övervåningen, så vid 20.30 avbröt vi jobbet för idag. Nu har vi ätit gott, druckit lite vin och sitter och småsnackar. Snart dags att lägga sig och sova för att ladda batterierna för riktigt stora tapetserardagen imorgon!

Har tagit lite bilder med mobilkameran som jag tänkt att lägga ut så småningom. :-)

Kram och godnatt!