...och jag är trött. Jättetrött. Jobbat på hårt här hemma ikväll och fixat och donat med allehanda saker jag återkommer om... Vill dock skriva lite innan jag sluter ögonen och försöker sova.
Imorgon är det fredag. Sista arbetsdagen innan jul... Så skönt. Även om jag (tyvärr) inte alls ser fram emot julen i år, så längtar jag ENORMT mycket efter maken (min klippa, mitt allt) kommer heeeeem imorgon!!! ÄNTLIGEN!
Som jag saknat honom under denna vecka. Särskilt när jag mått så pass dåligt som jag gjort och fortfarande gör... Bara att kunna ha hans varma trygga famn att krypa in i....
Snart, snart...
Har dessutom idag (efter att ha LOVAT en go´ vän) ringt läkare och fått råd och hjälp idag. Kurator ska kontaktas framöver. Ev. kan det blir en beteendevetare/psykolog också. Vi får se... Jag vet bara en sak, och det är att jag (tyvärr) inte orkar med denna berg-och-dalbana som återigen har börjat. Jag fixar det inte helt enkelt... Därför måste jag inse att jag måste få hjälp utifrån.
Nu är det ju stundande helger framöver tyvärr, men jag får se vad jag lyckas med... Det får vara NOG nu. NOG.
Enough.
Jane
21 december 2007 10:00
Vet du vad? Det är en enorm styrka att ta tag i problemen som du gör när du orkar ringa till kurator/psykolog när du mår dåligt! Tänk på det och känn dig duktig och stark! :) Julkramar!
M!
21 december 2007 10:33
Härligt att din man kommer hem! Ni får försöka ha en lugn jul och skippa alla måsten.
Med tanke på allt ni gått igenom vore det väl närmast konstigt om du inte mått kass nu faktiskt.... Därför gläder det mig att höra att du ska få hjälp nu. *kram*
Elin
21 december 2007 11:03
Bra att du tar dig själv och dina känslor på allvar och får hjälp. Det är modigt! kram
http://moe.sedlacek.se
Miniu
21 december 2007 11:40
Hej Grodis!
Här kommer en strykekram till dig.
Vill även ge dig ett litet tips, som jag hoppas att du tar på rätt sätt. Försök att koppla in psykolog snarare än kurator. Min erfarenhet är att psykologer har en helt annan kompetens i sådana frågor.
Det är jättebra att du tagit hjälp, för det är först när man mår bra själv, man kan börja tycka om andra och omvärlden.
Sköt om dig! Kram!
http://miniu.bloggagratis.se
Soifa
21 december 2007 13:55
Önskar jag kunde hjälpa på något sätt.
Skickar fler styrkekramar till dig!
(((KRAM)))
A
21 december 2007 21:18
Hej,
Tänk på en sak: Ibland är det faktiskt OK att vara ledsen och deppig. Det finns ibland skäl att vara det, och då kan det vara lika bra att deppa loss ett tag och faktiskt gråta ut! På riktigt, utan att ha dåligt samvete för att man gör det.
Gråter man ut känns bättre efteråt, även om det tar tid. Dessutom blir du starkare av att leva med ditt ibland risiga humör.
Ta långa prommenader i dagsljus, ta en springtur, synda och ät dyr (ja, den måste vara dyr) choklad, för det är du värd! Drick te och prata. Men ta inte medicin, utan låt deppet självläka. Känslor finns för att människan behöver känna.
Vi väntar också barn från Bolivia, och jag trillar också dit på deppighet ibland. Det känns helt hopplöst att inte veta något, vi vet inte ens i vilken stad våra papper bor. Men någonstans långt inne är jag helt övertygad att allt kommer att lösa sig så småningom, både för er och för oss. Jag bara vet att vi kommer att få alldeles fantastiska barn, och att det tar tid får vi helt enkelt leva med.
Powerkramar till dig!
Jessica
21 december 2007 23:54
Först och främst,en STOR VARM KRAM till dig!
Sen måste jag säga som flera andra här skrivit att det är en enorm styrka att be om hjälp,jag ringde en psykolog tidigare i höstas och bad om hjälp,kände mig så misslyckad när jag gjorde det valet,att jag inte orkade ta tag i mina problem själv längre,men ju längre hösten gått med den underbara hjälp jag fått,ju mer har jag insett att det faktiskt är en styrka att be om den hjälpen och ta emot den.
Skickar så mycket styrka och ork som det bara går via cyber-rymden!!
http://jezza.wordpress.com
Tess
22 december 2007 09:25
BRA! Jätte bra att du ringt och sökt hjälp och stöd. Försök ta det lugnt över helgerna och bara göra det du känner för och inte sätta för stor press på dig själv. Sen, när alla är tillbaka i vardagen igen ta tillvara på all hjälp du kan få. Är helt övertygad om att det är absolut rätt! Stor kram till dig vännen.
http://www.malika.se
Grodis
22 december 2007 11:44
Tack KÄRA ni!
Det känns rätt och bra att jag tog tag i det, igen... Jag ska luska runt lite om beteendevetare/psykolog här i stan och kontakta dem efter helgerna. Jag inser att jag måste få hjälp att reda ut saker och ting.
Det värmer ENORMT mycket med era kommentarer sak ni veta! Jag behöver dem så innerligt mycket. TACK!
Många kramar till er, kända och okända vänner!
//Grodis
