Jag är less.

Less på att vara så vilse i mina tankar ang. vårt sovrum. Vi spretar både hit och dit när det gäller sovrummet och kommande tapeter att det nästan börjar bli patetiskt. Ska det vara så svårt?!

Jag har hittat en blogg till en tjej som heter Sara och som har MYCKET god smak vad gäller inredning. Dessutom har jag ett exakt likadant överkast som har på bilderna, som jag fick av min älskade mormor i 30-årspresent! Kul att se! Hon har det enkelt, rent och snyggt. Precis min smak. Skillnaden är väl att vi har jättemycket tak och dessutom snedtak. Lägg till ett litet fönster som är inbyggt i väggen liksom, djup fönsterbänk. Dessutom är fönstret "välvt" så gardiner kommer inte komma upp i vårt sovrum. Däremot ska jag sätta upp en vit mörkläggningsgardin tänkte jag.

Nu ska jag dyka in i tapeternas värld igen... Måleributiken har en mycket bra sida där man kan kolla på över 3.000 tapeter på nätet!

Ibland är det tur att man loggar in på jobbmailen hemifrån "bara för att kolla läget". Det gjorde jag nyss....

Vår handläggare hade mailat kl. 16:50 i går (jag stängde av datorn 16:47...) om att hon fått veta att vi lottats till domstol nr 1 och står som par nr 3 i Santa Cruz! Just vad det innebär i väntetid vet jag inte, det vet ingen. Det är det som är lite drygt med Bolivia. I dagsläget har de 3 domstolar i Santa Cruz, 2 st i La Paz och 1 i en ny stad som heter El Alto. Det är dryga 20 handlingar från BFA nere i Bolivia just nu, fördelat på 6 domstolar och man lottas alltså först till den stad man blir att hämta barnet i så småningom, sen lottas det till vilken domstol man blir att vänta i.

När barnbesked kommer så KAN de skriva på en sluten lista som heter Bolivialistan och där kan man få reda på vilken domstol och köplats det paret hade, OM de är aktiva där vill säga... Annars vet man inte...

Så egentligen känns detta besked varken mer eller mindre. Faktiskt.

Vår handläggare skrev dessutom att hon inte vet hur många från andra länder som ligger innan oss heller...

Gud så innerligt trött jag är på denna väntan ibland.

Som nu.

Dags att kolla på Postkodmiljonären och hålla tummarna för Maria, min barndomsvän som jag alltid lekte tillsammans med när jag hälsade på farmor när jag var liten. Go girl!