Idag har varit en riktigt jobbig dag.

En dag med många tårar.

En stor klump i halsen.

En jobbig känsla i magen.

Efter att ha läst senaste nytt om Bolivia på Latinamerika.nu om att president Moralez vädjar om fred blev jag så låg.

Så oerhört orolig. Så frustrerad. Så arg. Så uppgiven.

Men framför allt ledsen... 

Det känns som om hela vår dröm om syskon till vår änglapojke sakta men säkert håller på att falla samman. Som om hela tillvaron skakar ordentligt under våra fötter. Jag är livrädd för att allt ska rasa likt ett korthus.

Jag vågar inte tro längre. Jag känner att just nu vågar jag inte TRO. Jag vågar inte ens hoppas.

Håller jag på att tappa greppet fullständigt..?

Kände att klumpen i halsen växte sig allt större. Gjorde så förbannat ONT att jag inte stod ut längre. Gick in på toaletten och lade mina glasögon på handfatet medans jag lutade mig mot handfatet och lät tårarna komma.

Och de kom...

De fullkomligen strömmade ner för mina kinder. Ner i handfatet. Mascaran rann och klumpade sig i ögonfransarna. Jag hulkade. Tittade mig själv i ögonen i spegeln. Såg förtvivlan. Grät ännu mer. Snoret rann.

Jag ville bara bort.

Efter en lång stund fann jag mig och lugnade ner mig. Tvättade av mig i ansiktet och gick tillbaka till min arbetsplats och försökte jobba vidare. Det gick sådär. Beslöt mig för att tillbringa lunchen hos Itrim. Dags för träningspass. Dags att göra av med frustration! Första varvet gick bra och mycket ilska släppte. Andra varvet kände jag plötsligt hur armar och ben började svika mig och kännas som spagetti. Jag förstod att det nog var att jag hade lite lite bränsle i kroppen att träna på och tog det lite lugnare. Fick dock upp pulsen på den nivån man förbränner mest och gjorde mina tre varv.

I duschen efteråt kändes det lite bättre.

Luciatåg på eftermiddagen. I mörkret i lunchrummet på jobbet.

Så vackert och stämningsfullt. Jag förbannar det faktum att jag inte förmår mig att finna julstämningen i år. Jag som annars älskar julen! Frustrerande som f-n.... Vacker sång och jag grät.

Igen.

Efter jobbet åkte vi och hämtade tapeter, lim, tapetbord, färg och lite annat smått o gott. Åt en enkel kvällsmat på ett ställe som heter "Tex Mex". Åkte hem, bytte om och nu har vi rollat klart alla väggar med vit färg inför tapetseringen som börjar imorgon kväll. Ska bli spännande att se hur det blir. Känns lovande. Jag tycker bara mer och mer om tapeten vi valde så jag hoppas och tror att det kommer bli fint.

Dags att lugna sig lite. Dags att samla tankarna.

Dock ringde jag vår handläggare hos BFA tidigare idag när jag läst de tråkiga nyheterna om Bolivia och hon bekräftade att det är, citat: "Jättejätteoroligt"...

Vad f-n ska man göra? Vad kan vi göra?

Ge upp?

Nej.

Vänta och se?

Vi har INGET annat val...