Jag är så innerligt glad att jag valde att börja blogga öppet igen. För det är trots allt så, att jag så otroligt mycket behöver detta stöd som jag får genom era fina kommentarer.

Ni skulle bara veta vad det gör, hur det lyfter mig. Får mig att orka lite till. Är så innerligt tacksam för det att det inte går att skriva ned med ord.

Jag hoppas att ni känner mig tacksamhet.

Jag hoppas ni orkar vara med på resan ända tills "slutet", då Liten får komma hem.
Även om resan verkar bli så oändligt mycket längre än vad vi befarade från början...

Tack A för det goda chokladogrammet med fina kortet. 

Tack även för fina och goa samtal via MSN.

Tack för goa mail.

Tack för stöttning och pepp i telefonen, S, E & P.

Innerligt TACK till er alla som på något vis visat medkänsla och omtänksamhet. Ni anar inte...