Jag är så innerligt glad att jag valde att börja blogga öppet igen. För det är trots allt så, att jag så otroligt mycket behöver detta stöd som jag får genom era fina kommentarer.
Ni skulle bara veta vad det gör, hur det lyfter mig. Får mig att orka lite till. Är så innerligt tacksam för det att det inte går att skriva ned med ord.
Jag hoppas att ni känner mig tacksamhet.
Jag hoppas ni orkar vara med på resan ända tills "slutet", då Liten får komma hem.
Även om resan verkar bli så oändligt mycket längre än vad vi befarade från början...
Tack A för det goda chokladogrammet med fina kortet.
Tack även för fina och goa samtal via MSN.
Tack för goa mail.
Tack för stöttning och pepp i telefonen, S, E & P.
Innerligt TACK till er alla som på något vis visat medkänsla och omtänksamhet. Ni anar inte...
clin
20 december 2007 09:42
Du var saknad under din bloggfria tid. Vad bra att det känns rätt att blogga öppet igen. Tycker att det borde räcka nu med motgångar för er.... Jättekramar c
Sophie(79)
20 december 2007 15:08
Men vännen då vad jobbigt!! har inte läst på några dagar :o( har ju såklart inte de där magiska "göra-allt-bra-orden" men du kommer bli glad igen och det kommer ordna sig!! *säker på* visste inte att det är oroligheter där nu, hoppas innerligt att dte "bara" är en sk kris som går över fort.. gissar att du håller koll på UD:s hemsida? de brukar ju ha bra förtlöpande info om sådant. Massa kramar och tankar!!
Åse
20 december 2007 19:14
Jag lider med dig och din make över den orättvisa väntan och längtan ni har efter Liten. Självklart kommer jag fortsätta att vänta tillsammans med dig här via webben. Jag håller med clin här ovan - du var saknad under den bloggfria tiden.
Jag tänker ofta på dig ska du veta, trots att vi inte känner varandra!
/Åse, E-tuna
http://didriksson.blogg.se
Sanna
20 december 2007 19:33
Har halkat in på att läsa bloggar alldeles nyligen och sett din blogg av en slump. Jag håller tummar som bara den för att er väntan på barn blir så kort det bara går. Gäller givetvis alla som väntar.
Har själv två biologiska barn och om jag inte haft förmånen att få dem till mitt liv så hade jag satsat på adoption precis som ni.Det är väl dock lätt att säga men jag har i alla fall haft anledning att fundera. Tror inte att det spelar någon roll när man blir mamma hur de har hamnat hos en, föräldrakärleken är precis lika och banden total!. Det som är en väsentlig skillnad är dock väntan. Kan inte sätta mig in i hur det är att vänta utan tidsangivelse ....
Har dock aldrig hört någon som väntat förgäves och känner övertygelse om att ni inte heller gör det. Utöver det är jag säker på att barnet får det toppen hos er av det lilla jag läst på din blogg.
MiaMaria
22 december 2007 10:25
Är glad att du bloggar öppet igen. Tänker på er och hoppas att ni får syskon till V snart.
God Jul!
http://sarnhammar.se
eva
26 december 2007 21:45
Hoppas det ordnar upp sig, kom precis in
på din blogg. Så jag önskar GOTT NYTT ÅR