Direktlänk till inlägg 13 december 2007

En dag med många tårar...

Kommentera (19)

Av grodis - 13 december 2007 22:06

Idag har varit en riktigt jobbig dag.

En dag med många tårar.

En stor klump i halsen.

En jobbig känsla i magen.

Efter att ha läst senaste nytt om Bolivia på Latinamerika.nu om att president Moralez vädjar om fred blev jag så låg.

Så oerhört orolig. Så frustrerad. Så arg. Så uppgiven.

Men framför allt ledsen...

Det känns som om hela vår dröm om syskon till vår änglapojke sakta men säkert håller på att falla samman. Som om hela tillvaron skakar ordentligt under våra fötter. Jag är livrädd för att allt ska rasa likt ett korthus.

Jag vågar inte tro längre. Jag känner att just nu vågar jag inte TRO. Jag vågar inte ens hoppas.

Håller jag på att tappa greppet fullständigt..?

Kände att klumpen i halsen växte sig allt större. Gjorde så förbannat ONT att jag inte stod ut längre. Gick in på toaletten och lade mina glasögon på handfatet medans jag lutade mig mot handfatet och lät tårarna komma.

Och de kom...

De fullkomligen strömmade ner för mina kinder. Ner i handfatet. Mascaran rann och klumpade sig i ögonfransarna. Jag hulkade. Tittade mig själv i ögonen i spegeln. Såg förtvivlan. Grät ännu mer. Snoret rann.

Jag ville bara bort.

Efter en lång stund fann jag mig och lugnade ner mig. Tvättade av mig i ansiktet och gick tillbaka till min arbetsplats och försökte jobba vidare. Det gick sådär. Beslöt mig för att tillbringa lunchen hos Itrim. Dags för träningspass. Dags att göra av med frustration! Första varvet gick bra och mycket ilska släppte. Andra varvet kände jag plötsligt hur armar och ben började svika mig och kännas som spagetti. Jag förstod att det nog var att jag hade lite lite bränsle i kroppen att träna på och tog det lite lugnare. Fick dock upp pulsen på den nivån man förbränner mest och gjorde mina tre varv.

I duschen efteråt kändes det lite bättre.

Luciatåg på eftermiddagen. I mörkret i lunchrummet på jobbet.

Så vackert och stämningsfullt. Jag förbannar det faktum att jag inte förmår mig att finna julstämningen i år. Jag som annars älskar julen! Frustrerande som f-n.... Vacker sång och jag grät.

Igen.

Efter jobbet åkte vi och hämtade tapeter, lim, tapetbord, färg och lite annat smått o gott. Åt en enkel kvällsmat på ett ställe som heter "Tex Mex". Åkte hem, bytte om och nu har vi rollat klart alla väggar med vit färg inför tapetseringen som börjar imorgon kväll. Ska bli spännande att se hur det blir. Känns lovande. Jag tycker bara mer och mer om tapeten vi valde så jag hoppas och tror att det kommer bli fint.

Dags att lugna sig lite. Dags att samla tankarna.

Dock ringde jag vår handläggare hos BFA tidigare idag när jag läst de tråkiga nyheterna om Bolivia och hon bekräftade att det är, citat: "Jättejätteoroligt"...

Vad f-n ska man göra? Vad kan vi göra?

Ge upp?

Nej.

Vänta och se?

Vi har INGET annat val...

Allmänt

Dela

Pipeline

13 december 2007 22:33

Åh, jag förstår att det känns tungt att hålla modet upp just nu. Jag tänker på er och hoppas för allas skull att det lugnar ner sig i Bolivia.

http://pipeline.bloggagratis.se

Ina

13 december 2007 23:18

Jag är så innerligt, innerligt ledsen för er skull... och för människorna i Bolivia och kanske ert väntande barn till och med. Det är bara helt makalöst alltsammans. Nån gång kanske du kommer att se en mening med det, men just nu... Bara sorg, frustration och förtvivlan.
KRAM (och TACK för i måndags!!)

http://inatankar.blogspot.com

Hanna

14 december 2007 00:50

Han/Hon kommer att komma hem, vi gick precis igenom samma sak med att fa hem var son, ett annat land i central amerika, men mycket oroligheter under hela processen, och jag hamnade pa akuten en helg med borjan pa magsar, men nu ar han har... allt gick precis som det skulle... sa hall fast vid din tro... han/hon kommer att komma hem!!

http://happlehopp.bloggagratis.se

Helena

14 december 2007 07:28

Jag håller tummarna för er och ert barn. Någonstans inne i mig känner jag på mig att det snart kommer att ordna sig, och jag brukar ha ett bra sjätte sinne.
Kram!

Sarah

14 december 2007 08:25

Gumman. Det gör mig så ont att läsa, för jag kan sätta mig in i den förtvivlade känslan. Det där att släppa fram tårar på jobbet. Svälja bort det, trycka ner det. Det är extremt jobbigt, slitigt och vidrigt. Du ska inte behöva ha det så. Jag önskar så jag kunde göra något, men det kan jag ju inte. :-(
Skickar bara de varmaste kramar jag kan över tangentbordet och vill tala om för dig att min son vägrat ha någon annan pyjamas än den han fick av dig.
Kram!!

http://www.wallskog.blogg.se

Tess

14 december 2007 08:36

Vännen. Jag kan inte annat än att skicka dig stora kramar. Önskar så att det fanns något man kunde göra. KRAM.

http://www.malika.se

Emma

14 december 2007 09:16

Jag känner starkt med er!
Önskar att ni snart får lugnande besked.
Stor kram!

solna-madde

14 december 2007 09:28

Ni finns i mina tankar hela tiden! Det är så himla frustrerande att inte kunna lugna dig och säga att allt kommer att lösa sig för det vet ingen.
Försök dock att inte trassla in tankarna för mycket, du behöver samla energi inför föräldraskapet!

Många många kramar

Lotta

14 december 2007 09:41

Jag önskar så att jag kunde vifta med ett magiskt trollspö och så var allt bättre! Det är inte rättvist! Skickar massor med varma kramar till dig! Tänker på dig!

Kram Lotta

http://www.kangas-nilsson.se

14 december 2007 09:47

Usch, förstår att det känns jobbigt! ge inte upp tjejen. Ja läser din blogg varje dag. Du är en så hälrig tjej!! Ni grjer detta. Vi Hoppas att de snarast lugnar ner sig där nere.

http://www.mly.bloggagratis.se

Elin

14 december 2007 09:48

Jag har inga bra ord att trösta med. Det går nog inte. Men jag är så ledsen för er och för att det ska vara så oroligt i Bolivia. Ska be för att det ordnar sig och att er väntan inte blir så plågsam. En stor, varm kram!!

http://moe.sedlacek.se

Miniu

14 december 2007 10:02

Vet du Grodis, jag verkligen känner hur du mår, även om jag inte på något som helst vis är i samma situation som er. Denna väntan är förskräcklig och jag förstår att den är värst, att inte våga tro, att inte våga hoppas.
Du stannade upp, lät känslorna komma. Om tre timmar ska jag in till mina kursdeltagare och ge dom några kloka ord på vägen, det är deras avslutning idag. Ett av de kloka ord jag ska ge dom är "Att stanna upp kan vara det enda sättet att orka gå vidare"... och vidare ska du Grodis, vidare till att bli den bästa tvåbarnsmamma man kan bli.

Jag känner med dig, och jag lider med dig också.
Ta hand om dig och kram!

http://miniu.bloggagratis.se

clin

14 december 2007 13:06

Bamsebamsebamse kramar kommer här. Finns inget vettigt att skriva, ge bara inte upp. (bara och bara...jag vet) Vill bara försöka skicka några värmande kramar till en fin tjej!

Soifa

14 december 2007 15:11

(((Styrkekramar)))

Linda*

14 december 2007 16:13

Det smärtar mig att höra om oroligheterna och jag förstår dina tårar. Jag hoppas så mycket att det ordnar sig snart. Många kramar

UlricafrCybern

14 december 2007 17:40

Jag tänker på er och håller tummarna hårt för att det går vägen.

Kramar i massor!!

En läsare av din blogg

14 december 2007 23:14

Sänder styrke kramar till dig (och din man)! Du klarar detta! Du är stark!

14 december 2007 23:40

Men näe! Har ni inte fått gå igenom mångfalt mer än tillräckligt redan..... Håller tummarna hårt att det ordnar sig för er, trots oroligheterna i nuläget! *kram*

Petra

15 december 2007 09:13

Min lilla vännen, känner verkligen din oro. men vet du vad. I den situation vi är i, när vi är så nära men ändå så långt borta så är det så himla enkelt att måla f-n på väggen. Att inte våga lita på att det blir bra.

Det kommer att bli bra. Liten kommer att komma från Bolivia, var så säker.

Massor av kramar!!!

Till Ortopedmottagningen

Kommentarer (5)

Av grodis - 14 maj 2013 07:44

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Vikten då?

Kommentarer (3)

Av grodis - 18 juni 2012 10:51

Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

2 år sen barnbeskedet!

Kommentarer (7)

Av grodis - 14 juni 2012 21:32

Herrejösses... Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

Maj 2012

Kommentarer (8)

Av grodis - 12 maj 2012 22:52

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

F´låååt!

Kommentarer (33)

Av grodis - 28 augusti 2011 22:13

Hej alla! VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren. HUR formulerar man...