Direktlänk till inlägg 14 maj 2007
Så var det postat och klart nu då.
Efter mycket om och men, ska jag kanske tillägga.
Gick såklart(!) ner till Posten här i centrum för att posta våra handlingar och döm om min förvåning när damen i luckan (när jag väl kom fram i kön) sa: "Nämen, sånt kan du inte göra här!"
Eh... nähä?!
"Och VART kan man idag POSTA brev om inte på Posten", frågade jag något irriterad och spänd.
Fick till svar att jag då fick gå till ICA Skrapan...?!
Eh... okeeeej..?
Så alltså. Ska ni POSTA brev, gå då INTE till Posten. Utan gå till ICA eller annat ombud.
*frust och stön*
Till saken hör att det fullkomligen ÖSREGNADE när jag gick ut och visst fick jag låna ett paraply. Men fötterna är dyngsura och jag är iskall. Är INTE klädd för detta väder kan jag erkänna, men så har jag missat nyheterna och vädret hela helgen också. Jag har 3/4 byxor och skinnsandaler utan strumpor idag.. *ehum*
Nåväl, jag gick ner till ICA butiken och väl där skulle jag komplettera våra originalhandlingar med ett kuvert som inte går att vika. Tänkte jag. Tji fick jag. För det finns inte på varken Posten eller hos deras ombud!?
"Det får du köpa hos bokhandeln" säger tjejen i kassan.
*morr*
Det hade jag kunnat fixa på jobbet om jag hade VETAT. Och OM jag hade vetat att Posten ej längre är en post så hade jag bara kunnat gå RUNT HÖRNET för att göra samma sak och inte genom hela centrum i ösregn...!!
Nåväl, nu ÄR allt postat.
Nu HAR vi ett kollinummer som vi kan följa.
Nu ska jag FÖRSÖKA att koppla av och lita på att det kommer fram till BFA-A ordentligt, våra originalhandlingar.
Nu försöker jag tina upp med en kopp varmt kaffe.... *brrrr*
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...