Mel. Saltkråkan...

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
att det var liten som till mamma, pappa nu kom!
Åh, vad vi ska fira. Oj, vad det är roligt!
Liten tycker vi så väldigt mycket om!

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om
att någon liten charmat alla runt om dom.
Mammas lilla liten, pappas lilla liten,
Nu är allting helt precis som det ska va! :)

----------------

Tack älskade, älskade vän E!! *rörd till tårar*   

Den ska jag lära mig utantill!  

Det här är helt ju helt crejsy!

Så många kommentarer. Så ofantligt många lyckönskningar och varma inlägg.

Tusen TACK för allas er omtanke & medkänsla!   

Om oss. 

Om Liten.

Jag kan erkänna att det INTE går speciellt bra att jobba om dagarna. Det går bara inte att fokusera tankarna på annat än Liten... Saker och ting jag annars gör av bara farten, som t ex snabbkommandon på datorn, går helt plötsligt inte. Tankarna är hela tiden hos Liten. Tankarna fastnar, liksom mina fingrar mot tangentbordet. Så bara sitter jag där och stirrar...

Jag undrar så vem Liten är.

Vad gör h*n just nu?
Hur h*n mår?
Vill veta om h*n får mat, kärlek, trygghet. 

Jag vill ju vara Litens mamma.

Jag vill ju finnas där.

Nu och för alltid.

Min magkänsla hittills har stämt riktigt bra. Nästan skrämmande bra.

Nu måste jag därför skriva ned vad min magkänsla säger om närmaste framtiden. Kan vara kul att ha det på pränt om det skulle visa sig stämma.

Jag TROR att Liten är en pojke. Vår son. Viktors lillebror.

Jag TROR att Liten kommer vara runt 2,5 år eller drygt det när bb kommer.

Jag TROR att vi får bb i mitten av maj.

Jag TROR INTE att jag kommer få chansen att börja jobba på lasarettet som uska i sommar pga att vi kommer få resa till liten i början av juni.

Så där ja. 

Slutgissat!

I fredags fick veta att det finns ett barn, utsett till OSS!!   

De håller på att processa och utreda barnets papper i Santa Cruz, Bolivia, i detta nu nu och har hållt på sen januari. Det dröjer förhoppningsvis inte allt för länge innan vi får veta VEM Liten är!!! :D

Vi vet inget mer än så.. och vi vet inte heller hur lång tid det dröjer tills det RIKTIGA barnbeskedet kommer. Inte allt för lång tid framåt hoppas vi... Saker och ting kan gå väldigt fel, även så här sent i processen. Det har vi fått lära oss av erfarenhet av tidigare händelser i just vår domstol. Men vi är försiktigt optimistiska och försöker släppa fram lyckokänslorna, lite i taget.

De gånger jag tillfälligt vågar släppa på "proppen av känslor" så fullkomligen bubblar det inom mig. Det känns som tusen och åter tusentals fjärilar i magen och jag bara skrattar rakt ut.   

Åh ,vad jag längtar.

Åh, vad jag hoppas.

Åh, vad jag är NYFIKEN på DIG, vår älskade Liten!   

Alla har vi olika sätt att förbereda oss på.

Jag har sedan i påskas när vi var hos farmor förberett min mobil för samtalet med stort S. Jag har nämligen lagt in en speciell ringsignal som kommer ljuda den dagen det ringer från BFA, adoptionsorganisationen.

Vilken melodi?

Saltkråkan.

"Nu ska ni höra nånting som jag vill tala om..."

Den är så fin, så enkel, så sammankopplad med min egen barndom.

Blir varm i hela kroppen när jag hör den.

Jag har länge haft den som allmän ringsignal på mobilen, men nu har jag alltså ställt om så att det bara är den när BFA ringer. Annars är det Sony Ericssons vanliga signal. Sen kan det ju självklart vara så att det inte alls är min mobil som ringer den dagen. Dagen D. Det kan ju lika gärna vara hemmatelefonen. Min jobbtelefon. Makens jobbtelefon. Det visar sig... 

Lite kul är det iaf och jag hajjar till extra mycket varje gång mobilen ringer numer och tänker "Är det DEN signalen?!" 

Fram tills nu har jag inte heller varit så noga med att alltid ha mobilen med mig överallt. Som t ex när jag är på toa på jobbet. Men nu är det andra bullar.

Den är med. 

Där också.

Den ligger snällt och väntar på handfatet.

Ifall att....

Det tog ganska precis 2 månader.

Från det att BFA ringde oss den 4 februari och sa att de fått önskemål från domstolspersonalen i Santa Cruz, Bolivia att vi skulle inkomma med nya, mer färska utdrag från belastningsregistret. 

Helt galet att det ska ta sån tid!?!

Det som tog oss någon timme i anspråk att ordna, tog 2 månader hos UD resp. bolivianska ambassaden. 

Inte konstigt att det sugit musten ur en...

Men nu - just i detta nu - är de nya färska utdragen på väg med flyg och DHL till Bolivia.

ÄNTLIGEN!

Vad som händer nu vet vi inte. Vi vet inte om det händer något alls. Det kan ju vara precis vad som helst och inte i görningen.

Men vi hoppas försiktigt.

Och jag har sedan en tid en väldigt konstig känsla (dock positiv sådan) i maggropen. Visst, jag tuggar Rennie som en tok.. men jag kan inte komma ifrån känslan av att hoppet är större än någonsin om att telefonen snart faktiskt kommer ringa. 

Vi har ju fått info om att det ÄR fyra barn under utredning i Boliva, för adoption till nya familjer i Sverige. Vi är 11 familjer som väntar.

Jag tror.

Jag hoppas.

Jag drömmer.

Mitt i allt så är snart badrummet färdigrenoverat.

Huset är utbyggt.

Snart ska vi riva gamla ytterväggen och påbörja rivning av gamla badrummet som snart ska bli en del av nya köket.

Spännande tider på flera håll alltså...

Det känns som om vi är vääääldigt färdigväntade. 

Redo.

Det räcker med snart 2 år och 8 månaders väntan...

Senaste info om Bolivia från BFA, inlagt idag...

"Fem familjer har kommit hem med sina barn från Bolivia i år. En familj är i landet. En familj har fått information om att deras handlingar finns hos ministeriet matchat med ett barn men att det ännu inte är klart, alltså inget barnbesked. Vi vet inte hur lång tid detta kommer att ta. Vi vet inte om det finns ytterligare handlingar hos ministeriet men det finns möjligheter att det gör det utan att vi fått information om det."

Familjen som fått informationen är den familj som vi jublade över som står först i vår kö och som vi den 25 september(!) hoppades ÄNTLIGEN hade fått sitt efterlängtade barnbesked. Nu har det snart gått 2 månader och det är ÄNNU inte 100% säkert att det verkligen går vägen och att vi verkligen hoppat ett steg framåt i kön. Detta kan ju (rätt mycket faktiskt, det vet jag ju...) ha med mitt mående att göra på sista tiden.... 

Blev just ännu pirrigare i magen när jag kollade upp hur många par vi är som väntar i Santa Cruz, bland de svenska familjerna. Andra länder har jag ingen koll på alls... Insåg då att i just VÅR domstol är vi 3 svenska paren som väntat LÄNGST med våra handlingar!! Dvs sedan mars 2007 samt augusti 2007... Gaaaah!

Tänk OM vi får tillbringa en del av vintern i ett varmt och skönt Bolivia? Tänk OM vi får barnbesked låt säga innan jul? Då kanske vi hinner ner till Liten och får fira vår första jul tillsammans... eller nyår... eller...

Åh, jag kan inte låta bli att drömma och hoppas... Jag är så redo, så redo.

RING NU snälla telefon! 

Vi har en härlig höstdag tillsammans i trädgården idag, jag och Hjärtat. Trädgården ska "nattas" inför hösten och vintern och det är underbart höstväder idag. Strålande sol mot klarblå himmel och inte en vindpust! Energitankning på hög nivå och det behövs sannerligen inför kommande vecka, som (tyvärr) är min sista praktikvecka. Måndag och onsdag ska jag vara på Bröstmottaningen och få vara med och se både mammografier och biopsier och annat som kan förekomma. Jag ser verkligen fram emot det! Tisdag, torsdag, fredag är jag på Kirurgmottagningen och jag vill verkligen inte därifrån. Dessvärre är det mörkt på jobbfronten inom vården (läs sjukhus) just nu så jag har tyvärr inte mycket hopp om att kunna få en anställning där innan Litens ankomst. Får helt enkelt gilla läget och söka mig vidare efter föräldraledigheten! :)

Hoppas ni alla har en minst lika skön och avkopplande helg!

TACK snälla för all medkänsla och ert stöd. Ni är så rara!

KRAM!

Idag har BFA, Barnen Framför Allt, lagt ut ny info om Bolivia...

"Vicky (organisationens kontaktperson i Bolivia) har nyligen varit i Santa Cruz där hon har träffat alla domare för att fråga hur processen går för våra svenska familjer. Hon vet att alla tre domstolar arbetar med flera barn, ansökningar och processer samtidigt och att de inte kan ge något tidsperspektiv på när det kan bli barnbesked för ytterligare familjer. Men de har alla meddelat att de har svenska handlingar som ligger långt framme i kön." 

Nu blev jag ju pirrig... VÄLDIGT pirrig...

Vilken väldans trevlig fredagsnyhet!

Hoppet lever vidare....