Idag för 2 år sedan fick jag världens mest underbare man till äkta make!

Hipp, hipp HURRA för oss!

*k ä r l e k*

Sent igår eftermiddag fick vi inbjudan samma kväll till vänner på lite grillning och trevlig samvaro. Först tvekade jag, men sen bestämde jag/vi oss för att tacka ja. Resultatet blev en kanontrevlig kväll och vi kom inte hem förrän vid midnatt!

Vännerna vi var hos har en liten dotter på 6 månader som verkligen var helt underbar och charmade oss totalt igår. Gosade och busade med henne och jag blev alldeles tårögd när jag tänkte att vi själva har en Liten, kanske runt halvåret gammal, inom ett år!

Ikväll är det dags för ytterligare grillkväll, denna gång hemma hos våra vänner Soff med make. Ett annat par som också är i väntans tider via adoption kommer också och det ska bli superdupertrevligt att ses och snacka av sig! :-D

Jag är rik. Rik på goda vänner runt omkring mig. Det är jag innerligt tacksam för. Det är ju jättetrevligt med såna här kvällar och det behöver inte alltid vara så välplanerat och välstädat in i minsta detalj. Det är ju inte därför man ses. Vi har det ju lika trevligt med dammråttor i hörnen och oftast är det ju bara man själv som tänker på stöket som är.

Det behöver heller inte vara helger jämt, utan vardagkvällar går ju minst lika bra. Det är nog det som är det stora "felet" vi gjort hittills, att planera in allt till helgerna så de blir fullbokade för lång tid framöver och glömma bort att faktiskt även vardagen finns.  

Det gör ju att även vardagen får guldkant och att vår väntan går rasande fort! :-D

*363*

För första gången på mycket, mycket länge känns det som om mitt liv har rullat igång igen. Det har tryckts på "START-knappen", från att ha stått på "PAUS" sen den dagen då vår älskade Viktor somnade in på pappa J:s bröst den där vackra men otroligt tunga morgonen i maj 2002.

Jag lever. Jag andas. Jag mår bra!

Jag känner en harmonisk känsla inuti kroppen som inte går att beskriva.

Jag bara njuter.

Lever här och nu.

Tar till vara på varje minut. Varje dag.

Detta är förhoppningsvis sista hösten vi går till mötes utan barn hos oss. Bara det är stort. Och svårt att föreställa sig.

Jag älskar hösten och vintern. Lider inte av att mörkret kommer och att det blir kallt och murrigt. Tvärtom. Hösten och vintern är mina årstider.

Jag mår så bra just nu, men tänker på en vän som inte mår lika bra. Önskar jag kunde dela med mig av mina känslor inombords så att hon också fick må bra...

*364*

*fnissar*

Jag är ju inte klok. Inte på en fläck.

Trippade iväg till frissan, som tack och lov ligger nära jobbet, i tron om att jag hade klipptid kl. 12.00

Väl där sätter jag mig och läser en skvallerblaska och en annan frisör kommer och säger: "Hej, vem ska du till?" och jag svarar "Sarah, klockan tolv!"

Då tittar en dam brevid mig upp från sin tidning och säger:

"Men, henne ska ju jag också till klockan tolv?!?"

Det är jag som tagit fel på tiden. Kl. 12.45 skulle jag vara där och inte 12... Var jag fått det ifrån vet jag inte, men jag gick fnissande därifrån igen och tillbaka till jobbet.

Låt mig säga så här:

Jag är INTE förvånad. Inte ett dugg!

;-D

Fick just mail från vår handläggare C:

"Nu ligger era handlingar och väntar på DHL!"

(bild från dhl.se)

Fly on the wings of love

Fly baby fly

Reaching the stars above

Touching the sky

---------------------------

Strax dags för en avkopplande stund hos frissan. DET behövs!

Så kom då den dagen. ÄNTLIGEN.

Den dagen då vi testade +. Fast ändå inte.

Men det är "same, same".

Jag kan faktiskt intyga att det för mig ÄR samma känsla i kroppen som att testa positivt med graviditetstest. Samma pirr. Samma värme. Samma känsla av att vara "speciell". Att hela världen ler mot en och man ler både inom- och utombords.

Gråter gör jag också. Eller gråter, men tårar fylls i mina ögon och är på vippen att rinna över....

Det är en UNDERBAR känsla jag har i kroppen och jag LÄNGTAR mer än någonsin efter vår Liten!

Samtidigt har jag ett lugn jag inte haft tidigare. Nu är vi liksom "klara". Vi kan inte göra mer. Nu är det "bara" att vänta.

Vänta på det där magiska telefonsamtalet...

*365*

... här kommer man hem sent, efter en jättetrevlig kväll hos MOE på klädparty för Lingon & Blåbär, och möts av alla UNDERBARA grattishälsningar!!

T A C K!!!

Nu gråter jag en skvätt igen... :´-)

Så många, så överväldigad och hjärtligt GLAD jag blir!

Så många ni är som följer oss mot Viktors lill* syskon, helt otroligt.

Finner inte orden....

Jag svävar fortfarande på små moln och det känns lite overkligt måste jag säga. Jag njuter till fullo och drömmer för fullt.

Köpte förresten lite kläder till Liten på klädpartyt, kunde inte hålla mig.... ;-)

Bl a tröjan på bilden till vänster (fast som body i stl 80)  och röda byxor istället för marinblå.

(Bild från Lingon & Blåbär)

Köpte även en mössa till mig själv, kanonskön och jag såg rätt OK ut i den t o m! Och så till sist en liten body med korta ärmar och ben i stl 90 i marinblått, gult och vitt som det var REA på!

(Bild från Lingon & Blåbär)

Blev bjuden på Meandi-klädparty den 19 september också, och då ska jag beställa grodkläder! ;-D

(Bilder från Meandi)

Fick en liten GRATTIS-present av MOE med make, och det var en liten flaska champagne och ett fint kort som MOE gjort som den scrapbookingtokige tjej hon är där de gratulerade oss till "graviditeten"..! :-D TACK!

En dag att minnas detta och jag kommer sova såååå gott i natt kan jag lova. *gäspar trött* Det är många spänningar som släppt idag...

TACK ännu en gång för alla grattis!

Imorgon börjar vi nedräkningen på 365.... *whiiiiii*