Direktlänk till inlägg 22 augusti 2007
För första gången på mycket, mycket länge känns det som om mitt liv har rullat igång igen. Det har tryckts på "START-knappen", från att ha stått på "PAUS" sen den dagen då vår älskade Viktor somnade in på pappa J:s bröst den där vackra men otroligt tunga morgonen i maj 2002.
Jag lever. Jag andas. Jag mår bra!
Jag känner en harmonisk känsla inuti kroppen som inte går att beskriva.
Jag bara njuter.
Lever här och nu.
Tar till vara på varje minut. Varje dag.
Detta är förhoppningsvis sista hösten vi går till mötes utan barn hos oss. Bara det är stort. Och svårt att föreställa sig.
Jag älskar hösten och vintern. Lider inte av att mörkret kommer och att det blir kallt och murrigt. Tvärtom. Hösten och vintern är mina årstider.
Jag mår så bra just nu, men tänker på en vän som inte mår lika bra. Önskar jag kunde dela med mig av mina känslor inombords så att hon också fick må bra...
*364*
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...