Lillan

13 juli 2007 10:30

Jag skulle nog säga att allt det där är för mycket JUST NU! När allt flyter på och du mår bra, så kommer de där uppdragen kännas som rena vattenhålen... Så känner i alla fall jag inför min körsång och allt jag engagerar mig i via det. Det är väldigt skönt att bara vara Lillan och inte mamma Lillan jämt...

När det gäller trädgården har jag inte ens brytt mig om att fylla mina krukor med sommarblommor i år. Det sitter lite pelargoner i blomsterlådorna, men de är Pasquis ansvar... Jag har inte tid och lust att göra grejer i trädgården bara för att grannarna gör det ;)

Annars förstår jag att det är dags för dig att sålla i uppgifterna du tar på dig. Fast det allra bästa för att orka göra många saker är ju att man själv rör sig - visst - det låter hurtfriskt, men den där promenaden du inte orkar gå ut på är ju den som kan vara nyckeln till hela situationen. Har du MP3-spelare i öronen när du är ute och går - toppen tycker i alla fall jag! Någon kompis som kan gå med dig? Då kan du ju få ventilera problemen och SAMTIDIGT få motion? Till sist har jag bara en stor kram att erbjuda!!!
//Lillan

Krytte

13 juli 2007 10:55

Tycker inte du ska be om ursäkt. Det är din blogg och du skriver vad du vill. Sen är det upp till oss andra att välja om vi vill läsa eller inte ;) (fast det vill vi ju ;) )

Hoppas verkligen att du hittar en lösning som inte känns alltför ledsam och att du snart känner att dina krafter återvänder!!

Kram,
Kryttet

clin

13 juli 2007 11:26

Först och främst, kraam! Vore det inte en idé att avstå från ngt av alla uppdrag när du gjort tidningen, och försöka fokusera på dig själv och bara vara. Har förstått att du är en sådan person som vill ställa upp och vara med, men att det kanske har blivit för mycket. Börja tänkt mer på dig själv för det är DU VÄRD! Be inte om ursäkt över vad du skriver i din blogg, det är din blogg och ditt liv. Passar det inte för de som läser så får väl de söka sig någon annanstans. Oj, vad hård jag lät, inte meningen. Hoppas bara att du får ork att må bättre och mer tid till dig själv!
Jättepeppkramar c som ser fram emot att få träffa dig ngn dag! Vi kanske är mammalediga ihop?! ;)

Petra

13 juli 2007 11:28

Jag tror det händer något när man väl har fått iväg papprena. Minns du hur det blev med mig?

För när man väl fått iväg allt, ja då kan man äntligen släppa fram det där andra. Då känns det som om man har blivit påkörd av ett godståg. Klokt att du listar dina ansvarsområden och börjar plocka bort en hel del. Det innebär ju inte för evigt men just nu böhöver du ju skifta fokus mot dig själv.

KRAM

Tess

13 juli 2007 12:26

Vilken bra vän du har som inspirerar dig att göra en lista. Det brukar hjälpa till att klarna tankarna lite. Jag har själv sorterat bort det mesta på min lista. Jag har jobb och jag har Ella. Det är nog allt. Jag vägrar fullboka mina helger och jag är till och från extremt osocial och bjuder inte vänner på middag så ofta som jag skulle vilja ... men jag gör det för att orka. För att orka med mig själv och för att inte bryta ihop.

Under vissa perioder av livet behöver man ett välfyllt schema för att hålla en ovanför vattenytan och i vissa periodes behöver man att det är ganska tomt, undrar om inte du precis passerat en gräns. Från en period till en annan. Det är dags för dig nu, för dig att fokusera. På dig själv och på din familj, i det lilla perspektivet.

Hoppas att du hittar rätt nivå på allt riktigt snart.

KRAM

Monica

13 juli 2007 12:47

Jag röstar för att du tar bort nummer 5, 7, 8.

Du måste nog börja tänka på DIG själv nu och det är det du har börjat med.
Jag blir urtrött bara av att läsa om allt du ska hinna med. Jag som inte jobbar utan är föräldraledig blir matt av allt du "förväntas" hinna med.

Kan du säga ifrån dig en del så gör det!!!!
Dra ner på tempot, för din egen skull.
Jag känner igen dina tankar, det blir så vid stress och trötthet.

en megakram skickar jag till dig

systerA

13 juli 2007 13:39

Styrkekramar i mängder kommer här. Håller med om att du bör dra ner på tempot, det är på TOK för mycket du har tagit på dig. Du kanske kan säga ifrån dig något uppdrag?

INTE be om ursäkt, det är ju DIN blogg.

Många många kramar Andrea

Busmamman

13 juli 2007 21:43

Inte konstigt alls ju!!
Och we love you for you!!
Själv har jag knappt orkat skriva alls i stället...pest eller kolera kanske?
Kraaaam å puss!