Direktlänk till inlägg 9 maj 2007
...regn hos mig.
Som Orup sjöng en gång.
Det regnar idag. Riktigt grått och genommulet och jag önskar jag kunde få ligga i sängen och kura under täcket istället. Läsa en god bok. Gosa med katten. Bara vara. En sån dag önskar jag mig.
Nu är det inte så. Jag sitter på jobbet. Försöker väcka min kropp och huvud till liv med dagens andra kopp kaffe. Det går sisådär. Osminkad idag. Orkade inte. För trött för att ens orka bry mig. Ibland undrar jag varför man lägger ner tid på smink egentligen? Jag som sitter bakom en skärm hela dagarna? Visst, mina kollegor ser jag ju, men de bryr sig ju knappast om om jag är sminkad eller ej? Det är ju bara jag själv som får en "naken" känsla utan smink. Och det trots att jag egentligen är ganska sparsam med det.
En sminkblogg idag minsann. Där ser man hur tankarna far även runt petitesser och totalt oviktiga saker som utseende. Eller är det oviktigt? Nej, det klart det inte är. Då skulle jag inte kämpa med min övervikt. Då skulle jag inte älska att shoppa kläder. Då skulle jag inte älska att gå till frissan och bli ompysslad. Det klart det är viktigt med utseende. Men det som är viktigast för mig EGENTLIGEN är ju att JAG trivs med mig själv, sen om jag gör det osminkad eller ej, DET är petitesser.
Förresten.
En rolig sak. Det där samtalet jag skulle ringa igår. Till en kär vän. Det blev ett otroligt glatt besked och jag gläds enormt med dem. De väntar bebis och allt ser finfint ut. De har kämpat länge och allt såg väldigt mörkt och dystert ut. Men så skedde ett Mirakel. Och nu växer deras kärleksbarn i hennes mage och jag är superduperjätteglad för deras skull!! :-D
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...