Jag var ute och gick runt en timme på lunchen och solen sken i ansiktet. För några minuter kände jag för första gången hopp och lycka, på riktigt, över vår kommande adoption.

På riktigt alltså. Så verkligt att jag log stort för mig själv när jag för första gången på RIKTIGT kunde föreställa mig hur det skulle vara första gången vi fick möta vårt barn där på barnhemmet i Bolivia. Värmen, lukten, omgivningen, barnskrik och gråt men också skratt, joller. Spansktalande människor omkring oss. Kanske vi lyckas uppfatta någon fras här och där. Tur vi kommer ha en tolk med oss...

Första ögonblicket när vi möter vårt barn. Hur jag kommer kämpa mot lyckotårarna som kommer bränna bakom ögonlocken... Vara stark. Inte bryta ihop. Le och vara världens lyckligaste, utan tårar. (Går det?) Innbillar mig att jag inte får gråta första gången jag ser vårt barn.  Håller vårt barn. Just för att h*n inte får tro att mamma är ledsen. Utan världens lyckligaste.

Ett ögonblick av lycka.

Ett ögonblick av himlastormande känslor.

Inom mig.

Så otroligt skönt att jag ÄNTLIGEN vågar.

Vågar hoppas.

Vågar tro.

Vågar drömma.

Vågar känna.

 

Petra

15 maj 2007 15:12

Härligt!!!!

 

Tess

15 maj 2007 17:03

Nu gråter jag igen. För allt. Både det ljusa och det ledsamma. Tänker på dig massor vännen. Hur mycket som helst! KRAM

http://www.malika.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...