Lillan

12 juli 2007 09:41

Hej vännen - en helt okvalificerad gissning är ju att det här blir värre av att du har mens just nu?

Min allra käraste vän har kämpat med sin vikt i över 20 år och har varit uppe på närmare 140 kg till sina 180 cm och numera har hon målet att inte överföra sina dåliga matvanor på sina barn - det är ett mål så gott som något och jag tycker att hon är jättestark som klarar det!

Som utomstående så är det väldigt svårt att förstå hur du kan sakna självförtroende - du är vacker, intelligent och karismatisk och dessutom empatisk så att det räcker och blir över. Du har massor att känna dig stolt över - stirra dig inte blind på vikten utan sätt "rörelsemål" istället... och du - när du har ett barn att springa efter om ett litet tag, då kommer det målet att ordna sig av sig självt! Stor, stor kram!

Kryttet

12 juli 2007 09:52

STOR KRAM till dig!! Du verkar verkligen behöva en just nu.
Sen måste du försöka att inte vara så hård mot dig själv. Du har ett av svaren varför du inte lyckas just nu i dina egna inlägg lite längre ner.

DU ÄR FÖR TRÖTT!!! När man är trött orkar man inte ta tag i saker som man vanligtvis brukar.

Du KOMMER att finna ork.
Du KOMMER att finna självförtroende
Du KOMMER INTE vara trött jämt.
Du KOMMER att bli "normalviktigt"

Men kanske inte idag och kanske inte imorgon men det kommer.
VILA på din semester. Ta avslappnande, raska promenader.
Försök att äta rätt men blir det fel så bli inte arg på dig själv för det.

När liten kommer till er så kommer du gå på långa barnvagnspromenader, du kommer att röra dig på ett sätt du inte trodde innan(har ALDRIG varit så i farten som nu med två små)

DU KOMMER ATT FIXA DETTA!!!
Men lova att inte vara så hård mot dig själv. Det färtjänar du verkligen INTE!! Du är duktigt. Att gå ner i vikt är JÄTTESVÅRT IBLAND. Det är tyvärr så mycket enklare att gå upp.

Jag tror och hejar på dig!!!

Stora peppkramar ifrån KRYTTET

Ann-Sofie

12 juli 2007 10:15

En stoor kram till dig, du är jättefin och stark!

Mia

12 juli 2007 10:31

Lägg ner viktprojektet ett tag nu och försök att återfå lugn och balans i livet, när du sedan känner dig stark och i balans kommer du orka ta tag i vikten igen.
Är knopp och själ inte i balans så är det svårt att ta tag i vikten, när det sedan är bra så kommer du kunna ta tag i vikten igen.
Försök nu bara att ta det lugnt och inte stressa med allt annat, nu känns det som det blir FÖR mycket för dig och då ballar allt ur.

Försök att bara ta tag i det som du måste och inte allt på en gång, försök njuta av sommaren och ta inte allt på dina axlar samtidigt.

Jag är säker på att efter semestern som du så väl behöver och till hösten så kommer du ta tag i vikten igen starkare än någonsin och när allt är i balans så går det bra med viktminskningen också.
Och sedan när eran bebis kommer så kommer du flänga runt och rusa runt, så då kommer det bli viktnedgång automatiskt plus att du kommer vilja äta bra mat med en liten i huset.
Och du, du har inte gått upp 11 kilo-LOVAR!
Kram

Elin

12 juli 2007 10:33

Åhh, vad jag känner igen alla dina tankar. Att kämpa mot sin vikt och sitt dåliga självförtroende är bland det svåraste man kan göra. Framför allt känslan av att kämpa MOT sig själv istället för att man kämpar MED sig själv. Samarbetet mellan kropp, hjärna, känslor är inte helt enkelt. Det finns ingen människa man kritiserar mer än sig själv och så ska man samtidgit peppa sig själv att orka något.

I din situation tror jag att det är viktigare att se till hur du mår, inte stirra dig blind på en siffra. Ens välmående säger så mycket mer om en person än vikten. Du verkar ha det väldigt stressigt runt dig just nu, men snart har du semester och får möjlighet att ladda lite igen.

Kom upp till oss nån kväll, det är värsta motionspasset att gå till oss bara. En sten bakom vårt hus ska vara högsta punkten på ön! *ler*

Hoppas att det snart vänder för dig igen, i livets berg- och dalbana. Du är världens finaste och bästa Groda!! Glöm aldrig det. Många kramar!!

Flitiga Flisan

12 juli 2007 10:45

Ger dig många tröstande kramar.

Gumman. Jag lider med dig att du mår så dåligt och verkar ha hamnat i en ond spiral just nu.
Jag tycker inte alls det är konstigt att du inte orkar just nu. Det är mycket på jobbet och det tar ut sig på dig.

Jag har själv i många år tröstätit när det varit jobbigt eller så. Men jag blev förbannad på mig själv och nu dricker jag ett glas vatten eller så när jag känner att jag vill tröstäta, för det kommer tillfällen när jag verkligen vill det fortfarande.

Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Motionera med dig eller laga mat ihop. Finnas där för dig när du känner att du vill tröstäta och få dig att försöka låta bli. Finnas som ett stöd.

Jag känner igen mig så väl i dig. Jag är fortfarande överviktig jag med och jag försöker att gå ner i vikt, men jag tror också att jag försökt ändra inställning. Jag blir inte så ledsen när jag ser att jag gått upp lite i vikt och rackar ner på mig. Kvinnokroppen är mystisk! Mensen gör sitt t ex. Både fysiskt och psykiskt. Så just nu är inte ett bra läge att kolla vikten tror jag.
Och psykiskt mår man heller inte bra vid mens (inte jag iallafall). Man får för sig att man är mycket större än vad man är och det spelar ingen roll att omgivningen säger att det inte stämmer.

Jag vill bara att du ska må bra gumman!
Förlåt allt svammel.
KRAM!

Tess

12 juli 2007 11:46

Jag förstår så väl. Men det är svårt det där. Du måste försöka att hitta dig själv och din egen ballans. Det är nummer ett. Men det är inte lätt. Min erfarenhet är att jag hittar mig själv ibland, men fattar inte hur jag emellanåt kan bara "tappa bort" det jag hittade och tyckte om. Man måste jobba på det hela tiden, annars slipper det undan.

Du är ju stark och jätte bra på alla sätt (det känner ju alla vi som läser rakt igenom allt) men du måste hitta dit där du inser det själv.

Vad gäller vikten så har jag inga bra råd. Men du kommer att ha ork och kraft till det igen. Men just nu ska du komma på fötter.

Tänker på dig vännen. Massor.

Monica

12 juli 2007 12:17

Det är mensens fel tror jag. Du mår som du mår just nu pga den och stress på jobbet.

Ge dig inte, det finns hopp för alla.
Det är dessutom inte hela världen om du äter nåt onyttigt, himlen rasar inte för det.
Jag håller på dig, måste rusa till kuratorn nu. kram

Liger

12 juli 2007 14:03

Hej! Läser ju här ofta, men har inte kommenterat förut, men nu MÅSTE jag bara göra det. Känner igen mig så förvivlat väl i det du skriver... Något som tröstat mig i viktkämpardagar är att när man väl en gång kommit över 30 i BMI (läste någonstans att du varit uppe där tidigare) så är det som att kroppen strävar för att komma dit igen. Det är JÄTTESVÅRT för oss att bli normalviktiga. Men det GÅR. Och bara vetskapen om att det är jädrigt svårt gör det lättare att kämpa vidare tycker jag. En annan sak som tröstar mig ibland i mitt viktpendlande är att tänk hur sjutton man sett ut om man aldrig brytt sig om att kämpa sig ner de där kilona??? Då kanske man bara gått upp och upp hela tiden. Det vet man ju inte. Och då hade det ju varit ÄNNU värre ; )Stor kram

Åsa med Klara och Lilly

12 juli 2007 15:02

Du kan visst det, du har redan gått ner så många kilon så det bevisar ju att du kan, dags att återfå kontrollen Grodan!!

Peppar peppar!!
Försök håll i de kilon du har gått ner och var lite strikt ett par dagar, ut och gå, på med i-poden och känn att du kommer tillbaka!
Jag lovar du kan :-)

Kan meddela att jag är så tjock runt magen att jag tydligen motsvarar en 54...ridå liksom...så nu är det stenhård disciplin som gäller här, vi är fan för unga för att inte må bra i våra kroppar!

KRAM

Magdalena

12 juli 2007 22:50

Ååå vännen!!
Känner igen det du skriver.
Men en sak ska du veta, DU är en BRA tjej!!

Har ju själv samma "problem" som du, med vikten. Vi kan ju kanske alltid börja peppa varandra.
Synd bara att vi bor för långt bort från varandra...

Kram på dig vännen.

PS: kan du maila mig? Vet inte om jag har din rätta adress. Skulle vilja "prata" lite privat...
DS!!

Mia

10 augusti 2007 01:08

Åhhh, vad jag känner igen det du skriver! Försöker skicka lite styrkekramar från en helt okänd!