Jag grubblar mycket idag. Tänker, tänker, tänker.
Mina tankar är i ett enda stort virrvarr och jag får inte riktigt grepp om varför jag mår som jag gör just nu. Någon skrev att det nog är lite "too much" runt omkring just nu, och jag tror faktiskt att det är DÄR problemet är. Det är för mycket. Jag är för trött.
När jag har piggare dagar, är det lätt att jag tackar ja till både det ena och det andra, och söker nya utmaningar.. när jag egentligen borde ta vara på mig själv och inte "sväva iväg" så mycket, så fort lite energi infinner sig. Då tar den slut så fort - energin. Den räcker inte så långt och då blir jag ännu en gång utmattad och trött så det räcker för flera...
Någon gång lär jag mig väl....
Jag har både hört och läst att man inte kan älska någon annan förrän man lärt sig älska sig själv. Det är bullsh-t, säger jag. Jag älskar, och det innerligt. Men jag älskar inte mig själv. Tvärtom.
Jag vet inte varför jag tycker så illa om mig själv och har det låga självförtroende jag har. Det har alltid varit så. Jag har inget minne av att jag någonsin blivit retad/mobbad pga mitt utseende eller annat, så det kan inte vara något sånt. Ej heller kan jag inte minnas att jag någonsin hört något från mina föräldrar som kan tolkas negativt. Jag vet helt enkelt inte alls varför jag har så låg självkänsla och DET gör mig ännu mer frustrerad.
Jag har gått i terapi för detta, inte bara en gång, utan flera. Jag kommer ingenstans. Det kan möjligtvis kännas bättre ett tag, men så halkar jag tillbaka till samma gamla hjulspår återigen....
Jag kan just nu inte ta till mig alla fina kommentarer ni skriver till mig. Det rinner av mig likt vatten på en gås. Kanske just för att jag mår så pass dåligt som jag gör. Är så trött och samtidigt stressad... Men jag vill ändå säga TACK. Från djupet av mitt hjärta, tack! Jag kommer gå tillbaka och läsa dem, om och om igen... och förhoppningsvis kanske också känna att jag kan ta in dem en vacker dag.
*STOR KRAM*
Sarah
12 juli 2007 17:54
Tro mig gums, jag vet precis vad du menar... Det där att inte kunna ta till sig fina kommentarer, eller att ens tro på det... Men du ÄR bra. Kram Sarah
http://www.wallskog.blogg.se
Petra
12 juli 2007 18:34
Men vännen, vet att det kanske inte sjunker in men du är UNDERBAR, du är en otroligt varm, omtänksam, vacker, lyhörd, vänlig, go', social, kärleksfull, lugn, kvicktänkt och smart tjej. Men eller utan 10 kg,
Bara DU!
Jag tror också du har tagit vatten över huvudet. T ex BFA, blev orolig när du tog på dig det ansvaret, för ansvar gnager onödigt mycket. Hoppa av! Det gör inget!
Lova att säga nej, våga backa, boka av. Du ska ju bli mamma, DET ska vara ditt fokus.
Tro mig, jag vet att du vet att jag vet :)
STOR KRAM
Kryttet
12 juli 2007 20:32
Det där med att ta på sig för mycket känner jag igen såå väl. Jag var expert på att fixa och trixa och tacka JA till ALLT även om jag egentligen inte orkade.
Det hela ändras efter att jag drabbades av en sjukdom som satte sig på hjärnan. Min rehabilitering efter denna sjukdom har varit LÅNG och den är inte över.
Vad jag har fått lära mig är att hushålla med energin. Att fundera på vad jag vill ha krafter till och SPARA kraft. Det var INTE lätt att ställa om.
Jag som ALLTID hakade på ALLT och hade 100 järn i elden samtidigt var tvungen att planera mina "energiuttag"
Ville jag gå på BIO och ut och äta på lördagen, då var det till att vila två dagar innan och två dagar efter.
Nu menar jag inte att du behöver vara så drastisk som jag var tvingad att vara (och i viss mån fortfarande är) men det kan löna sig att tänka på sin energi som sitt bankkonto ;)
Man kan inte ta ut mer pengar/energi än vad som finns inne.
Att känna efter och tänka till både en och två gånger innan man tackar JA eller gör något.
Det är SUPERSVÅRT men det kan vara värt att testa.
Sen kan det ju vara så att du börjar slappna av lite nu.
Det har varit en REJÄL resa för dig och din man. Tänk egentligen efter på vad som hänt de senaste åren.Ni har varit i helvetet och tillbaka.
Nu har ni kommit så långt att det egentligen "bara" är att vänta. Är det konstigt att du blir trött??? NEJ! Du vet att ett barn kommer att komma till er. Det finns inget mer ni kan göra just nu. Kroppen och hjärnan kanske slappnar av.
Att få dig att älska dig själv kan jag tyvärr inte men jag hoppas innerligt att du lyckas med det.
Unnar dig en LÅNG och AVSLAPPNAD semester.
Kramar, Kryttet.
P.s Gillar teckningen på zebran ;)
D.s
Humlan
12 juli 2007 21:35
Jag kan bara hålla med vad några andra sagt, du är så otroligt strong och har kämpat med många olika saker den senaste tiden, så det är väl inte konstigt att du är trött?!?
Det här med självkänsla är ett aber... det är så många av oss som lider av det! Fattar inte varför det är så, men det är verkligen ett fenomen bland tjejer. Jag har personligen gått hos både psykoterapeut och kurator i perioder vilket har lärt mig mycket och samtidigt har jag läst mycket böcker som handlar om självkänsla. Min kurator sa vid ett tillfälle att hon trodde jag var RÄDD FÖR ATT LYCKAS vilket ju låter helkonstigt, men det kan faktiskt vara så ibland. Det är läskigt att lyckas med något och bli lycklig, då är man liksom i farozonen för att falla ned igen och då väljer man undermedvetet att stanna kvar där man är. Man skyddar sig själv på så sätt men egentligen gör man sig själv en björntjänst för varför ska man inte passa på att vara så lycklig man kan hela tiden och bara njuta av det?? Men som sagt, det är svårt och man måste öva, öva, öva.
Kan rekommendera böckerna av Mia Törnblom ("Självkänsla nu" och "Mera självkänsla") samt böcker av Kay Pollack, bl a "Att välja glädje" som är en otroligt bra handbok som man har nytta av om och om igen när man övar.
Stor ~kram~ till dig, hoppas du kan ha nytta av tipsen! :)
Leva.Anita
12 juli 2007 22:12
Känner så igen mig i det du skriver, har mått som du. Jag vet att du inte bett mig om råd eller så men jag vill i alla fall lämna ett tips om en jätte bra bok som hjälpte mig att bli den jag är i idag.
Älska Livet Som Det Är av Byron Katie.
Lev i hjärtat!
http://levaanita.bloggagratis.se
Ann-Sofie
13 juli 2007 08:13
Vill ge dig en stooor kram trots att jag inte "känner" dig, önskar att du vill ta till dig att du ÄR fin och bra precis som du ÄR. Önskar dig en fin helg!
http://endelavoss.blogspot.com
Jessica
13 juli 2007 08:28
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men kände ändå att jag ville skriva något!
Håller med i så mycket av vad de andra skrivit i sina kommentarer.
I mina ögon,som "bara" känner dig via din blogg,är du en otroligt stark tjej med ett stort stort hjärta.
Du har haft enormt mycket omkring dig de sista åren,så det är kanske inte så konstigt att du reagerar med stress och trötthet.Nu är dessutom alla papper osv fixat inför eran bebis som kommer,
det kanske oxå spelar in,nu kan du slappna av och bara vänta egentligen.
Samtidigt vet jag mer än väl att det är så svårt att ta till sig från andra att man är stark,när man själv känner sig minst i världen.
Känner med dig och hoppas innerligt att det känns lite lättare snart!
Många varma stöttande kramar!
//Jessica
http://jezza.wordpress.com
Veronica
13 juli 2007 23:10
Jag började fundera efter ditt inlägg och mina tankar hittar du i min blogg. Jag har länkat till dig och till inlägget så alla kan se var jag fått min idé ifrån. Många varma kramar från en som vet precis hur du känner.
http://www.smultronblomman.wordpress.com
Vita
23 oktober 2007 01:25
Jag vet precis vad du menar - det är mycket lättare att älska andra än sig själv.....man behöver inte tro på allt som folk upprepar runt omkring en - det blir inte sant för det
http://vitabrevis.bloggagratis.se
