Direktlänk till inlägg 14 juli 2007
Tänkte först åka in och arbeta med BFA-tidningen idag, men när jag vaknade lyste solen mot klarblå himmel, och jag bestämde mig för att avvakta...
Maken åkte iväg tidigt imorse för att hjälpa en vän att måla huset och jag somnade om. Vid 9-tiden blev jag väckt av telefonen och gick sen upp och åt en lugn frukost och läste dagens tidningen. Tvättade lite handdukar och lakan, bäddade rent i våra sängar... det är väl typ det jag orkat göra idag. Vid 15-tiden bestämde jag mig för att lyfta ut baden-baden och lägga mig i den och sola (sova) en timme och så gjorde jag. Det var bara det att solen gick i moln.... efter 30 minuter gav jag upp och gick in och lade mig i soffan istället. Sally kom och gjorde mig sällskap och jag sov ända till kl 18. Tror jag var trött.....
När jag vaknade började jag förbereda middagen, som jag bestämde skulle bli lasagne. Vid 19-tiden ringde maken och ville bli hämtad från taxibåten så jag tog Sally och satte mig i lilla micran och åkte iväg och hämtade älsklingen. Med röd- och vit färg lite här och där kom han och satte sig i bilen. Nu ska vi äta och mysa tillsammans och jag får se om jag tar mig in till jobbet imorgon istället. Skulle verkligen behöva orka det.... Ju mer jag skjuter upp det, desto värre för mig själv i veckan. På fredag ska jag ha det klart. Eller förresten... torsdag kväll.....
*blundar hårt och tar ett djupt andetag*
Tack SNÄLLA ni för alla fina, tänkvärda, peppande och stöttande kommentarer ni gett mig sista tiden. Ni är bara bäst!
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...