Direktlänk till inlägg 19 januari 2008
Jag har vänner. Så otroligt tacksam för det.
Vänner som är nära, fast ändå alldeles för långt borta för en kram.
Vänner som finns där.
Alltid.
I vått och torrt.
Vänner som förstår, fast man bara säger "A" så hör de "B".
Ett makalöst exempel på en sådan vän är Sarah.
Ikväll har vi snackat på msn. Jag har gråtit, skrattat, blivit generad, gråtit lite till, kännt framtidstro. Tack vare Sarah. Vi har smidit planer tillsammans, som ska verkställas i maj. Mer om det kommer....
Tack älskade Sarah, för att du finns där.
För att du förstår. För att du peppar och tröstar.
Alltid.
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...