Här har ni noterna för årets julsång...  (klicka på bilden!)

*fnissar hysteriskt* 

TREVLIG HELG!

Senaste info om Bolivia från BFA, inlagt idag...

"Fem familjer har kommit hem med sina barn från Bolivia i år. En familj är i landet. En familj har fått information om att deras handlingar finns hos ministeriet matchat med ett barn men att det ännu inte är klart, alltså inget barnbesked. Vi vet inte hur lång tid detta kommer att ta. Vi vet inte om det finns ytterligare handlingar hos ministeriet men det finns möjligheter att det gör det utan att vi fått information om det."

Familjen som fått informationen är den familj som vi jublade över som står först i vår kö och som vi den 25 september(!) hoppades ÄNTLIGEN hade fått sitt efterlängtade barnbesked. Nu har det snart gått 2 månader och det är ÄNNU inte 100% säkert att det verkligen går vägen och att vi verkligen hoppat ett steg framåt i kön. Detta kan ju (rätt mycket faktiskt, det vet jag ju...) ha med mitt mående att göra på sista tiden.... 

Jag hoppas och tror att jag var på botten och vände (igen) i helgen...

TACK kära vänner som på olika sätta hört av sig med kommentarer, meddelanden, kramar, samtal och värme! 

Idag är det måndag och en ny vecka väntar. En hektisk vecka med både plugga inför redovisning på onsdag och slutprov i Geriatrik-kursen på torsdag. Sedan har jag som jag säkert skrivit om förut, bara EN kurs kvar! Det är Rehabilitering/habilitering och den ska jag läsa på distans är det tänkt eftersom den inte går att läsa i klass förrän v. 51, och då har jag slutat skolan. Jag kan liksom inte gå och vänta i flera veckor och inte göra någonting i väntan på att få avsluta min utbildning?! Dessutom tror jag att rehab/hab-kursen är en rätt bra kurs att läsa just på distans, även om jag nu när jag fått studiehandledningen ser att den kommer kräva 2 inlämningsuppgifter (varav en kräver ett studiebesök) och ett slutprov. Jag måste se till att lägga in en extra växel nu. Försöka...

Det är inte långt kvar och jag ska dessutom testa på att "gå bredvid" inom Hemtjänsten. Jag är lite rädd. Dels för att jag inte har någon erfarenhet av detta, dels för att mitt självförtroende tyvärr är uselt. Även om jag har lyckats skrapa ihop bra betyg osv i skolan så ÄR verkligheten VERKLIGEN då det gäller! Visst, jag tvivlar inte på att jag gjort rätt. Men det är ju trots allt människor jag ska jobba med i framtiden. Som jag ska vårda och ge omsorg på allra bästa sätt. Det ser jag mycket fram emot. Det räds jag inte. Det är bara det nya, okända som skrämmer och så är jag alltid innan jag fått testa på själv.
Apropå det nya så har jag iallafall idag tvättat upp mina nya arbetsbyxor. Marinblå bomullsbyxor som genast kändes mjukare efter första tvätten, tack och lov... Dessa måste jag nu lägga upp, eftersom jag inte begåvats med långa ben som dessa verkar vara gjorda för... Har kontaktat nya arbetsgivaren och bett dem ringa mig, för jag måste ju dessutom ha t-shirts och tröjor att arbeta i. Hoppas de hör av sig tillbaka snart...

Grubbleriet inför det nya och okända blandas med ett dussin andra tankar, bl a vår ovissa väntan på barnbesked och NÄR det kan tänkas komma.

Vi har snart väntat i 27 evighetslånga månader. 

Det som hette 12-18 månaders väntan bara fortsätter att växa. Och det värsta är ovissheten. Att vi inte vet när vår väntan är slut... Det TÄR. Enormt j-vla jättemycket!! Jag splittras sakta men säkert sönder inombords och är ibland rädd att jag inte ska orka med denna väntan. Om man bara kunde få besked att vi kommer få barn innan sommaren, det räcker! Bara man har ett slutdatum, oavsett om det är ett halvår fram eller om det är (gud förbjude) ett år till... Då får man i alla fall en chans att planera, och att hantera den väntan som är kvar och att ställa in sig mentalt på det. Det är svårt att ställa in sig på en väntan som man inte vet när den är över... Och det tar så enormt mycket energi. Energi som jag egentligen inte har. Energi som jag behöver både till mig själv och till OSS och vårt gemensamma liv.

Ute är det mörkt och kallt. Vinden viner runt husknuten och det virvlar små, små snöflingor i luften. Det var samma sak igår, då den första snön kom här hos oss... Det är inget som lägger sig än så länge utan det smälter direkt när det når marken. I mer skyddade lägen kan man se hur små vita snöfläckar byggs upp, men det är allt.

Jag har fullt upp på alla plan känns det som just nu. Nästa vecka är det sista veckan jag går i klass! Därefter ska jag läsa sista kursen på distans och faktiskt börja jobba lite smått igen. Och nej, det är inte på gamla jobbet.. utan nya dörrar har öppnats och jag har fått chansen att prova på att jobba inom Hemtjänsten! Det är en helt ny värld för mig och det ska bli jättespännande. Jag ska gå brevid och prova på 5 dagar först och därefter får vi se hur det blir i fortsättningen. Jag är fortsatt tjänstledig från mitt "gamla jobb" och de vet om detta och stöttar mig i min ev. nya "karriär" som undersköterska och har erbjudit mig förlängd tjänstledighet några månader till, vilket jag är superglad och tacksam för! Jag började då ringa runt lite och höra efter om jobb och fick efter bara några timmar napp och var förra veckan iväg på intervju, vilket alltså ledde till detta.

I skolan är det också full fart nu på sluttampen. Inlämningsuppgifter som ska in i Geriatrik-kursen som jag nu läser. 2 stycken är det i denna kurs och 1 av dem är klar. Nästa tänkte jag klara av imorgon och dessutom har jag och M i klassen gjort grupparbete om "Estetik i vården" under veckan och som ska opponeras på av annan grupp i klassen och sedan ska vi redovisa muntligt nästa onsdag. På torsdag nästa vecka är det slutprov i Geriatrik-kursen och sen är det "bara" sista kursen Rehabilitering/Habilitering kvar innan jag är färdig! Det är inte klokt vad detta år gått fort. Tycker det känns som nyss jag började plugga och nu är jag snart klar undersköterska. Det har varit ett otroligt intensivt år och jag har lärt mig massor! Jag är så säker på att jag gjort rätt och nu är det bara att köra på, full fart framåt så gott det nu går. Att jag får börja inom Hemtjänsten var inget jag hade planerat, men det ska bli jättespännande och säkert väldigt värdefullt att ha med sig i sin "uska-ryggsäck" inför framtiden. Bara det att få jobba inom vården och samla på sig mer kunskap och erfarenhet ser jag som ett stort plus och är tacksam över att få möjlighet att få göra! Sedan ska det bli vansinnigt skönt att få tjäna lite pengar igen! Har jag tur får jag första lönen lagom till jul. :)

Men helt ärligt... jag skulle ju inte bli ledsen om telefonen ringde.. typ imorgon! 

Jag vill väldigt, väldigt gärna att telefonen ringer NU. Jag längtar så enormt mycket efter Liten och tänker på "henom" varje dag. Jag är så säker på att h*n finns. Någonstans i Bolivia finns vårt barn som bara väntar på att myndigheterna ska bli klara och att telefonen ska ringa hos blivande föräldrarna.

Hos oss...

Klockan är kvart över midnatt och det är november. 

1 november 2009...

Ny månad. Nya möjligheter.

Livet är onekligen rätt spännande just nu!

Och ja, det är bara min egen magkänsla som säger det...