Direktlänk till inlägg 13 mars 2007
Idag för exakt 1 år sedan började jag blöda och vårt 3:e och sista IVF-försök misslyckades.Idag för exakt 1 år sedan lade vi på vår ansökan för att adoptera.Tänk vad tiden går - ändå.Trots allt.Vi är ytterligare 1 år närmare barn. Ett syskon till vår älskade och saknade Viktor. Närmare än så här har vi aldrig varit förut.Nu är det 5 1/2 år sedan vi bestämde oss för att försöka bli en större familj. 5 år och 6 månader sen. Det är inte klokt.Inte konstigt att man längtar. Det är tur att man inte visste då, hur lång tid vi skulle få vänta. Och vad vi skulle få gå igenom under resans gång.Det är inte ett dugg konstigt att man längtar.Mer än någonsin.
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...