Fairy Dust

4 april 2007 07:51

Hej gumman.
Sitter här med tårar i ögonen men samtidigt får jag ett "lugn" och det strålar så mycket kärlek från bilderna så man blir varm i hjärtat samtidigt som man är ledsen, konstig känsla men sann.
Vad fint och gulligt du gjort hos Viktor, och så fruktansvärt orättvist livet är...

Till fjärilens minne
Säg inte att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.

Säg inte att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.

Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten för alltid kvar.
/Bo Setterlind

Det sägs att bara tiden går så ska den läka alla sår som sorgsna hjärtan gömmer.

Visst är vårt minne ofta kort men att en älskad gått bort är nåt man ALDRIG någonsin glömmer...

Varma kramar

Petra

4 april 2007 07:52

Åh, så fint ni har gjort det!! Glad påsk till lille Viktor som kanske sitter och fnittrar med tanke på att han kan äta hur många chokladkaniner som helst medan hans mamma svettas av blotta tanken ;)

På tal om sötsug, idag är en ny dag, ge inte upp för suget nu när du kommit så här långt. När det är som värst kanske du kan kämpa en timma i taget. DU ÄR SÅ DUKTIG!!

Tess

4 april 2007 08:22

Jätte fint vännen! Hur vackert som helst. Viktor är alldeles säkert jätte glad och nöjd. Och framför allt är han stolt över sin fantastiskt duktiga mamma. KRAM.

Carina29

4 april 2007 10:00

*torkar en tår* Vad fint ni har gjort det på Viktors gravplats! För att inte tala om vilken fin gavsten.

Förresten, tycker att du klarade av gårdagen riktigt bra! Vet hur svårt det kan vara att motivera sig när söt-sug-djävulen ;-) är på besök. Mycket bra gjort!

Grodis

4 april 2007 10:10

Fairy Dust>>Åh, vilken jättefin dikt! Tack snälla vännen! :´-) Du har så rätt, så rätt... Varma kramar tillbaka!

Petra>> Tack snälla du! Hihi... ja, han mumsar nog många godisar i sin himmel, Viktor! Men det är ju bara påsk en gång per år så.. och han börjar bli så stor så jag kan inte hindra längre. ;-)
Ja, idag är det ny dag med nya tag! Går bättre idag, tack och lov! TACK snälla vännen!

Tess>>Tack goa du! Jag tänkte köpt påskliljor först, men så såg jag det här lilla trädet med den söta påskharen och kunde inte motstå, så det fick bli det! Kan ju planteras i ena hörnet sen tänkte jag! :-) Snart dags för penséer också och i år tror jag minsann att temat blir gult, som solen! KRAM!

Carina29>> Tack! Ja, gravstenen är vi jättennöjda med och så tacksamma för... Den ska dock rengöras ordentligt med såpa innan vårplanteringen i maj, till Viktors 5-årsdag.
Tack! Känns faktiskt helt OK att jag gjorde som jag gjorde igår och jag har insett att jag har gjort bra val ändå. :-) För min egen del är det stort steg. Ska se vad de säger om det på kursen ikväll. Tack igen och hoppas att du/ni mår bra?!

M

4 april 2007 11:48

Så rofyllt och vackert - och samtidigt så otroligt sorgligt.... Vet inte vad jag ska säga mer än att bilderna lyser av hur innerligt älskad er lille Viktor är!

Åsapåsa

4 april 2007 14:48

Hejsan!
Min pappa ligger begravd på samma kyrkogård så jag går ofta förbi Viktors grav men jag visste inte att det var din son.
Jag känner igen stenen så väl för min dotter, som är 9 år, går ofta fram till stenen och klappar på den. Hon tycker att den är så fin och så tycker hon att det är så sorgligt att inte lilla Viktor fick leva så länge. Hon har ju rätt, det är ju verkligen en fin sten och så är det alltid så fint planterat. Nu kommer jag ju att tänka på dig varje gång jag går förbi:-)
Kram Åsa

Lantliv

4 april 2007 16:01

Sitter med tårar i ögonen. Min son är född 2 dagar efter din Viktor, samma år. Det året var det en ljuvlig sommar... Å vad livet är orättvist, jag önskar dig all lycka och att ytterligare en av jordens änglar från Bolivia får njuta av sina fina Grodis-föräldrar snart, snart.

Therese

4 april 2007 16:50

Vad fint ni har gjort, stenen är verkligen jättefin.