Direktlänk till inlägg 19 juni 2007
Ikväll har jag pratat en hel del i telefonen med två av mina närmaste och käraste vänner. Vi har alla tre något gemensamt - och det är att vi väntar barn. Två av oss väntar barn i hjärtat, en av oss har en Liten i sin mage.
Det som känns så enormt skönt, är att vi alla är lika glada för varandras skull och vi drömmer tillsammans och ser fram emot att få vara mammalediga tillsammans. Tänk vad fantastiskt livets lotteri trots allt är, att jag kanske (mest troligt) kommer få vara mammaledig, åtminstone några månader, tillsammans med två av mina närmaste vänner!? *jublar inombords och är rörd av bara tanken*
Fantastiskt. Stort. Spännande.
Oavsett hur man väntar barn så är det en omvälvande situation. Ibland är det svårt att förstå att jag verkligen ska bli mamma igen, och att jag denna gång ska få ösa kärlek och trygghet över en Liten som stannar hos oss. Det är svårt att förstår att vi nästa sommar kanske är en till i vår lilla familj. Det känns ibland övermäktigt och svårt att ta in, men när jag väl vågar, så mår jag nästan illa, av lycka. Så mycket känslor som sätts i omlopp på en och samma gång. Samtidigt inser jag hur redo jag verkligen är.
Jag längtar något så oerhört. Längtar och ber att allt ska gå vägen, hela vägen fram, för oss alla.
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...