Direktlänk till inlägg 2 juli 2007
Puh...
Alldeles nyss ringde tjejen som gjort medlemstidningen förut upp mig. Den puls jag hade när jag svarade i telefonen vågar jag inte ens tänka på men det dunkade rejält. Jag vågade knappt säga som det var, och än mindre fråga om hon mot förmodan hade materialet kvar i sin burk....
Det hade hon!!!
Jag blev så glad, så lättad att några tårar kom. Torkade dem snabbt och försökte samla ihop mig så gott jag kunde. Hon är på semester, men kommer hem imorgon och ska då skicka över en skiva direkt hem till mig.
Jag är SÅ enormt lättad. Så glad!!!
För en gångs skull går det vägen åt rätt håll. Det finns liiite rättvisa här i världen iallafall.
Och huvudvärken jag har nu är inte att leka med kan jag lova....
Detta var lite för spännande för min smak...
Tusen, tusen tack för ert pepp, stöd och idéer om vart skivan kan finnas! Vi får se om den dyker upp en vacker dag - det brukar ju vara så... Men jag kan för mitt liv inte förstå vart den tagit vägen?!
Måste vara katten..... ;-P
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...