Ända sen den dagen vår son lämnade oss i outsäglig sorg och saknad har mitt liv stått på "Paus"... eller som en bil på tomgång. Visst, det har hänt massor.. men inom mig känns det ändå som om en stor bit fattas för att mitt liv ska kännas komplett. Den biten är ett barn. Ett barn att få älska och ta hand om.. ösa kärlek över och vara mamma till (med ALLT vad det innebär..) sömnlösa nätter, kolik, barnskik, gråt, blöjbyten, mysstunder i sängen på morgonen, långa promenader med barnvagnen, storhandling på ICA Maxi, mammafikor.... ALLT det vill och önskar jag så hett! Jag känner mig utanför just nu. Ensam fast jag vet att jag inte är det. Jag har ju nära vänner som också är barnlösa och i samma sits som vi, och det är jätteskönt att ha några som till 110% vet och förstår vad man pratar om. Ikväll ska jag gå på stan och leta födelsedagspresent till Oliver (som kommer från Bolivia) som fyller 2 år imorgon! Får se vad det blir.. Roligt att handla till en liten kille, det är lättare för mig än till en liten tjej av någon konstig anledning...

Det årliga besöket hos tandläkaren är äntligen gjort och över och förbi. INGA HÅL! Hurra! Däremot har jag tandsten som vanligt och måste tillbaka och ta bort det på måndag... Fuskigt att jag som har så bra tänder annars ALLTID har så mycket tandsten! :-( Visst, det är bara erkänna.. jag har ingen elektrisk tandborste (vilket de varmt rekommenderade mig!) och jag slarvar med tandtråden...Var för första gången hos en ny tandläkare som ligger granne med jobbet och det var super! Inte någon gång har jag varit med om ett så stort och fräscht ställe fullt med glada människor! Ekmöbler och röda/rosa fina fondtapeter och skitläcker inredning inne hos tandhygienistens rum, modernt och fräscht. Positivt överraskad blev jag verkligen och priset är humana 390:- för både undersökning, ultraljud och putsning!

Nu har jag iallafall tagit ytterligare en tjur vid hornen och ringt gynläkaren som skrev ut Cerazette till mig för snart 1 månad sen. Nu har ju jag bara ätit Cerazette i snart 2 veckor, men känner så klart att jag mår jättedåligt psykiskt av dem och är inte så sugen på att fortsätta med dem.Barnmorskan som svarade i telefonen var jättebra och vi hade ett långt samtal där jag förklarade min situation och hon lyssnade. Bm sa att när man byter/börjar med ett nytt preparat så kan det bli så här i början och det är jättebra om man orkar ge det minst en månad (gärna 3!) innan man byter/slutar. Hon var dock väldigt lyhörd och förstående och sa att om jag blir att må ännu sämre av dem, kunde sluta när som helst. Jag har ännu inte haft några andra biverkningar som t ex mellanblödningar av dem och det är ju positivt. Har jag tur så slipper jag mensen framöver, men det är inte det jag är ute efter heller, utan slippa oron för att bli gravid.Jag tog även upp detta med ev. PCO och stod på mig ang. den biten. Nu vet jag ju att man kan konstatera PCO med hjälp av ett enkelt blodprov och det nämnde jag att jag ville att de skulle ta. Jag berättade att jag varit extremt svårstimulerad under våra IVF-försök och att de då aldrig sett/sagt något konstigt ang. mina äggstockar och det talar ju emot att jag har PCO. Jag har inte det s k "pärlbandsutseendet". MEN, jag har flera andra symptom och bara att få en diagnos svart på vitt skulle kännas så skönt, sen får jag agera utifrån den.Den 11 december (låååååååång väntetid, men dock en tid) fick jag tid för nytt samtal och utvärdering av Cerazette och ev. blodprovskoll ang. PCO. Skönt att ha tagit tag i detta, så nu kan jag lägga det åt sidan för ett tag.Nu ska jag ta tag i denna dag och det blir myyyyyyycket jobb... *urk* Men först en balja kaffe.... ;-)Ha en fin dag allihop!