Åh, så många fina och värmande kommentarer jag fått på mitt inlägg ang. vikten och min ångest över den. Tusen, tusen TACK goa vänner! Jag SKA klara detta! Jag vill bli stolt över mig själv. Göra min man stolt. Min vän Soff78 allrahelst... jag har lovat henne det.Jag ska klara det. Jag kommer klara det."I believe I can fly. I believe I can touch the sky".

Jag har en klump i halsen idag. Den gör ONT. Och jag vet varför... Jag är fet. Tjock. Överviktig. Jag måste göra något åt detta NU.Nu får det vara nog. En process har pågått länge i mitt huvud. En långsam, men väldigt viktig process. Jag har gjort MÅNGA försök att gå ner i vikt, och misslyckats. Om och om igen har jag misslyckats. Gett upp. Och lagt på mig ytterligare några kilon. Kilon jag verkligen INTE behöver.Så mycket som jag väger nu (vet dock inte exakt HUR mycket det är) har jag aldrig någonsin vägt. Det är ILLA, så mycket vet jag. Jag känner det på kläderna. Och jag har sett det på måttbandet som jag använde igår. Faktum är att jag egentligen skulle mäta ett fönster för att beställa en hissgardin till sovrummet, men fick för mig att jag skulle mäta midjan. Det måttet var inte kul. Inte alls. Jag läste ytterligare några sidor i Ola Lauritzons bok "Gå ner i vikt med GI-metoden" igår och en efter en börjar pusselbitarna falla på plats. Jag tror jag har hittat min grej! Dock har jag inte börjat än vill jag tillägga. Han skriver så bra, så enkelt och så träffande. Jag låg och höll tillbaka tårarna i sängen igår. Bet ihop för att maken inte skulle märka. Släckte lampan och lät tårarna komma i mörkret innan jag somnade. Jag vill verkligen INTE se ut så här längre! Jag är instängd i min egen kropp! Jag vill UT! Jag vill flyga! Jag vill LEVA!Det är det som gör att jag sitter här med en klump i halsen idag... Jag måste detta. För MIN skull.Jag vill detta. För MIN skull!