Jag har en klump i halsen idag. Den gör ONT. Och jag vet varför... Jag är fet. Tjock. Överviktig. Jag måste göra något åt detta NU.Nu får det vara nog. En process har pågått länge i mitt huvud. En långsam, men väldigt viktig process. Jag har gjort MÅNGA försök att gå ner i vikt, och misslyckats. Om och om igen har jag misslyckats. Gett upp. Och lagt på mig ytterligare några kilon. Kilon jag verkligen INTE behöver.Så mycket som jag väger nu (vet dock inte exakt HUR mycket det är) har jag aldrig någonsin vägt. Det är ILLA, så mycket vet jag. Jag känner det på kläderna. Och jag har sett det på måttbandet som jag använde igår. Faktum är att jag egentligen skulle mäta ett fönster för att beställa en hissgardin till sovrummet, men fick för mig att jag skulle mäta midjan. Det måttet var inte kul. Inte alls. Jag läste ytterligare några sidor i Ola Lauritzons bok "Gå ner i vikt med GI-metoden" igår och en efter en börjar pusselbitarna falla på plats. Jag tror jag har hittat min grej! Dock har jag inte börjat än vill jag tillägga. Han skriver så bra, så enkelt och så träffande. Jag låg och höll tillbaka tårarna i sängen igår. Bet ihop för att maken inte skulle märka. Släckte lampan och lät tårarna komma i mörkret innan jag somnade. Jag vill verkligen INTE se ut så här längre! Jag är instängd i min egen kropp! Jag vill UT! Jag vill flyga! Jag vill LEVA!Det är det som gör att jag sitter här med en klump i halsen idag... Jag måste detta. För MIN skull.Jag vill detta. För MIN skull!
mallsing
16 november 2006 09:14
Hej Grodan
Vad glad jag är att jag har hittat din blogg. Vad fantastiskt fiiiiin den är. Här kommer jag poppa in och läsa varje dag. Man riktigt känner din längtan och all den kärlek du har i dig när man läser det du skriver. Du kommer att bli (är ju redan oxå) en fantastiskt varm och kärleksfull mamma åt ett litet barn som finns där ute för er. Det är inte för intet som adoptivbarn brukar kallas längtansbarn, ingen har nog längtat mer än du. När jag har varit gravid så har jag skrivit dagbok om mina funderingar, hur jag mått och om hur jag längtat det är det bästa Elsa 8 år vet när jag läser ur dom böckerna. Hon sa sist -"mamma jag blir alldeles varm i hela magen när du läser det där". Tänk vilken fantastisk dagbok du skriver här, just nu åt ditt barn. För detta är ju en sorts graviditet om än lite lång : ))
Jag är glad att jag hittat hit och jag kommer sitta här och gråta när ni får ert barnbesked. Och det där med vikten du vet ju att det funkar om man bara bestämmer sig och vänta inte tills du känner dig redo eller till efter jul utan börja nu, nästa måltid. Jag tror på dig..
Mååååånga kramar...Marianne
Soff
16 november 2006 09:41
Åh älskade vännen,
Jag känner igen mig så i det där med att låta tårarna rinna ner för kinderna när man lagt sig för kvällen. Det var på kvällarna när man lagt sig som det var värst, då fick man tid att tänka efter vad som hänt under dagen, hur nästa dag kommer att bli och även hela situationen man befinner sig i. Aldrig var jag så ångerfull eller ledsen som just på kvällen, när man liksom är ensam med sina tankar.
Att behöva gråta innan man somnar är något som ingen ska behöva göra...och allra minst DU!
Det märkliga är ju att när man är i den situationen som du är i nu och som jag var i för bara ett år sedan så vill man ju så gärna gå ner i vikt men ändå det är sååå svårt! Men jag känner att du nu har tänkt så länge och verkligen bestämt dig OCH bestämt dig för en metod du ska köra. Det är viktigt med kunskap så du gör helt rätt som pluggar innan du sätter igång. Och det ska bli så spännande att se hur du kommer att leva när du kör GI i praktiken.
Jag finns här för dig det vet du, för samtal, pepping eller bara för en kram.
http://soff78.bloggagratis.se
solna-madde
16 november 2006 11:03
GO grodan! Det känns fruktansvärt att veta att du gråter dig till sömns men nu känns det som om du verkligen bestämt dig! Jag ska peppa och heja på dig allt jag kan under resan, jag lovar!
Heja heja heja!
kram
Clin
16 november 2006 11:58
Och du kommer att klara det! Så fint skrivet och så träffande för mig med. Att dras med kilon man inte behöver/skall ha är jobbigt, men att hitta styrkan att verkligen ta tag i det är en konst. Varför kan man undra?
Massor av kramar till dig Grodan, och gråt inte i smyg......
http://vardagenmedmaja.blogspot.com
Annica (ASA på aff)
16 november 2006 12:37
När jag läste ditt inlägg var det precis som om det var jag som hade skrivit det. precis så där känner jag oxå. Ful, fet...bläää. Och ändå är det sååååå SVÅRT att ta sig i kragen. Men du, kanske vi kan sporra varandra ;-) *kramar*
http://www.annica.info
Monica
16 november 2006 16:59
De där orden skulle kunna vara skrivna av mig.
Jag känner mig fet, värdelös och usel. Ändå fortsätter jag att äta och smälla i mig. Jag började med vv i maj, gick ner 3 kg på 3 veckor då jag åt bra, promenerade och skötte mig. Nu har jag gått upp de 3 kilona, suck och säkert lite till.
Jag har mer eller mindre insett att jag inte bara är sockerberoende, jag är matmissbrukare.
Många varma kramar, gråt inte i smyg, gråt här med oss eller i J`s famn.
http://hem.passagen.se/accom
Magda
16 november 2006 17:18
Jag har hört om många som provat alla möjliga bantarmetoder men inte lyckats. Inte förän dom hittade GI. Så jag hoppas att det är något för dig!!
Pepp o tumhålning från mej
http://magda.bloggagratis.se
Ina
16 november 2006 19:52
Var ledsen först, gråt och få ut dig det. Sen gäller det att bita ihop och bli FÖRBANNAD istället. Du kommer att klara det. DU kommer att KLARA det! Jag bara vet det! KRAM!! (kanske får jag chans att hjälpa dig...?) *hepp*
http://snaret.blogspot.com
Linda *
16 november 2007 14:29
grodis, jag hoppas att GI kommer funka för dig, metoden måste ju kännas rätt. Tycker definitivt att du ska prova. Skönt att "höra" lite från dig även om det var ett tungt inlägg.Hoppas att du har det bra i övrigt och att allt rullar på. Kram Linda*
Linda *
16 november 2007 14:30
Nämen...det var ju ett gammalt inlägg jag svarade på :( Gud så dant att jag inte såg det, blev visst så glad av att se ett litet inlägg så jag precis fick hjärnsläpp... så tokigt det kan bli
