..utan färgen grön är hjärtats färg enligt "chakra-tänk"! (österländskt)Grönt ska man även använda för att för att läka hjärtat och färgen gul för solarplexusområdet, viljestyrka, självkänsla. Sånt här är intressant tycker jag och fick lära mig av en snäll bloggerska här om dagen! Tack snälla du! *blinkar till den kloka tjejen*Faktum är att jag på senaste tiden börjat gilla grönt mer och mer och det har ju kommit mycket kläder i det. Kanske man vågar sig på att köpa en tunika i grönt nästa gång? Jag måste verkligen försöka bryta min svarta bana... Jag är en sån som klär mig efter humör och det är mycket, mycket sällan jag väljer kläder med färg. Sista inköpet blev dock en hallon/korallröd tenniströja med lång ärm och vitt insytt fram så det ser ut som om man har linne under. Det känns jättekonstigt att ha den färgglada tröjan på sig, men oj vad komplimanger jag fått, både från vänner och arbetskamrater när jag har den på mig! Så folk tänker verkligen svart om mig. De reagerar så starkt de dagar jag väljer färg... Jag gillar ju färg. Särskilt starka färger. Och jag som är mörk och har mörka ögon och sägs vara s k "vinter" ska ju ha både svart OCH starka, klara färger. Lovar att försöka uppdatera min garderob framöver.Ut med de för stora, svarta kläderna.In med de mindre, färgglada!*Ring, klocka... ring!*Nu är våra granitelement på plats och det blev makalöst snyggt! Matchar vårt vardagsrums mörkgrå fondväggar, den svarta braskaminen, gråa panelerna... ja, helfint blev det och vi är jättenöjda! Så småningom, när mina måttbeställda fönsterbrädor kommit och jag får upp mina älskade blommor i fönstrena igen och allt är 100% klart, så lovar jag att lägga upp en bild i bloggen så ni får se hur fint det blev till sist! :-)En tidig kväll ikväll. Har mycket intressant litteratur att läsa igenom. Nattinatt!

..GRODA som presentationsbild och inga jäkla tulpaner. *tssss*Särskilt inte knallorange tulpaner så det blir "halloween-känsla" på bloggen, det vill jag icke! Så Manne, nu är den limegrön och svart istället och NU är jag nöjd! ;-)Nu måste jag schwooscha iväg för maken väntar och vi ska hem och fixa våra fina granitelement! Spännande!

Men jag hittade ju så snygg bild på läckra orangefärgade tulpaner så jag kan bara inte låta bli att låta min blogg vara svart ett tag. ;-PDet är INTE för att jag mår dåligt - tvärtom! Nu väljer jag svart bakgrund av helt tvärtom anledning, för jag mår bra! Trots att jag var dödstrött imorse känner jag mig nu pigg och det gör mig glad och tacksam. Strax ska jag gå ut och ta en lunchpromenad tänkte jag och höra lite fågelkvitter, härligt! Våren är sakta, sakta på väg.För första gången på många år så ser jag fram emot en vår och sommar. Förut har jag mest haft ångest för att det inneburit mindre kläder på kroppen. Mindre plagg att försöka "gömma" sig under. Så är det väl lite fortfarande, men samtidigt så mår jag ju bättre rent mentalt i år, för jag vet ju att jag gör något åt känslan. Jag jobbar med det. Jag jobbar med mig själv, både fysiskt och psykiskt!Helgen har varit jättetrevlig med många besök hemma hos oss och jag har gått långa raska promenader både lördag och söndag, vilket också känns toppen. Som vanligt går ju helgerna allt för fort och man önskar att de var dubbelt så långa, men det är inte mycket att göra åt. Jag får se det positivt - går tiden fort, så går det ju även fort framåt vad gäller adoptionsgrejen! ;-DDags att bege sig ut - i vårluften!

Yes, yes, yes!Vägde mig imorse och den s k "magiska gränsen" är ÄNTLIGEN passerad! Det är till och med så att jag gått ner så jag har 0,2 "till godo"! HURRA!! Och det under mensdagarna också, vilket gör att det känns ännu bättre. :-D Sammanlagd viktminskning nu är -2,7 kg och midjemåttet har minskat ytterligare också och nu är det -10 cm! Whohooo!

Fan vad surt. Skrev ett låååååångt inlägg om mitt besök hos spåkvinnan idag och så trycker jag på en tangent felaktigt och allt försvinner... :-(Nu måste jag skriva om... en halvtimme till.. och försöka minnas igen... *suckar*Vill ju ha det kvar, för min egen skull också..Here we go!======================================================När vi kom dit var det lite annat folk där, vänner till spåkvinnan och så skulle det visa det sig att hennes barn var där. Vi hann bara hänga av oss jackorna innan en liten pojke på ca 4-5 år kom och tog min hand och sa: "Kom, jag ska visa dig en hemlis, men du måste blunda!" Vi gick ut i hallen och så sa han: "Nu får du titta igen!" och jag slog upp ögonen och plötsligt dök pojke nr 2 upp bakom en soffa och sa "Pang, pang!" och hade sin lilla hand formad som en pistol. Jag fann mig snabbt i leken och sa: "Aj, skjuter du mig!?" och låtsades bli sårad och tog handen för hjärtat. Då skrattade de båda och sa: "Ha, vi leker ju krig ju!" och skrattade gott.Jag log inombords och blev lite konfunderad och förvånad över att pojken just tog MIN hand och ledde mig ut, så omedelbart? För att visa sin kompis bakom soffan.. Busungar... Jag frågade om de var kompisar, eller kanske syskon? Tänkte i mitt stilla sinne att de ju faktiskt skulle kunna vara tvillingpojkar (inte lika men det behöver ju inte tvillingar vara heller) och att de såg ut att vara i den åldern vår Viktor skulle varit om han hade fått leva. Jag fick inget svar på den frågan. Inte då. Men det dröjde inte länge innan jag fick reda på att dessa två pojkar var spåkvinnans söner och mycket riktigt, tvillingar! De var snart 5 år gamla och så underbara killar!Efter en stund gick jag tillbaka in i rummet till de andra och killarna hängde efter mig. Plötsligt tog de varsin av mina händer och sa: "Nu ska vi trolla för dig!" och började leka med mammans hemgjorda vackra pärlarmband bakom ryggen och jag skulle såklart gissa vilken hand som armbanden låg i. Jätteroligt och jättefnissigt. ;-) Senare fick jag reda på att den ljuse pojken var synsk..!!Wow... Såg han? Såg han Viktor, min smärta och längtan efter min pojke som skulle varit precis i hans ålder? (Det skiljer bara 2 veckor!) Såg han Viktors tvilling som inte orkade mer än drygt 7 veckor i magen? Jag kan bara inte låta bli att undra. Men jag vet att jag inte kommer få svar där... Efter en stund så var det min tur att gå in bakom ett vitt skynke tillsammans med deras mamma och tillika spåkvinnan. En varm och vacker kvinna med en enorm karisma. Hon berättade att hon var född med sin mediala gåva och att hon inte spår död eller sjukdom. Hon ser allt och behöver inte ha några kort egentligen, men har dem som stöd och vägledning. Hon blandade korten och hon sa att om det är så att det ramlar ut några kort så är det meningen, de vill berätta någonting. Innan hon började såg hon på mig och sa: "Du försöker skydda dig nu. Du har en sköld omkring dig och det är lite svårt att tränga igenom." Hon började blanda tarotkorten och vips for det ut kort som hon genast plockade upp och vände upp. Hon började att berätta om hur enormt tungt jag haft det sista åren och sa sedan: "Du är så trött. Så trött, trött, trött, trött. Själsligt och kroppsligt slutkörd. Men det är å andra sidan inte så konstigt, utan helt normalt efter allt det tuffa du varit med om." Hon sa vidare att jag kommer ha det tufft ett litet tag till, men att det kommer att vända. Så småningom. Livet kommer bli ljusare igen.Hon sa många saker som är väldigt personliga och som jag inte kommer att skriva här, just för att det känns lite FÖR personligt.Hon berättade att hon ser ett litet, litet barn. Men hade svårt att få en klar bild av vilket detta barn är. Men väldigt litet och att det påverkat mig enormt mycket. (Var det Viktor? Jag väljer att tro det.)Vidare berättade hon att jag var gift (såg väl ringarna också) och att jag ofta, ofta tänker tillbaka på bröllopsresan. (vilket jag gör.. varje dag!)Hon berättade vidare att vi snart kommer göra en ny, lång resa, och som kommer kosta mycket pengar. (adoptionsresan!?) Hon kunde se ett samband mellan bröllopsresan och den kommande resan (båda är ju i Sydamerika!) och hon såg även mycket vatten. (Vår bröllopsresa var på en ö som heter Coche Island utanför Venezuela!)Och så kommer den biten jag blev stum när hon sa...."Du längtar enormt efter barn. Och vet du? Jag SER barn. Om 6 månader blir det barn!" Det upprepade hon flera, flera gånger. Sen svimmade jag nästan när hon sa följande mening: "Om ca 1 år, kommer ni resa iväg och hämta ert barn!"!!!!!!?!??!!!!!!!!!Hon kan inte veta. Hon kan omöjligt veta. Hon vet inte. Men ... hon vet!! Helt makalöst och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre."Du kommer bli lycklig igen, Marie. Men det kommer dröja. Det dröjer tills ni får ert barn. Sen kommer du bli lycklig igen. Du längtar så efter ett barn och allt kommer bli bra. Det kommer gå jättebra med allt."Jösses..... *pausar*Vidare pratade hon lite jobb, kärlek & äktenskap..Hon sa även åt mig att "Sluta bära så mycket svarta kläder!" vilket jag gör... typ, varje dag!? Och vidare "Sträck på dig! Du har väldigt lågt självförtroende, Marie... Men varför!? Det är dags att sluta ha det. Det är dags att du slutar vara den som tror "inte syns" och börja ta för dig av livet!" Hon tittade på mig hela tiden och sa sen: "Lova mig det. Sträck på dig. Du är värd det. Du är värd att få må bra, men det är du själv som sätter hinderna, för du är så rädd att bli sårad. Du har din skyddsbarriär, och vågar inte må bra, för du tänker bara på när nästa motgång kommer så du ska halka ner igen och må dåligt." BINGO!Stämmer så väl. Tyvärr....Hon sa så mycket under denna halvtimmes session och jag har säkert glömt hälften. Men oj vad glad jag är att jag gick dit. Att jag tog mod till mig. Det är inte "bara" att gå iväg och spå sig och även om jag är fascinerad av sånt är jag samtidigt på min vakt. Men denna kvinna satte allt för många "huvudet på spiken" så jag kan bara inte tvivla på att det hon sa var sant. ATT hon verkligen såg. Hon såg MIG.Innan vi gick därifrån frågade jag henne om det fanns någonting jag kunde köpa med mig som kunde hjälpa mig att få den kraften jag behöver för att må bra. Få ett bättre självförtroende och våga tro på att jag faktiskt också kan må bra, längre än några dagar i sträck. Hon gick direkt fram till något man kan häkta på antingen på sin handväska, nyckelknippa eller varför inte som jag, i byxhällan? Hon frågade om jag ville att hon skulle lägga sin kraft i denna och jag svarade självklart ja! Hon tog den mellan sina händer och blundade och koncentrerade sig djupt. Sen tog hon min ena hand och lade den i min hand och kupade sina egna över samtidigt som vi länge, länge tittade varandra i ögonen. Jag kände pulsen i handen och det var lite märkligt.. Sen kramade hon om mig hårt och sa: "Kom ihåg Marie. Allt kommer bli bra. Till slut. Och lova mig, sträck på dig och TRO på dig själv!"Jag är rätt medtagen efter denna session känner jag och den har väckt många tankar inom mig. Men positiva såna. Många pusselbitar som faller på plats och många svar. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag absolut gå dit igen, någongång i framtiden.Min vän som jag var där med vart lika häpen hon av det hon fick höra och våra munnar gick i ett efteråt när vi satt i bilen. Så coolt. Hon sa: "Tänk om hon menade att ert barn föds om 6 månader och att ni hämtar det om 1 år. Då borde barnet ni får vara runt 6 månader när ni får barnbeskedet ju!"Stort. Så stort.:´-)Var det någon som orkade läsa ända hit?

Puh, det gick. Vaddå? Gick?Jo, när jag kom hem ikväll var jag ju ensam.. och det är farligt. Iallafall när man som jag gärna äter när man är ensam och ingen ser. Då sker det ju inte. Typ....Maken var ju iväg på lite After Work ikväll som jag skrev tidigare och det innebar att jag var hemma själv några timmar innan han kom hem. Blev SÅ sötsugen. Så där akut, ni vet? Galet sug! Jag bet på naglarna. Satt och trummade med fingrarna mot soffkanten. Tänkte för mig själv: "Bara liiiite glass, vad gör det?! Ingen ser. Ingen vet ju. Det är bara att hålla tyst och låtsas som ingenting. Busenkelt!"Men så hände något. Mitt mantra kom! "Det är värt det. Det är värt det. Det ÄR värt det!" och även meningar som vi fått ställt till oss själva på viktminskningskursen jag går på. Som vi ska fråga oss när vi är på väg att äta: VARFÖR?!? Är jag hungrig? Sugen? Ledsen? Glad? osv osvJag kom fram till att jag är sugen. Jättesugen! Ville ha NÅGOT sött och gott att TUGGA på.Det var SÅ nära att jag gjorde iordning en stor skål med gräddglass och tinade bär, men faktum är att jag LYCKADES hejda mig! Istället skalade jag ett ÄPPLE och skivade i små tärningar och lade i en skål. Över det strödde jag rätt mycket kanel och kardemumma och blandade runt. Till det hade jag ca 2 tsk minifraiche och blandade ihop och det blev riktigt, riktigt gott! Rekommenderas när man är sugen på något och är ju faktiskt rätt nyttigt! Tror faktiskt det skulle funka helt OK även utan fraichen, men nu behövde jag något liite krämigt också.Kollade på en film och vid 19-tiden lagade jag bra och nyttig mat! Strimlad kycklingfilé som jag stekte i lite rapsolja och kryddade med 2 tsk grönsaksbuljongspulver + citronpeppar. Till det fullkornsspagetti (100 g okokt) och så kokta morotsstavar och broccoli. Över kycklingen slår man sen 1 dl vatten som man reder med 1 tsk mjöl och kokar upp i ca 1-2 minuter så får man lite sås också. Jättegott och mättande måltid.Ingen promenad ikväll alltså. Jag slöade ur...Men å andra sidan kände jag starkt för en lugn kväll i soffan och jag vet nu i efterhand att jag kanske borde gett mig ut och gått ikväll iallafall. Men nu fixade jag att INTE äta onyttigt utan göra ett BRA val istället så jag är mycket nöjd över mig själv, faktiskt!SKÅL!*håller upp drinkglaset med mineralvattnet* :-)

Äntligen fredag. Wow, vad tiden rusar fram!Jag mår finfint och känner mig riktigt pigg idag. Blir nog en rask promenix ikväll också innan jag slår mig ner i soffan och kikar på TV och äter god mat. Maken ska iväg på AW (After Work) ikväll och man vet ju aldrig när han kommer hem... ;-)Fått i mig 1 liter vatten nu iallafall, alltid något! Blir 1 liter till innan jag går hem från jobbet och sen blir det minst 0,5 liter (säkert mer) under kvällen! Men då mineralvatten med citron och is - min nya fredagsdrink! ;-PI helgen kommer det bli full fart hemma på gården. Imorgon får vi våra nya fina mörkgrå element i granit! Kommer bli helläckert i vardagsrummet! Mått ska också tas på våra fönster och det ska "designas" fönsterbrädor som går "in i fönstrena". *undrar om någon förstår?*Det jag ser fram mest mot imorgon är dock att jag och en vän ska iväg och spå oss! Min vän har varit där förut och spåkvinnan har prickat in många saker klockrent! Sånt som hon ABSOLUT INTE kan veta. Lite småläskigt, men spännande... Återkommer givetvis med en rapport imorgon.. :-)

Kollade nyss in på BFA-A:s (vår Adoptionsorganisations) hemsida och de har lagt ut denna vädjan, vilken berör mig så mycket att jag bara måste lägga ut den även här på min blogg. ALLA bidrag (stora, mellan, små) är välkomna!F-n... nu gråter jag.... :´-( Jag visste ju vad som hänt.. men ändå fattar man inte vidden av det här...Snälla ni - läs vad som står nedan som är citerad från BFA-A:s hemsida!====================================================="Det är normalt med regn under denna årstid i Bolivia, men i år har det regnat ofantligt mycket mer än vanligt beroende på El Niño, vilket har orsakat svåra översvämningar och svår torka i olika delar av landet. Värst drabbat är Beni med huvudstaden Trinidad där ca 70 000 familjer nu är utan hem och har evakuerats. Vår kontakt Vicky som har delar av sin familj i Trinidad är mycket orolig och säger att tårarna kommer när hon ser bilder från de översvämmade områdena med barn som lever i vatten och boskap som dör. Barnhemmet i Trinidad är fullt av evakuerade barn från drabbade områden. Även om det finns vallar som ska skydda staden Trinidad ifrån översvämningar, är skräcken nu stor för att hela staden ska dränkas då det bara är 4 cm kvar tills fördämningarna runt staden släpper förbi vattnet.I stort sett inga skolbarn kan gå till skolan p.g.a att allt är översvämmat och skolorna används istället som uppsamlingsplatser för de drabbade. Hemska infektioner såsom gulsot, maginfektioner och andra bakterier sprids snabbt på grund av de omfattande vattenmassorna. Befolkningen saknar skydd mot dessa sjukdomar. Det Bolivianska läkarförbundet har skickat 300 läkare från olika delar av landet till katastrofområdet. Familjer behöver tält, filtar, mat och framför allt rent vatten för att kunna klara sig igenom katastrofen. Områden som BFA:s adoptioner sker ifrån är ännu inte drabbade. Utanför Santa Cruz är vissa områden översvämmade men det har än så länge inte nått staden och inte heller de barnhem som våra familjer besöker. La Paz har hittills inte drabbats heller. Du har nu möjligheten att hjälpa de drabbade. Skicka ett bidrag till Barnen Framför Allt så ser vi till att skicka detta bistånd till Bolivia. Hjälpen kommer att kanaliseras till barn i de värst drabbade områdena via vår kontaktperson i La Paz. Du kan sätta in pengar på:Postgiro 420445-9 Bankgiro 452-6570Märk betalningen "Bolivia Översvämning"Vi tackar er för ert bidrag!"========================================