Ni är flera som frågar mig om den "vännen" är någon vän jag haft länge, om denna person också adopterat. Om det är någon jag lärt känna via nätet osv.Jag har bestämt mig för en sak, och det är att aldrig berätta om vem det är. Det mår inte jag bättre av. Däremot kommer jag fortsätta skriva av mig om mina tankar och känslor i denna fråga, utan att hänga ut henom vid namn eller annat. Det är mitt sätt att bearbeta detta.Det enda jag kommer svara på är att vi känt varandra i ca 7-8 år och nej, det är ingen nätvän utan en IRL-vän. Eller var. Och ja, jag vet att hon någongång kommer läsa detta också.Men jag står för detta. Och hade önskat att hon själv kunde stått för det hon gjort/gör också.

Våra dagar i Göteborg får ett eget inlägg.Det känns bäst så.Trots att fredagens (och lördagens) mardrömshändelser lade många mörka moln över vår efterlängtade minisemester, så försökte vi göra det bästa av situationen. Maken vet allt. Jag har berättat. Allt. Vid 10-tiden i söndags morse tog vi tåget ner till Göteborg. Framme vid 14-tiden och Göteborg tog emot oss med storm, bokstavligt talat! Storm och regn och ibland snö. Usch... Som tur är hade vi inte långt till hotellet vi skulle tillbringa natten på så det blev en rask promenad dit. Incheckning och sen en lugn stund med lite vila på rummet. Jag somnade som en stock. Maken slökollade SM-finalen i bandy på hotellets TV och vid 16-tiden vaknade jag och så var det till att fräscha till oss och bege oss iväg ut i stormen igen.Vi hamnade på en pub där det på lördagen hade firats St Patrick´s day. Maken drack en mörk god öl och jag beställde in ett glas rött. Fick dock inte i mig mer än 1/4 del av det, för det smakade inte gott. Sen vet jag inte om det var pga vinet eller att jag tappat aptiten rent allmänt....Strax före 17.00 begav vi oss iväg från puben och till det stället som en vänlig människa här inne på bloggen tipsat oss om; Dinner22. Ett jättemysigt och familjärt ställe med såååå god mat!! Tack snälla du för tipset! Maken och jag åt båda Grillad oxfilé med saltrostad rattepotatis och ankleversky till varmrätt. Sen valde maken blandade ostar till dessert medans jag åt Tre x crème brûlée (vanilj/hallon/lakrits) *mums!* Vi beställde taxi genom kyparen (som aldrig kom..) så efter en kvarts väntan gick vi en rask promenad till Trädgår´n i regn och blåst och när vi kom fram var det lång kö. Dock gick det rätt snabbt och efter en stund var vi inne och hade hängt av våra kläder i garderoben. Trädgår´n var ett mysigt ställe och det var människor i blandade åldrar där. 50/50 män och kvinnor också tycker jag. Vi hade tur och fick sittplatser och från 20.00 och 1,5 h framåt så satt vi bara och njöt. Sophie Zelmani´s underbara lite viskande, hemliga röst. Det enkla men personliga arrangemanget. Bandet hon hade runt om sig. Gitarrsolon. Så perfekt. Så lugnt. Så underbart skönt. Sophie är en jättefin tjej och jag hade räknat med att hon skulle komma klädd som resten av bandet; i jeans och tröja.. eller top och kofta. Döm om min förvåning när hon skrider in barforta i en lång röd balklänning?! Coolt! Bilder från konserten finns på hennes hemsida såg jag nyss. Lik förbannat kunde jag inte koppla av. Inte till 100%.Men det var en fin stund. Och en viss myskänsla trädde in i kroppen ändå. Efter konserten var vi båda trötta och avslappnade och valde att gå en promenad tillbaka till hotellet för att sova. Vi behövde det båda två.Utanför körde spårvagnar. Flaggstängerna mitt utanför fönstret lät också pga stormen. Svårt att koppla av. Svårt att somna. Till slut gjorde jag det och maken också. Dagen efter vaknade vi runt 8-tiden och gjorde oss i ordning. En lugn frukost där jag åt det som bjöds. Blev proppmätt. Nästan för mätt. Ut på stan. Det snöade massor så vi beslöt att inviga dagen i Norrstan (hette det så??) och vi kikade runt lite i affärer. Maken shoppade jättefin rutig kortärmad skjorta och en tenniströja i skarpa färger som han är sååå fin i! Äntligen får jag på även honom lite färg! :-)När snön slutade falla så begav vi oss ut på stan. Strosade runt. Kikade in på Gamle Port en sväng och maken åt soppa och tog en bit bröd och en god öl medans jag drack en slät kopp kaffe och en Loka citron. Shoppade vidare och jag hittade en jättefin alldeles nyss uppackad tunika på Lindex som jag köpte. I stl. MEDIUM!!! Min andra tunika i MEDIUM! Fattar ni?! Visst - det har absolut med modellen att göra för jag är INGEN medium i vanliga fall, men ändå.Vågen visar nu -6,2 kg och jag är såklart jätteglad!Kl. 16.12 tog vi X2000 hem igen. Trötta men nöjda med våra dagar i Göteborg. Så billigt och enkelt att åka, så det blir fler resor dit inom närmsta tiden, det kan jag lova!

Det känns som om jag lever i ett vakuum just nu.Men varför? Det är ju knappast mitt fel att det blivit så här?! Att jag blev indragen i en smutsig affär. Att jag blev den som blev tvungen att berätta. Göra en annan människa så illa.Men det är ju INTE jag som gjort fel. Att jag inte kan tänka så istället. Istället tänker jag bara på det barn som är inblandat. Som är så sårbart och känsligt. Som inte valt. Som kommer bli vilse, iallafall för ett tag.Så sviken. Jag är så sviken. Så sårad. Så jävla ledsen. Och mest av allt förbannad. Hur kunde du!? Jag gjorde allt för dig. Ställde upp min dörr på vid gavel. Bäddade en säng ren till dig. T o m min egen pappa ringde jag och fixade ett rum med egen säng till dig om det skulle behövas. Och så smutsar du ner. Allt. Fy fan.Vänskap. Trodde jag.Pyttsan.Fy fan.Och så är det som om ingenting har hänt. Du lever på. Som en ångvält.Inser du vad du gjort?Jag tror inte det.Kanske du lever som jag i vakuum just nu.Kanske du någongång vaknar upp igen.Men det är för sent.Det är redan för sent.Kom inte och säg förlåt.Jag kommer aldrig, aldrig någonsin förlåta dig för detta.Detta var droppen.Den enda jag tycker synd om i detta sammanhand, är den lilla individ som inte valt detta. Som står mitt i kaoset.Hur kunde du?I mitt hem. I VÅRT hem!?Smutsigt.Det får bli storstädning ikväll.

Hade skrivit ett bautalångt (för långt!?) inlägg om våra dagar i Göteborg och även om mina känslor efter fredagens (och lördagens) händelser... allt försvann då datorn hängde sig. *suckar*Jag orkar inte skriva om ikväll. Får försöka ta det imorgon istället..Vill bara skriva lite snabbt nu och tacka så jättemycket för allas er omtanke! TACK.Jag mår fortfarande pissdåligt över det som hänt, men det är för känsligt att skriva om här. Jag blev indragen i något som är emot alla mina principer och tyvärr slutade det i kaos. Ser inte fram emot morgondagen, så mycket kan jag väl säga.Men, det får gå. Det måste gå.KRAM på er alla goa medmänniskor!

När man ger ALLT...När man ger ALLT av sig själv.Och blir sviken.In i benmärgen.Det gör ont.Så förbannat ONT.Aldrig mer.Sviket förtroende.Vänner.Från förr.Aldrig mer.Bara snack.Just a lot of crap...Bullshit!Aldrig mer....Kommer jag lita på det du säger.Aldrig mer...Kommer det göra SÅ ont.

Fredag IGEN!En hektisk fredag, men jag skriver en snabbis nu på min kafferast. Jobbade över igår kväll och det kommer bli en högst stressig dag på jobbet idag.Kvällen bjuder på födelsedagskalas då min kära morfar fyller år idag - HURRA, HURRA, HURRA, HURRA! 76 år blir han och jag åker dit med en stor bukett spröda tulpaner med videkvistar i. Maken ska fira sin vän som blivit pappa så det ska drickas whisky och rökas cigarr i ett litet lusthus för hans del ikväll. *s* ;-DNär jag kommer hem ska jag träffa en vän och vi ska småsnacka lite om livet i stort och smått över ett glas rött. Blir mitt första glas vin på över en månad! Gott ska det bli... och onykter lär jag bli av ingenting.. *hehe*Ser fram emot helgen - som för vår del blir en långhelg då vi på söndag tar tåget ner till Göteborg för att se och lyssna till underbara Sophie Zelmani, som var min födelsedagspresent till maken! Ett restaurangbesök ska vi också göra och om någon har tips på en restaurang med GOOOD mat i Göteborg så tipsa oss gärna! En natt på hotell och sen en dag att strosa runt på stan på måndagen innan vi tar tåget hem igen på måndag e.m Härligt!Men först och främst här och nu. Massor av jobb, som jag måste återgå till NU.Ha en finfin fredag allihop!

I början av april får jag äntligen byta mobil igen! Det är då 2 år sedan sist och i dagens läge har jag en Sony Ericsson 750i. Jag har varit nöjd med den, dock är kameran alldeles för dålig och mina krav på nästa telefon är:- Bra passnings- och taltid.- Bra kamera!- Tydlig display- Behöver EJ ha MP3-spelare eller andra klatschiga funktioner.Har kollat runt lite och tror att kanske en Nokia N73 kanske skulle kunna vara något?Ni som har koll på läget - tipsa mig om en bra mobil med BRA kamera, please! Om ni har någon modell som ni verkligen INTE tycker jag ska köpa så hojta om den också vetja!

Igår var det dags för ny mätning och vägning hos Prenet och jag är jättenöjd.Vågen visar -4,6 kg nu! *jublar*Och det är på 4 veckor! Strålande Sickan.BIA-mätningen visade att de 2 kg muskler jag hade gått ner vid sista mätningen (inte riktigt så bra att gå ner i muskelmassa) hade jag gått upp 1,8 kg av igen så nu ligger jag bara 0,2 kg back på den biten! Hurra!Nu har jag alltså gått ner -4,6 kg sammanlagt.-3,5 kg rent FETT har försvunnit.-0,9 kg i vätska-0,2 kg musklerKänns förstås jättebra och jag fick beröm av handledarna. :-D Nu har jag kommit under mitt första delmål och har satt upp ett nytt, och det är att komma med i 70-klubben!Det är sjukt mycket att göra på jobbet så ikväll blir det övertid och dessvärre ingen promenad. Dock ska jag ta mig en skön prommis på lunchen idag istället tänkte jag, för att få lite energi.Bältrosen är besvärlig. Natten har inte varit ett dugg kul då jag vaknat av den flera gånger pga att det smärtar eller kliar något så infernaliskt! *gaaaah*Jag har fått många kommentarer ang. min bältros och om den smittar eller ej. Jag VET att den smittar, vid direktkontakt. Nu sitter min "bra" till så det är INGEN som kommer i kontakt med min rygg, jag lovar! Inte ens maken... ;-PAng. bebisen på 3 veckor som jag ju träffade för ett par dagar sedan, så var det min första och största farhåga att jag skulle smittat henne, och ställde genast den frågan till läkaren. Det är Ingen fara där enligt läkaren. Dels är barn immuna mot detta virus de första 6 månaderna i livet och dels så helammas hon av mamman. Dock kommer jag att delge föräldrarna att jag har fått bältros såklart, så de är extra uppmärksamma. Även lilltjejen i lördags som jag höll i måste underrättas och jag ska kontakta värdinnan från i lördags och berätta läget. Den 3 veckor gamla bebisen höll jag i någon minut bara, från soffan till skötbordet, så jag hoppas och tror verkligen att hon klarar sig förstås!Nu sätter jag punkt för min bältros här.Nu är det dags att börja jobba. Har varit inne på medarbetarsamtal med nya chefen i 2 h på förmiddagen så jag ligger efter.Må gott alla!