Direktlänk till inlägg 20 november 2006
...men inte en vanlig måndag, utan en måndag där jag är full av energi - fortfarande?! Jösses... något är generalknas här... *skrattar*Jag har gått runt med ett stort leende på läpparna hela dagen och berättat för kollegorna på jobbet vad som är på G och alla är så glada för vår skull - att vi äntligen är framme! Alla vet ju om vår historia och den kamp för syskon vi fört under de senaste 4,5 åren.Jag har även tillfrågat en vän om att bli en av två referenter och det skulle hon så gärna! TACK gumman! Det är ingen mindre än Olivers mamma och hon om någon vet ju vad vi kommer gå igenom framöver. Känns jättebra. :-)Försöker få maken att åka iväg och kolla lite bilar ikväll, men han verkar svårflirtad... Vi får se... Bye for now!
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...