Jag blir tokig! Det känns som om jag skulle behöva klona mig själv för att hinna med allt och alla. Det värsta jag vet är att ha varenda dag + helg uppbokad med något och så har det varit större delen av denna höst. Innan dess höll vi på med IVF-behandlingar som i sin tur tog all den lilla kraft och energi jag hade. Jag har inte mycket reserv och känner mig bara allmänt slut och trött just nu. Jag vill och behöver ägna den lilla kraft och tid jag har åt mig själv, oss och vår hemutredning nu, för den är ju trots allt tidsbegränsad. Tack och lov. Visst, det är jätteroligt och intressant att gå igenom hemutredningen, men samtidigt så tar den enormt mycket energi känner jag och efter våra möten så känner jag mig helt utpumpad. Hjärnan är väl helt enkelt inte van att arbeta... Jag har sedan en vecka tillbaka halverat min dos medicin som jag tagit för att hålla näsan över vattenytan sista halvåret, och kanske det var ett misstag trots allt för de känns inte alls så bra som jag hade hoppats. Jag är lättirriterad och känner mig allmänt tung och trött. :-(Kroppen har sagt ifrån, och det med råge, och jag är jättesvullen om fingrar och fötter. Vet inte om det är vätska? Ringarna sitter hårt och oskönt på mina prinskorvsfingrar och skorna känns trånga. Humöret svajar likt en en vimpel i vinden och det blir lite för mycket berg-o-dalbana för att jag ska orka... Mensen lyser dessutom med sin frånvaro och jag är idag på dag 46 och det finns inga som helst tecken på att den är på G... *suckar tungt*Får ringa läkaren imorgon och fråga om råd och hjälp hur jag ska gå vidare...