Smart Marie, smart - NOT!VARFÖR tar man på sig högklackade skorna när man VET att man ska ut och gå på stan i 5 h i sträck för att leta julklappar? Jag gjorde det nämligen.... Och gått runt på stan i ett sträck från kl. 17-22... Nu sitter jag på jobbet med ONDA fötter och väntar in maken som är på väg med tåget från Stockholm och kommer in till stationen vid 23....AJ vad fötterna värker! Inte ett steg längre tar jag i dessa högklackade skor på ett tag. Tack och lov hade jag skönare och mer bekväma gåskor på jobbet.Nu är iallafall de julklappar jag skulle köpa avklarade! SKÖNT!

Puh.Nu var möte nr 3 också förbi. Det gick jättejättebra! :-DMin hjärna var totalt blank när vi satte oss ned med utredarna i rummet och jag sa bara: "Jag har grubblat mig gråhårig över detta med Religion och Livsåskådning" och skrattade lite. Då fnissade hemutredarna till och så släppte spänningen. De började fråga mig hur jag såg på religion och jag började lite fint svamla om att "Ja, jag är ju iallafall konfirmerad." Då undrade de varför jag valt att konfirmera mig och jag svarade ärligt: "För jag hade blivit lovad en cykel då..!"Ehum....Men det var ju så. Det ÄR ju sant! *s*De skrattade och så pratade vi vidare och jag berättade hur jag tillbringat mina ungdomsår (14-18 år) i kyrkan och att jag valde att bli konfirmationsassistent året efter konfirmationen och att jag även var med i gospelkören i flera år. Jag berättade även att jag/vi ofta väljer att besöka kyrkan när vi är i en ny stad, oftast bara för att "kika in" men också för att tända ett ljus för de nära och kära som inte är med oss i livet längre. Jag har alltid funnit ro i kyrkan och kommer fortsätta besöka kyrkor även i framtiden. Jag berättade även att jag har svårt att tro att de bara blir svart och att livet tar slut när hjärtat slutat slå, utan jag vill tro på att det finns något mer efter. I en annan dimension. VAD det är vet jag dock inte, men jag hoppas och tror att det är så. Det har hjälpt mig mycket i sorgen efter Viktor...Vidare pratade vi på om barn och om vår syn på barnuppfostran. Självklart sa jag att vi kommer ha väldigt stränga regler och det blir fram med piskan och sen in i skamvrån och låsa och kasta nyckeln om barnet är dum. NOT! ;-) Dock är jag och maken överrens om att det är bra med rutiner. Dels för oss men framför allt för barnet. Rutiner skapar trygghet. Trygghet leder till att man mår bra. Sen är det bara kärlek, kärlek, kärlek.Det är jättesvårt att sitta och skriva ned exakt vad vi sa och gick igenom då vi även idag satt 1,5 timme och pratade. Men summan av kardemumman är att det gick kanon och att vi kommit väldigt långt på dessa möten som vi haft. Och... den ene utredaren sa "Vi har inga som helst betänkligheter vad gäller er så det här kommer nog att bli jättebra!" och tittade på den andre utredaren som i sin tur nickade och log.Inom mig jublade jag, men skärpte till mig och sa: "Vi tar ingenting för givet och kommer inte jubla förrän vi har medgivandet i vår hand, på papper.""Men fasen vad bra det känns!!Nu är det "vila" till 9 januari. Eller inte riktigt. Vi har flera saker vi måste klara av. Bl a måste vi åka till vårdcentralen och lämna HIV-test så det blir analyserat och klart till den 11 januari. Vi har en nätverkskarta vi måste fylla i och sen ska vi skriva ned en bakgrundshistoria om oss själva och lämna in till dem som underlag tills nästa möte. Ikväll är det Tomtenatta på stan och de allra flesta butiker har öppet till kl. 22, så jag ska springa runt och fixa de få julklappar jag ska köpa i år så det blir klart.Ha det gott allihop!

Idag kl. 10.15 är det dags för möte med våra hemutredare igen! Det blir 3:e mötet av 6 (förhoppningsvis) och alltså har vi avklarat 50% när detta är klart! Inte klokt... tiden rusar ju!Religion och Livsåskådning är ämnena för dagen och jag känner mig inte alls så laddad faktiskt. Men det går nog bra när vi väl sitter där... i det lilla rummet.. i en cirkel.. i varsin fåtölj.Återkommer med rapport sen. Nu är det tajm för frukost!