Det var inte mer än någon vecka sen jag hurrade för att jag mår så bra. Då gick det inte mer än ett par dagar och så ringde jag familjeläkaren och sa: "Jag mår bra, jag vill börja trappa ner på min medicinering!"Jag äter inte mer än 20 mg (1 tablett) av medicinen per dag och det är inte mycket alls, men tillräckligt tydligen för att jag ska hålla näsan över vattenytan. Sen en vecka tillbaka har jag ätit 10 mg (1/2 tablett) istället och jag har fått bakslag. Mitt humör är svajjigt och det tär enormt på min ork. Jag har lätt för att bli arg, irriterad, glad, ledsen.... Jag känner mig jätteledsen och misslyckad just nu för jag vill inget hellre än att må bra och slippa allt vad mediciner heter! Det känns som ett bakslag och framför allt, ett personligt nederlag. Jag känner mig misslyckad. Jag känner mig också rädd för att detta ska sätta käppar i hjulet i vår procedur... Men jag VET också att med 20 mg/dag så mår jag ju bra! Läste på medicinens innehållsförteckning och där står det att man ska äta den minst 6 månader EFTER man nått en förbättring. Det har jag inte gjort. Jag har inte ätit den 6 månader allt som allt ens... Kanske det inte var förrän nu för ett par veckor sen den börjat göra verkan på riktigt och jag ropar "Hej, vad jag mår bra!" och sen tänker att nu kan jag sluta och så blir det så här... Blir också lite sur att läkaren inte tänker längre, men så är det när man får ha olika läkare varje gång och dessutom såna läkare som inte kan varken prata eller förstå svenska. Det är frustrerande!Nåväl, kl. 11.30 ska en läkare ringa upp mig idag och så får vi diskutera saken vidare.Önskar så att jag kunde få må bra. Särskilt nu inför jul...

Nu är jag arg. Arg så jag kokar inombords. Arg så jag nyss grinat.Vilka JÄVLA IDIOTER det finns i trafiken!!!! Visst, jag är själv kanske inte världens bästa bilkörare emellanåt, men jag försöker åtminstone att följa TRAFIKREGLERNA och det särskilt när det är STOPP-PLIKT i en fyrvägskorsning!Varje morgon åker vi samma väg till jobbet, för det finns bara en väg att åka (i början..) efter ca 5 km kommer man fram till en fyrvägskorsning där vi kommer från HÖGER och dessutom kör på HUVUDLED! Den korsande vägen har från båda håll STOPP-PLIKT = åtminstone STANNA HELT och kommer det trafik på huvudleden även SLÄPPA FRAM den!Så skedde inte i morse. Jag kom från mitt håll. Såg på håll att det står 3 bilar som ska iväg ut. Det är annars rätt lugnt med trafik. 1 bil kör ut, vilket är helt OK. 1 till kör ut, vilket är på gränsen. Men den TREDJE bilen kör OCKSÅ ut UTAN ATT STANNA och PRECIS framför mig. Jag får lov att panikbromsa och får ännu mer panik när jag upptäcker att....BROMSARNA INTE TAR!!?!?!?!??!!!!!En mötande bil kommer också vilket gör att jag inte kan parera bilen åt vänster för att köra om. Till vänster är det skog. Men vaddå höger och vänster. Det är BLIXTHALKA!! Min bil kanar likt en tvålkopp på vägen och jag ser framför mig att "Nu är det kört!"Blir så livrädd. Man är INTE kaxig i en liten Nissan Micra. Den som körde ut framför mig var en Saab 9-5 Kombi, en mörkblå. Jag satt hela vägen in och memorerade bilens reg.nr men när jag kom till jobbet var jag så skakig och grinade och det ända jag minns var de tre sista siffrorna: 911. FAN! Jag hade annars ringt bilregistret och bett om namn + telefonnummer och sen ringt upp karlsloken och skällt ut honom efter noter! :-(Till saken hör också att jag snabbt blinkade till med hellysena bakom honom när jag parerat bilen upp på vägen igen och då ställer sig IDIOTEN på bromsen?!?!?! Jag hör hur hans däck slirar och jag hoppas innerligt jävla mycket att han fick sig en tankeställare då när han själv insåg att bromsarna inte tog.MORR...!!!Funderar på att skriva en ARG insändare i tidningen... skiter i att det är jul.... :-(