Direktlänk till inlägg 22 december 2007
Överraskning!
Äntligen kan jag blogga om det.
Jag har nämligen varit tvungen att vara tyst hela vecka om denna hemlighet...
Maken åkte ju till Tallinn genom jobbet förra söndagen och kom hem igår. Han trodde han skulle komma hem till en massa jobb; bl a inläggning av parkettgolv nu i helgen.
Vad han inte visste var att jag, hans pappa och bror kommit överens om att de skulle komma hit när maken var i Tallinn och lägga in golvet!
Så i måndags kväll var de här och lade in golvet på halva övervåningen, motsvarande sovrum och "dressingroom", och det blev helt galet bra! Min pappa var här också och tapetserade klart det sista inne i "dressningroomet", kalasfint och ljust.
Var var jag någonstans i detta?
Jo, jag var på IKEA och shoppade järnet: En fåtölj, 2 plädar, 4 kuddar, 2 byråer, blockljus, krukor, vaser, växter, ljus m. m.
I tisdags var jag ju på julbordet.
I onsdags kom min pappa hit och vi skruvade ihop fåtöljen och ena byrån. Bar upp sängarna från vardagsrummet (jippiiie!) och alla kläder och klädstången som också stod i vardagsrummet fick flytta in i dressingroomet.
I torsdags kväll skruvade jag själv ihop den andra byrån, bäddade sängen och lade på överkastet, på med de nya kuddarna och plädarna. Pyntade med lite växter och ljus och ställde fåtöljen och ett litet bord till rätta. Puh..!
Höll på till kl. 00.30 på natten och var fullkomligt SLUT när jag var klar.
Äntligen KLART!
Eller nja.. inte 100% klart förstås.. men vi hade fått in golvet och upp sängarna. Bara det är så mycket värd att slippa sova nere i vardagsrummet under julen.
Så igår kom så maken hem. ÄNTLIGEN!
Som jag saknat honom och behövt honom denna tuffa vecka känslomässigt... Vi har dock haft mycket kontakt per telefon, men det finns INGENTING som uppväger den känslan när man får SE sin älskade i ögonen. Se hans leende. Hela hans uppenbarelse. Hans vackra blå ögon, fulla av kärlek. Till M I G. Och sen bara få sjunka in i hans varma, trygga famn.
Det finns inga ord...
Att sen se makens min igår kväll när vi kom hem och han började ana vad som skett...ja, det slår det mesta! Fågelholks-minen kombinerat med lyckotårar... ;-)
Han hade verkligen inte anat n å g o n t i n g, och tror att han kommer hem till en massa stress, press och jobb inför jul. Istället får han ett "färdigt" sovrum, ledig tid för att äntligen ta sin premiärtur med långfärdsskridskorna.
Det är precis vad han gör i detta nu.
Och jag sitter här, klockan är drygt halv tolv, i morgonrock och ulltofflor. Elden sprakar i kaminen och jag dricker kaffe och tar det lugnt. Och njuter solens strålar som når mig genom fönstret.
Maken är hemma igen. Jag känner mig återigen lite starkare. Nu är det som det ska vara. Han och jag. Jag har insett under denna vecka att oavsett vad som händer framöver; så är det HAN och JAG.
Min klippa, mitt allt.
~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~
Det största av TACK och den varmaste av KRAM till alla kända och okända vänner som funnits och finns här för mig när det är extra tufft.
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
Herrejösses...
Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...
Hej alla!
VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år?
Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.
HUR formulerar man...