Julafton började iallafall bra.

Blev väckt av maken och fick ett litet paket inslaget i våra nya sovrumstapeter(!) och en röd tulpan ovanpå. Han är påhittig ... ;-)

Fick en parfym från Escada, jag som varit utan parfym i ett par månader nu, så det behövdes.

Egentligen var det ju jag som skulle ge honom hans födelsedagspresent först, men det är sällan (läs aldrig) jag hinner ur sängen före... Men strax efter gick jag iallafall upp och hämtade hans present; En vägghängd cd/radio till snickarboden, lyxigt värre!

Lite snabb frukost, duschade och gjorde oss i ordning och tog sedan bilen in till stan och min mormor & morfar för att önska dem god jul och fika lite tillsammans. Min lillebror med sambo var också där. Pappa firar jul i Lappland och mamma med sin nya man i Thailand. Nästa år hoppas jag att jag också får fira en vit jul hos farmor i norr, då hon fyller 80 år i mellandagarna. Men det är nästa år, och nu är nu... Och ännu en gång har man fått lära sig att det aldrig blir som man har tänkt sig...

Vi hamnade nämligen på akuten igår... Och tillbringade större delen av julafton där. För när vi hämtade upp svärmor efter att ha fikat hos min mormor och morfar för att åka till kyrkogården och tända ljus hos Viktor så såg jag att hennes ena ansiktshalva hängde och läppen inte hängde med när hon log och skrattade, så jag blev orolig. Jag frågade hur hon mådde och det var ingen fara. Dock ringde maken Hälso- och sjukvårdsrådgivningen och vi åkte direkt upp på akuten. Vi befarade att det kunde vara en stroke (hjärnblödning/propp) eller en ansiktsförlamning. Blodtrycket var högt och det togs allehanda prover och EKG. Vi fick komma in rätt omgående först, men sen efter första bedömningen blev det tvärnit.. och vi fick vänta, vänta, vänta och vänta...

Kom till akuten strax före kl. 14 och såg Kalle och hans vänner på en tv i väntrummet. Vid 16-tiden var vi så hungriga och törstiga att jag och makens bror åkte hem till svärmor för att fixa lite skinksmörgåsar iallafall... för det fanns ingenting att tillgå på akuten och den enda som fick något där var svärmor, efter mycket om och men...

Så den lunch vi skulle ätit hemma hos svärmor efter ljuständning hos Viktor, blev istället i väntrummet på akuten. "Kul jul"...

Vid 18-tiden fick hon, efter att jag upptäckte att hon inte kunde blinka med ena ögat, äntligen ett rum på Medicin, för att snart få träffa läkaren. Bara att komma dit tog 4 h... Så småningom kom så äntligen en läkare och gjorde en mycket grundlig undersökning av svärmor. Ställde många frågor och allt verkade positivt så långt. Som vi redan listat ut själva så fick svärmor skrivas in för att stanna kvar för observation. Sen togs det mer prover och röntgen av huvudet.

Idag är hon utskriven igen och diagnosen är; Ingen stroke. *puh* Däremot är hennes halva ansikte förlamat och hon ska på återkontroll om någon vecka. Blodtrycket ska också kollas upp även i fortsättningen och ev. sättas in medicinering för.

Så nej, denna jul varken är God eller kul.

Jag vill bara sova och vakna när 2008 är här....

NÄR ska det bli lite lugn och ro...

Och medvind..?

Jag orkar verkligen inte mycket mer nu.

 

Lotta

25 december 2007 18:32

Usch vad läskigt! Tur att det inte var en propp iaf! KRAM!

http://www.kangas-nilsson.se

 

Tess

25 december 2007 20:08

Nämen va läskigt, vilken tur att du är uppmärksam. Bra att det blir ordentligt uppkollat. Jag har en tidigare kollega som fick så där av stress, det gick bort efter någon månad (samtidigt som han gick ner i tjänst och såg till att sluta med det stressiga liv han hade).

Hoppas att maten blev god trots allt, ni kom hem till middagen, eller?

Tänker på er.

http://www.malika.se

 

systerA

25 december 2007 20:23

Gumman.....livet ska tydligen inte vara lätt att leva. (Talar av erfarenhet....) Hoppas svärmor blir bättre snart och jag hoppas av hela mitt hjärta ditt liv känns lite ljusare väldigt snart. Både du och jag vet att man får styrka någonstans ifrån....men ibland är det bara FÖR mkt.

Många många många styrkekramar Andrea

 

Arletta

25 december 2007 21:20

Ojojoj, nej, det är inte så man vill tillbringa julen inte. Men nu får vi hålla alla våra tummar för att det vid den tiden nästa år är varken du eller maken som går upp först på julafton, utan att ni väcks av små barnfötter tassandes på golvet.

 

applecore

26 december 2007 10:27

Många julkramar till dig! Hoppas att detta var den sista julen utan små, tassande fötter...
/Helena

http://applecore72.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...