Jag ringde... 16.45 en riktigt rolig tid för att få ett sånt samtal som hon fick av mig. Hehe... *horn i pannan*Skämt åsido. Jag ringde och hon var precis på väg att gå. Jag frågade om det var OK att jag ställde lite frågor och hon sa "visst!" så vi pratade i 10 minuter och tyvärr så är det så. De är fullbelamrade med jobb. Det ÄR fortfarande runt 4-5 par som ställt sig i kö före oss och som väntar på hemutredning de med. Tyvärr.Summa av kardemumman...Jag frågade helt sonika: "Tror du vi kan hoppas på att utbildningen startar upp INNAN jul?"Hon svarade: "Absolut!" Så nu hoppas jag verkligen på det. Och.. jag ringer om en månad igen och kollar. Och det var jag så välkommen att göra sa hon. Tack tack.Och trevlig helg!

..hon hade tydligen ingen lust att ringa och prata med mig, kösamordnaren på Familjerätten.. :-(*suckar*Nåväl, nu är det helg och min första och enda arbetsdag är till ända. Blir skönt att komma hem och ta det lugnt igen, för jag är inte 100% kry än känner jag..

Ja, inte i DEN kön då.. men BFA-A:s kö i Bolivia!Kolla, kolla, kolla!!http://www.bfa-a.se/index.php?option=com_content&task=view&id=307&Itemid=62

...men det var telefonsvarare med hennes röst så jag talade in ett meddelande. Får se om hon är snäll och ringer upp idag på e.m *hoppas hoppas hoppas*Hon lär känna igen mig/oss vid det här laget .. och jag hoppas det inte är någon nackdel att jag ringer nu igen... ehum... Men å andra sidan så är hon jättetrevlig och har själv sagt att jag FÅR ringa hur många gånger som helst, så jag tar fasta på det! ;-)*tumhållning önskas!*Pirr....

..och idag är det EXAKT 7 månader sen vi misslyckades med vårt sista IVF-försök och lade på vår ansökan för adoption på lådan.Par nr 13 var vi också i kön innan sommaren. Nu har vi varit runt par 4-5 sedan i augusti och jag tycker det är både konstigt och frustrerande att vi fortsätter på samma siffra månad efter månad...DÄRFÖR ska jag ringa och kolla med kösamordnaren igen. Hehe... ska bli ett litet "pain in the a-s".... >;-) Skämt åsido, jag ska inte bråka... bara ifrågasätta HUR det kan vara så och varför kön inte rör sig. När jag ringde i september så sa de inte september, men kanske oktober. När maken ringde för drygt en vecka sen så lät det "inte oktober, men kanske november".Jag tänker inte tillåta det mer!Fredag den 13 må så vara... hon skulle vara tillbaka kl. 13(!) och då hänger jag på låset och då ska jag banne mig ha bättre besked än maken fick förra veckan!*stampar foten i golvet*

Tog nyss tempen för tredje gången idag och den visar ingen feber! Så imorgon blir det till att gå upp ur sängen vid 07.00 senast och sen jobba 8-17... En fredag och allt, men vad gör det? Helgen är snart här och jag är på väg att bli frisk! (bortsett från min djupa och sexiga röst och kraxande hosta då...hehe..)Nu ska jag krypa under täcket och fortsätta läsa i Predikanten av Camilla Läckberg. Den är kanonbra precis som hennes Stenhuggaren som jag läste på semestern i somras. *rekommenderar*Nattinatti, gott folk!

Fixade en varsin chailatte till mig och maken nyss. *mums*Jag älskar hösten. Då är det liksom OK att vara inomhus och kura. Man behöver inga ursäkter för att man inte är ute. Kura soffan under pläden. Lyssna på regnet som slår mot takfönstrena. Lyssna på bra skivor. Dricka thé. Läsa en god bok.Bara vara. Liksom.Och det är en konst i sig.

..skriva detta. Men jag mår bättre! Hurra! *peppar peppar* En jättejobbig morgon + fram till efter lunch, men nu verkar det plötsligt ha vänt? *hoppas*Jag kan iallafall inte blunda för att näsan inte rinner konstant längre, det är längre perioder mellan hostattackerna, kallsvetten är borta, och jag blev nyss SUGEN på en fruktsallad! Så en sån har jag gjort och ätit och det var gott! Första måltiden på denna vecka som känns och smakar bra för min hals. Sen att jag hade lite glass till (förstås..) snackar vi tyst om... ;-)Det som är positivt med denna sjukdomsperiod är att jag med all säkerhet minskat utrymmet i magsäcken rejält. Jag vet att vågen visat ett fint minus, men det är ju svårt att glädja sig åt det när man vet varför jag gått ner, och att det är pga ingen aptit och inte för att man ätit bra och motionerat. Nåväl, nu är det "bara" att hålla i så vågen inte börjar ticka uppåt igen. Jag har nämligen ÄNTLIGEN kommit under den gräns som jag strävat efter ända sen efter semestern (v. 30!) *tjoohooo*Har plockat fram ingredienser och lagt på arbetsbänken i köket så idag ska här lagas chili con carne tror jag minsann... Ska ringa chefen nu och meddela att jag kommer imorgon! Hoppas, hoppas att detta håller i sig nu och att det går åt rätt håll!