..tills jag ska "hänga på låset" och ringa Familjerätten igen! Skam den som ger sig!Men, det är lika bra att (försöka) ligga lågt... så jag inte blir lika ledsen, besviken & frustrerad (och ARG!) som jag blev idag. Hoppas, hoppas att vi åtminstone kommer fram och får ett besked imorgon!Det står säkert still, som vanligt. Typ "lugnet före stormen" eller något. Jag känner det på mig. Kösamordnaren säger säkert: "Tyvärr, det har inte hänt så mycket sen sist du ringde och kollade". Eller något.Nä, positiva tankar nu!Tack alla ni som peppar och finns här för mig! Betyder massor!Nu ska jag (återigen) leta efter min "GI-bok" av Ola Lauritzon, behöver den!!Nattinatt!

Fick djävulshorn i pannan och har nu testat ALLA 12 nummer till olika personer på Familjerätten och nu helt plötsligt så låter det så här på ALLA:"Den ni söker är på Tjänsteresa och återkommer den 5 oktober"*sur* :-(Morr...........................!!!

Vad ska man säga..?Nu är klockan snart 11 och jag har fått makens tillåtelse att "jaga" reda på kösamordnaren för besked. Jag har ringt på alla möjliga personer på Familjerätten nu, utan att få ett enda svar. Till slut gick växeln in och sa att många på ProAros är på utbildning idag, men att de inte fått meddelande om att Familjerätten skulle vara det. Hon har iallafall tagit mitt namn och telefonnummer och mailat det till kösamordnaren, men kunde inte lova att hon hör av sig idag eftersom hon ju KANSKE är på utbildning....*trött & frustrerad*

..att få tag i Familjerätten och kanske ÄNTLIGEN få besked om hur vi ligger till i kön!? Maken sa i bilen på väg till jobbet att han ringer och försöker komma fram till kösamordnaren till kl. 09.00, då han ska på utbildning. Sen får jag ta över! Det känns bra. Vi är helt överens om det och det känns skönt att höra det från honom själv och att det inte är jag som pressat honom att jag vill ringa "istället". Idag hoppas vi på besked - och BRA såna! *pirr*Igår kväll var jag på en jättemysig och trevlig tjejmiddag på en av stans restauranger. Vi har alla lärt känna varandra genom "IVF-tjejträffar" och fortsatt att träffas på det privata planet. Jättemysig kväll med mycket skratt och jag hoppas det blir fler gånger. :-) Vi var 5 tjejer. 2 har fått 1 dotter var. 1 är höggravid med sitt första barn. 1 väntar på äggdonation. Och så jag, väntar på adoption. Vi har nästan täckt hela registret.. Trots vår krokiga och olika väg, så pratar vi alla så bra med varandra och har stor förståelse och intresse inför allas situation. Mysigare tjejer är svåra att finna och det måste jag säga att det är det POSITIVA med hela den här IVF-karusellen som vi gått igenom, annars hade jag aldrig mött dessa fina tjejer!

...fått ett mail från maken att han pratat med en telefonist på Familjerätten och att de sitter i sammanträde och ska vara åter imorgon kl. 08.00*suckelisuck*

Tror ni att jag håller på att bli ToKiG av all denna väntan innan maken får tag i kösamordnaren på Familjerätten för att "kolla vårt läge i kön"!!??!Har sen igår morse setat som på nålar och väntat på att han ska ringa med besked. Men icke! *suckar*Antingen är hon inte anträffbar eller så sitter han i ett av alla jäkla arbetsmöten.... *suck suck suck*Och nu ska JAG i möte kl. 14.30-16.00 försöka koncentrera mig... Lätt gjort...not!!Please!!! Kom igeeeeeen......

Nu så är jag tillbaka från besöket hos gynläkaren.Det var första gången jag träffade denna specialist och kvinnliga läkare och hon var väldigt jordnära, kunnig och jag fick genast förtroende för henne.Berättade snabbt om vår låååååånga och komplicerade historia och hon avrådde bestämt från att sätta in spiral. "Det skulle jag ALDRIG göra på dig!" sa hon. Det är för stora risker och det är lätt att den vandrar fel eller att det går hål på livmodern då man enligt henne "jobbar lite i blindo". Vi diskuterade även mitt egna förslag (p-spruta) men enligt läkaren så sa hon att antingen så mår man jättebra med den eller så får du PMS i 3 år!?*ridå* Aldrig!Sen kom vi in på vad hon skulle rekommendera efter min berättelse och att jag har oregelbunden mens, PMS-besvär, vill inte öka (mer) i vikt osv osv.Det blev minipiller. Sorten heter Cerazette och är ny för mig. Jag har ätit p-piller (Desolett) i 12 år förut, men aldrig testat minipiller, så det ska jag göra nu.Besöket var GRATIS(!) och hon gjorde även ett cellprov på mig som jag får svar på inom 2-3 veckor. Jag bad henne även att ta blodtrycket och det var normala 120/75, skönt!Skönt att ha detta gjort och jag börjar med minipillerna vid nästa mens första dag (om ca 2 veckor). Hon kunde se på *VUL att jag nyss haft ÄL och det stämmer med min egen känning i magen jag haft i helgen = svullen och lite öm. Så denna gång verkar jag få en cykel på runt 31-32 dagar gissningsvis. Att ligga i en gynstol gör mig ingenting alls numera. Läkaren frågade nyfiket vilket land vi ville adoptera ifrån och jag surrade på om Bolivia och Sydamerika, medans hon visade på skärmen hur min livmoder såg ut. *s*En sak till... Jag sa att jag starkt misstänker att jag har PCO, och hon bara nickade och sa "Ja, du ser ut som en typiskt PCO:are!" :-O Jag berättade om mina oregelbundna cykler, hon ser ju min kroppstyp (typisk för PCO), att jag har svårt att gå ner i vikt, behåring osv osv. Ska man 100%-igt få veta att man har PCO så behövs ett blodprov tas, men det gjorde vi inte. Det spelar ju liksom ingen roll, längre.....*VUL (Vaginalt UltraLjud)

Jag har beslutat mig för ytterligare ett "projekt" i min resa mot välmående och välbefinnande. Fr o m NU ska jag "börja SLUTA att bita på naglarna!"Jag är 31 år och 8 månader och tror banne mig att jag bitit på naglarna så länge jag kan minnas?! Idag har jag ONT i mina fingrar för att de är så jädrans nedbitna mina naglar. FULT är det också! Blä! Jag vill ha lagom långa, starka fina naglar. Inga klor som jag ska hålla på att måla röda eller så, utan bara fräscha snygga naglar så jag slipper gömma mina händer. Jag skäms just nu för hur de ser ut. :-/Jag har slutat förut. Jag vet att det tar ca 1 månad att få ut dem över fingertopparna och kunna trumma så där coolt mot skrivbordet med dem. ;-) När jag var gravid med Viktor så gick det jättebra att låta bli att bita på dem, men då var de så starka och flisade och skivade inte sönder sig som de gör nu.Någon som har bra tips att delge en inbiten nagelbitare för att lyckas med detta projekt EN GÅNG FÖR ALLA så tar jag tacksamt emot!! :-)