...så förbannat TRÖTT på att må dåligt.
Att aldrig få se ljusning längre stunder i mitt liv utan bara korta glimtar.
Att aldrig få känna mig pigg och ha energi.
Jag är trött på att vara jag.
Jag är trött på att försöka orka.
Jag är trött på att ständigt falla.
Jag orkar snart inte ta mig upp igen.
För HUR många gånger ska man orka kravla sig över den förbannade kanten.
Om och om och om igen...
Vilken jävla gnällblogg detta blivit nu då....
*suckar*
Och ja, jag svär för jävla mycket när jag inte mår bra.
Det känns bättre då. För varje svordom så blir jag nämligen aningens, aningens mindre frustrerad....
Fan.
Helvetes.
Satan.
Jävla.
Skit.
Pipeline
26 december 2007 15:31
Jag känner med dig och hoppas innerligt att 2008 blir ett bättre och ljusare år för dig på alla sätt.
C
26 december 2007 15:35
Vilken underbar blogg du skriver! ville bara att du skulle veta det, jag önskar verkligen jag kunde sätta ord på mina känslor precis som du gör.
Såg att du skrev att detta har blivit en "gnällblogg" SKIT SAMMA! det är ju din blogg! du får ju skriva precis vad du vill! Hoppas i alla fall att du får en underbart 2008 och att du får medvind i allt!
M!
26 december 2007 17:19
Du har fått utstå mer än någon skulle behöva utstå tycker jag. Jag förstår att du är innerligt förtvivlat trött på allt skit, och trött på att må som du gör (som det är fullt förståeligt att du mår!). Jag hoppas av hela mitt hjärta att 2008 blir ett mer positivt år för dig och din man!!
Många stora kramar!
Erica
26 december 2007 20:38
Jag tänker på dig och önskar och hoppas SÅ att ni snart, snart får ert längtanssyskon. Livet kan verkligen vara en pina och plåga. Ta hand om dig och din man. Många kramar.
marie
26 december 2007 21:46
Önskar jag kunde göra något för dig. Du brukar alltid skriva något som får mig att le. Skickar en säck med olika kramar så du kan välja. Kramar
Sarah
26 december 2007 22:45
*här ska det stå något smart, stöttande och bra skrivet*
Saknar de rätta orden vännen. Men jag finns här, min telefon är alltid på om det skulle behövas. Stor stor kram - du är SÅ bra!!!
http://www.wallskog.blogg.se
Jessica
26 december 2007 22:56
*kramar om länge länge*
Mitt hjärta gråter med dig när jag läser dina ord,känner inte dig irl men din smärta går rakt ut genom min dator och in i mitt hjärta (kanske oxå för att det kunde varit jag som skrivit ungefär samma ord tidigare i höstas...vi delar inte smärta över samma saker i livet och var och ens sorg går aldrig att jämföra men jag hoppas du förstår på ett ungefär vad jag menar)
Hoppas så innerligt att 2008 ska bli vändningen för dig och din familj och att du får känna glädje och hoppfullhet inför livet igen!
http://jezza.wordpress.com
A
27 december 2007 00:16
Jag förstår vad du menar: Precis, instämmer med allt!
Men livet funkar så här. Det är underbart ibland, men ibland känns det mesta svårt och oövervinneligt. Men varje gång du kravlar över kanten så blir du faktiskt lite, lite starkare.
2008 kommer att bli ett bra år för oss båda. Jag bara vet...
Åsa med Klara och Lilly
27 december 2007 08:31
Vore väl konstigare om du inte mådde skit då och då?
Du har en otrolig kraft inom dig som ändå orkar vidare och kämpar på.
Hoppas du kan få hjälp med terapi, det är svårt att få hjälp men om du söker nu så har du i alla fall gjort det du kan!
Jag finns här i alla fall och jag orkar höra/stötta/lyssna hur mycket som helst nu!!
Kram!
Åsa
27 december 2007 10:49
Skickar bara en stor varm kram!
Bridz
27 december 2007 12:56
Jag har läst ikapp nu, och jag vill skicka världens största kram till dig!!!
Du, du behöver inte vara stark. Du måste bara se till att klara en dag i sänder. Det kommer att bli bättre (bra) Ni kommer att få ett livs levande barn i ert hus också. Men att inte veta när är förstås nästan outhärdligt.
Kram, kram, kram
http://bridz.blogspot.com
Jessica
27 december 2007 15:22
Jag är en av alla anonyma läsare på din blogg. Jag känner så för dig just nu och skulle så gärna vilja ge dig en jättekram! Jag känner så igen känslan av att aldrig få känna ro i själen. Jag tror dock att 2008 kommer bli ett mycket bättre år än vad du i dagsläget nånsin kan tro.
Och precis som A skrev så blir man för varje motgång lite starkare och en ännu mer ödmjuk person. När det väl vänder, för det gör det, så kommer du uppskatta det så mycket mer och njuta av varje sekund!
Kram!
Anna
27 december 2007 17:08
Håller alla tummar och tår för att ni skall få lite medvind snart. Det är inte mer än rätt. Och du, man får gnälla HUR MYCKET som helst! Det är upp till var och en om man vill läsa det eller inte. Och det vill man. För det du skriver berör ända in i hjärteroten!
http://anna-panna.bloggagratis.se
