Idag gick vi upp tidigt, trots ledig dag.

Klockan 06.30 imorse ringde alarmet på mobilen och det var dags att stiga upp. Jag som är fruktansvärt morgontrött trodde inte det var sant att REDAN stiga upp, men det var det.

Lite snabb frukost, sen en dusch och på med arbetskläder. Vid 07.30 blev jag upphämtad av svärfar med sambo och maken hade redan vid 07-tiden åkt iväg med sin bror med flickvän.

Dagens äventyr bar av till Väddö, för att såga ner träd och ris och släpa till stora högar för senare eldning (när det inte blåser lika mycket). Vi kom fram efter ca 2,5 h bilfärd och det var första gången jag var på Väddö. Väldigt fint!

Nu har vi tagit ner ungefär hälften av all sly/träd/buskar som står i en slänt, för att senare i vinter börja bygga först en friggebod, sen ett fritidshus + carport på tomten. Det är dock inte vårt projekt, utan svärfar med sambo, men vi ska försöka hjälpa dem så gott vi orkar och kan.

Det ska bli spännande att följa detta projekt, som är rätt stort. Men tanken är att det ska bli klart till maj/juni 2010, med själva huset, så tid finns. Nu hoppas vi att hälsan och orken hänger i för dem/oss så vi ror detta projekt i hamn.

När vi åkte därifrån pekade M (svärfars sambo) ner mot vattnet och berättade vart hon och hennes syskon brukade gå ner och bada när de var små, och sa sen: "Dit kan vi gå och bada med Liten sen!".

Det lät för henne så självklart och jag blev rätt paff först. Sen blev jag varm och glad inombords, men samtidigt lite melankolisk, för NÄR ska det bli?

Sommaren 2008? Säkerligen inte...

Sommaren 2009? Hmmm... ja, kanske?

Sommaren 2010? MÅSTE!

Jag har haft en skön dag med en fin morgonsol som steg upp när vi precis passerat Uppsala och jag satt bak i bilen med deras tax Selma i knät och tittade ut genom vindrutan på bilen. Selma trivs i knät och jag trivs med henne, lilla knasvovven.... För en stund kunde jag förnimma hur det skulle kännas med en Liten på ca 10 kg i knät... 

Psyk nästa..?

Massor av frisk luft har det blivit också, och styrketräning i form av släpa ris, kvistar och tunga stockar. Korvgrillning utomhus och kaffedrickande med vinden nypandes i kinderna. Trevligt sällskap och skönt att få tänka på annat en stund. Även om jag ibland blev v ä l d i g t frustrerad över vår situation i väntan på Liten, så fick jag ur mig lite svordomar och annat när jag drog ris som fastnade här och där så jag fick svära och gorma lite extra och "skylla" på det...

När vi kom hem till stan nu ikväll igen så var vi alla trötta. Att laga mat var inte att tänka på så det beställdes 6 st pizzor... Årets enda. Pizzorna var GIGANTISKA och våra bautatallrikar räckte inte till på långa vägar, jösses! Halva pizzan och ett par, tre glas rött vin senare sitter jag här och skriver... Nu väntar en skön dusch och sen sängen. Kommer nog sova betydligt mer än natten till idag då jag knappt sov en blund...

Blir alldeles varm i hjärteroten när jag kom hem och läste alla fina kommentarer. TACK!

Jag ska verkligen sätta mig och läsa igenom dem, igen och igen... och göra upp en plan. 2008 ska bli ett bättre år än 2007. Jag kan inte påverka ALLT, men det jag KAN påverka, TÄNKER jag påverka, så gott jag orkar och kan...

KRAM på er och tack för att ni orkar vara med mig!

 

eva med sara född augisti 2002

28 december 2007 22:12

Hej grodan! Vad jag känner igen mig själv i hur du verkar må! I augusti 2004 fick jag ett missfall i vecka 9+4 dagar, det var mitt sjätte barn men efterlängtat ändå. Jag blev jätteledsen över barnet jag miste, sedan blev jag lovad ett jobb muntligt som jag sen vid årsskiftet inte fick. Då sjönk jag, den ende som såg hur dåligt jag mådde var min dagmamma som sara gick hos. Ville ej gå till psykolog för jag ville inte ha det i mina papper då jag var arbetslös, min räddning blev att jag själv insåg att för att börja må bättre var jag tvungen att börja göra saker som fick mig att må bra. Då började jag sy o sticka kläder till Sara, men jag gjorde även en låda till mitt längtansbarn som jag kallade den. Sydde o stickade kläder till min lilla bebbe som ej fanns än, köpte några leksaker, speldosa. Tänkte att skulle det inte bli någon bebis då kan jag ge bort sakerna, sakta började jag må bättre. Men jag hade nätter då jag satt o grät halva natten av saknad efter "min lilla som inte blev". Kallar missfallet så, en dag 10 månader senare var jag gravid igen! Men väntan innan jag blev gravid var jobbig, där känner jag igen mig i det du skriver. Tänker på dig, önskar så att du snart får ett barnbesked... tänk du är ju faktiskt "gravid nu" fast du vet bara inte vilket bf-datum du har klart det är jobbigt med den ovissheten! Mitt enda råd är gör saker som får dig att må bra, tänker på dig o hoppas att 2008 blir ditt lycko år!!! Kram från eva med sara aug -02

 

Elin

28 december 2007 22:37

Kram till dig också, vännen! Och ett Gott Nytt 2008. Det kommer att bli ett bra år, det känner jag.

 

Magdalena

28 december 2007 22:40

Jag hade tänkt skriva ett litet råd till dig i ditt förra inlägg, men vågade inte eftersom det kanske skulle låta konstigt. Jag jobbar ju inom sjukvården o träffar ofta på människor som av olika anledningar har behov att prata. Min erfarenhet är att sjukhuskyrkan är kanonbra om man har beov att samtala o någon som verkligen lysnar, mycket bättre än dom pyskologer o kuratorer som finns där jag jobbar i alla fall. Precis som någon skrev i förra inlägget så behöver det inte bli kyrkligt o vill man inte prata om kyrkan/gud så behöver man inte ens nämna det.

Jag som inte är det minsta troende/religös skulle inte tveka en sekund att söka upp dom om jag kände att jag behövde prata. Jag vet inte riktigt om dom tar emot folk utifrån eller om det bara är inneliggande patienter. Men det går ju att kolla upp.
Annars skulle jag råda dig att kontaka VC, då blir det inte heller så dyrt.

Hoppas att du hittar någon som kan hjälpa dig. Kramar

 

Busmamman

29 december 2007 01:06

Mysigt det låter!
Klart Liten kommer, helst snart!!
Har varit dålig på att både läsa och kommentera sista tiden *f'låt* men tänker på er gör jag!

Kram!!!

 

majsan67

29 december 2007 01:54

får dåligt samvete när jag läser här....
Jag läser om er väntan, längtan....

Jag önskar av hela mitt hjärta att det är er tur att få tillökning nu....

Dåligt samvete får jag... för att jag gnölar varendaste morgon över morgonpigga ungar..om jag ändåååå fick sova liiite till....
men man får perspektiv på livet,... när jag läser i din blogg... så stannar mina tankar upp (ovanligt, men sant).....
vad kan jag möjligen sakna?? ingenting...

Du kan vara helt säker på en sak.... ett barn är på väg till er.... snart....

styrkekramar till dig

http://www.majsan67.blogg.se

 

Jane

29 december 2007 11:48

Härligt med en dags kroppsarbete! Nu när du är inne på vad du kan påverka vill jag rekommendera en bok "The Secret, Hemligheten" av Rhonda Byrne. En fantastisk bok om hur du kan påverka dit liv genom att använda dig av "Hemligheten"

 

M!

29 december 2007 12:21

Vad skönt att få slita rejält :-) Ibland är det faktiskt skönt att få ta i så mycket man kan och slita och släpa och på köpet få ur sig en massa som ligger i kroppen....
Och vad härligt att någon i er närhet så självklart tycker att det är klart att Liten kommer!
Jag hoppas på ett fint och glatt 2008 för er! Gott nytt år!

 

jess

29 december 2007 15:49

Å Väddö - vi sålde vår tomt vi hade där för ungefär ett år sedan. Men en dag så... ja då ska jag ha ett fritidshus där!! Kram!

http://binks2.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...