Äntligen, äntligen, äntligen!!!Jag har suttit på denna underbara nyhet sen kl. 10.00 idag när E från Familjerätten ringde och sa att vårt protokoll fanns underskrivet och klart att hämta. Jag hämtade dem vid 13 och köpte sen en bok till maken för att överraska med honom ikväll "Uppdrag: Pappa" heter den och det är kända och okända pappor som skriver om livet som just pappa. :-)VI ÄR GODKÄNDA!! VI HAR OK PÅ PAPPER!!!*dansar runt och jublar*Ikväll har det druckits äkta Champagne och ätits god mat (vitlöksfrästa kräftstjärtar med citron och fullkornspasta till + rödlök och tomatsallad) + efterrätt (glöggkokta äpplen och en matsked glass!). Är det någongång vi ska fira så är det nu, för SOM vi båda väntat och längtat! Recepten var förstås från Prenet, så det enda jag fuskat är att jag druckit champagne ikväll! ;-) Egentligen får vi inte dricka alkohol 24 h innan BIA-mätningen imorgon, men vad sjutton ska man göra?! Det är ju IDAG vi fått det magiska kuvertet liksom!Imorgon är det full sprutt i kopieringsmaskinen som gäller och bums på med våra handlingar till BFA-A! Tänk om vi får skicka papperna ner till Bolivia snart!? När jag kollade förut var väntetiden 6-7 månader, och nu har vi varit medlemmar i 7 månader ganska exakt! *Iiiiiih!!*Vi är båda trötta och rätt utslagna ikväll. Det tar ändå på psyket att vänta... Nu ska vi sova gott i natt och drömma och tro, våga tro på framtiden.WHIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!

Det är lite bättre nu. Massagen gjorde sitt och till min förvåning så har den smärta jag haft i flera år på ytterkanten av skulderbladen försvunnit!? På en månad bara? Jätteskönt! Däremot är jag fruktansvärt öm i överarmarna fortfarande och det gör riktigt ont när hon masserar där, försiktigt. Hoppas det också ger med sig så småningom!Massagetjejen menar på att det inte är så konstigt att jag inte har lika ont, för det är mycket spänningar jag burit på i flera år som sakta, sakta börjar släppa. Jag börjar vända. Sakta. Ett steg i taget. Jag känner ju det även mentalt. Jag vågar för första gången på länge hoppas och tro, oavsett om det gäller barn, övervikten osv osv. Men det är lång tid kvar, och det är en dag i taget jag måste lära mig att ta. Är hetsig och otålig vad gäller min viktminskning, jag vet. Men har man bestämt sig och kör 100% så vill man ju se resultat också. Och visst, jag har fått jättefina resultat. Ska inte stirra mig blind på vågen, utan också tänka på midjemåttet ... -9 cm var det ju sist, och det på 1 vecka! :-D Inte så illa pinkat av en Grodis!

Jihoooo.. idag är jag på sämsta humöret. *suckar*PMS (ja, fortfarande... ännu mer nu), trött, hungrig och så frustration på det. Frustration över att vågjä-eln står still!! Jag behööööver minus, om så bara ETT ynka hekto! -2,2 kg står den still på. Jag har 0,3 kg kvar till för mig en "magisk" gräns och som det rent mentalt skulle kännas underbart att komma under, men det verkar vara stört omöjligt. *suckar tungt*Kanske det då är bra att jag om 20 minuter ska ligga på en brits och få massage i 30 minuter..? Jag tror det.Eller... jag vet det.