Direktlänk till inlägg 27 februari 2007
Det är lite bättre nu. Massagen gjorde sitt och till min förvåning så har den smärta jag haft i flera år på ytterkanten av skulderbladen försvunnit!? På en månad bara? Jätteskönt! Däremot är jag fruktansvärt öm i överarmarna fortfarande och det gör riktigt ont när hon masserar där, försiktigt. Hoppas det också ger med sig så småningom!Massagetjejen menar på att det inte är så konstigt att jag inte har lika ont, för det är mycket spänningar jag burit på i flera år som sakta, sakta börjar släppa. Jag börjar vända. Sakta. Ett steg i taget. Jag känner ju det även mentalt. Jag vågar för första gången på länge hoppas och tro, oavsett om det gäller barn, övervikten osv osv. Men det är lång tid kvar, och det är en dag i taget jag måste lära mig att ta. Är hetsig och otålig vad gäller min viktminskning, jag vet. Men har man bestämt sig och kör 100% så vill man ju se resultat också. Och visst, jag har fått jättefina resultat. Ska inte stirra mig blind på vågen, utan också tänka på midjemåttet ... -9 cm var det ju sist, och det på 1 vecka! :-D Inte så illa pinkat av en Grodis!
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...