Idag har jag varit hos Viktor och gjort höstfint på hans grav. Det var grått och trist väder och regnet hängde i luften, men konstigt nog så tänkte jag inte på det när jag satt där på huk framför hans viloplats och rensade bort det som var vissnat och överblommat. Jag var med min älskade son i mina tankar och småpratade med honom medans jag gjorde fint på i hans lilla rabatt framför stenen. I år får han fina enekvistar som vi tagit hemifrån tomten. En perenn vinröd ljung i mitten och en ny svart, liten lykta som jag premiärtände. Lyser så fint... Han fick även kärleksört utspritt över enekvistarna och såklart sina 2 stenar i form av hjärtan.. Skulle haft kameran med och tagit kort, men glömde det.Ibland har jag svårt att ta in att jag faktiskt ÄR mamma. Jag har ju faktiskt varit gravid och jag har fött en son. Vår son. Vår älskade lille Viktor. 31 cm lång och 1127 gram ren kärlek! Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Saknaden är så stor och jag blir så ledsen när jag tänker på hur orättvist det är att han inte fick stanna kvar hos oss, växa och bli en stor och busig kille som gjorde en massa hyss. Eller kanske han blivit en lugn och lydig liten son som gjorde precis vad mamma och pappa sa? ;-) Jag tänker ofta på hur han skulle sett ut nu. Om han hade varit mest lik mig eller maken. Mörkhårig skulle han nog varit, men hade han ärvt mammas bruna ögon eller pappas blå? Viktor skulle varit en kille på snart 4,5 år om han hade levat. Stora killen ju! Så svårt att föreställa sig och så svårt ibland att verkligen sätta sig och tillåta sig själv att drömma sig tillbaka. Ibland är det alldeles för smärtsamt... Åh, vad jag SAKNAR dig, älskade Viktor! Nu brinner det iallafall två ljus hos dig inatt... Ett för dig, och ett för alla andra små pojkar och flickor som fick lämna sina nära och kära alldeles för tidigt.*ALL MIN KÄRLEK TILL DIG, ÄLSKADE VIKTOR!*

 

Soff

22 oktober 2006 10:15

*stora tårar rullar ner för mina kinder* Åh kära vännen vad jag lider med dig. Jag kan inte ens börja att förstå hur det måste kännas för dig. Att ha fått vara så nära det vi önskar mest av allt i världen - att få vara mamma och sen bli snuvad på det mitt framför näsan. Den eviga frågan VARFÖR måste komma så ofta och det är en fråga jag avskyr. Jag hittar aldrig nått svar för det finns inget. Jag skickar 1000 styrkekramar till dig min älskade vän med hopp om att ni finner tröst hos varandra och att ni snart är på väg mot ett syskon till Viktor och ett barn till er.

 

Magda

22 oktober 2006 17:03

Viktor hade ju varit stora killen nu om han hade fått stanna kvar hos er. Det smärtar i mig att läsa det du skriver.

Kram till dig!

http://magda.bloggagratis.se

 

Annika

22 oktober 2006 21:15

Åh söta du, jag tänker på Viktor ibland och tänker just så. Han skulle varit ungefär lika gammal som Rebecka. Full av bus och kärlek.
Och det är så himla himla orättvist att han inte fick stanna!
Jag hoppas du inte blir ledsen av att jag skriver(tänker på det du skrev den artonde).
Tänker ofta på er och hoppas att ni snart har Viktors syskon hos er.
Många kramar

http://busmamman.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...