Direktlänk till inlägg 11 februari 2007
..gör att man blir trött. Men så där skönt trött...Maken ligger och "småpuffar" i soffan (=småsnarkar) och det låter skönt. Låter honom hållas... ;-)Jag sitter och slösurfar. Känner tröttheten komma mer och mer men vill inte riktigt sova än. Klockan är ju inte ens nio... En liten espresso kanske? Eller te? Eller glögg? Eller... ingenting? Törstig... *hämtar vatten*Imorgon är det måndag. Igen. Jösses... önskar att helgerna vore dubbelt så långa, för det känns knappt som om man hinner tänka ordet "helg" innan den är över... Det blir dock en spännande vecka och särskilt onsdag kväll då mitt NYA LIV börjar. Jag är jättespänd och nyfiken på vad det verkligen kommer innebära för mig under framför allt de kommande 12 veckorna. Undrar också mycket över vilka de andra 9 personerna är. Vad vi kommer få göra, träna, äta osv osv. Nervös är bara förnamnet, men jag ska fixa detta. Jag har ju lovat mig själv det. Det värsta är att jag svikit mig själv så många gånger förut. Kanske det blir annorlunda denna gång när jag lovar andra och t o m skriver kontrakt på det jag ska göra? Jag tror det. Det blir så mycket mer allvarligt och på riktigt. Samtidigt blir jag lite sorgsen över att det ska behövas. Att det ska vara så lätt att svika sig själv. Gång på gång.Men denna gång, ska jag vinna.. över mig själv! Över den elake som sitter på min högra axel och viskar "Detta kommer du inte fixa, varför skulle du det?!"Låter kanske konstigt, men hjärnspöken finns det. Många.
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...