Den rubriken vet jag att jag haft förut, och nu är det tyvärr dags att använda den igen.En vän som jag känt i ca 4 år nu har en underbar son pojke på snart 3 år som just nu ligger och kämpar på IVA. De slits mellan hopp och förtvivlan... Alldeles nyss har jag läst ett mail från vännen och där hade hon bifogat en bild på sonen, med slangar överallt, kämpandes för sitt liv. Känns så ofattbart. Så chockad. Så ledsen. Så uppgiven. Vill kunna GÖRA något! Trolla? Går det? Ännu en gång har man blivit varse över hur skört livet är. Det kan vända på en sekund.Vad är väl då att jag tänkt gnälla över att jag gått upp i vikt igen och sammanlagda viktminskningen nu ligger på -0,5 kg? Ingenting. Tänker på er kära vänner och ber för att lille A snart är pigg och helt återställd igen! *sänder många tankar & styrkekramar*

 

Cat

19 februari 2007 09:49

Usch ja vad livet är skört, sänder massor av tankar och hopp till lillen.

Men gumman du har inte gått upp (1,7 kg var ju vätska, magen/tarmar som blir tomma vid ren kur) utan du har nu gått NER 500 gr ett ½ KILO!!
Jättebra, det är ju fettet vi vill skall gå bort inte vatten och "annat" det är nu din viktnedgång börjar när du äter mat och går ner, så grattis till ett halv kilo!
Eg skulle du ju inte vägt dig efter varje dag där vid ren kur utan kollat när det gått exakt 1 vecka el likn, så bra jobbat tycker jag.

Och så avslutar jag med en stor kram till din lille som kämpar så (känns ju lite trivialt att prata om vikt men är ju ändå en del av livet för oss nu)
"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på. Tänd ett ljus för jordens barn"
/Triad

 

Manne

19 februari 2007 10:27

Tvära kast hör livet till.
Inte för att det tröstar, men det minner om att vi skall se det vi har.

Jag är innerligt tacksam över mina barn och mitt liv.

Skänker familjen min tanke idag och hoppas verkligen på att de kommer ur detta!
Kämpa på lillen, det finns så mycket här att se!

http://one2many.bloggagratis.se

 

solna-madde

19 februari 2007 10:38

Det är när man hör om sånt här som blodet fryser till is. Barn ska vara friska!
Kämpa på nu lilla du!

kram!

 

Lillan

19 februari 2007 10:51

Usch, vad ledsen jag blir! Kan ju inte sticka under stol med att det träffar extra hårt i hjärtat när det handlar om en pojke som är nästan jämnårig med Carl...

kram!

 

Gabbi med grynen

19 februari 2007 11:03

Men hua! Livet är verkligen skört. *ledsen*
Jag hoppas verkligen att lillgrabben tillfrisknar.
Kram,

 

Monica

19 februari 2007 11:45

Usch vad livet är hemskt och så orättvist många gånger.
Hoppas det går bra för deras son.
kramis

http://barbamamma.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.

Hur går det med vikten då?   Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...

Herrejösses...   Insåg just att det på söndag ju är exakt 2 år sedan min mobil ringde. Signalen för Astrid Lindgrens "Saltkråkan" ljöd och klockan var exakt 10.00 och jag var yrvaken. Jag hade vaknat tidigare men somnat om då det var en ledig dag...

"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått   Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...

Hej alla!   VAD skriver man i en blogg som man inte skrivit i på över 1 år? Som man haft dåligt samvete över att man inte uppdaterat sen den dagen (dagarna efter) vi fick vårt efterlängtade barnbesked förra sommaren.   HUR formulerar man...