Direktlänk till inlägg 4 december 2006
Jösses... jag mår jätteilla. Av nervositet. Det är inget annat. Snart bara 2 h kvar. Innan dess ska jag och maken träffas och äta en lugn och god lunch tillsammans. Får se om jag får i mig något alls...Jag har så svårt att ta in det, att det är dags! Och när jag förstår det emellanåt så känns det för stort för att kunna ta in. Måste låta det sakta, sakta sjunka in... Jag tror/hoppas att det bara kommer vara idag som det känns så här nervöst och jobbigt. Det är ju liksom första gången vi träffar våra två utredare och jag hoppas och ber för att att personkemin stämmer, för gör den inte det kommer det bli riktigt jobbbigt...Är så glad att jag har min blogg. Där jag kan svamla hur mycket jag vill utan att någon ber mig hålla tyst. Det är bara maken som "klagar" på att jag bloggar så mycket och tycker jag ska PRATA med honom istället. Visst kan och gör jag det, men en blogg är min "pyspunkt". Jag pratar också, faktiskt... ;-)Apropå maken. Vet ni vad han gjorde imorse..? *fnissar för mig själv då jag vet att han blir sur på mig nu* Han skulle vara snäll och förbereda stekpannan för mig och min omelett och istället för lite olivolja i pannan så hällde han... balsamvinäger!? :-D Goooooos! *älskar* Skönt att veta att det inte bara är jag själv som har tankarna på annat håll i dessa dagar... ;-)
Så här ser min fot ut 4 veckor efter op.
Hur går det med vikten då? Ja, hörrni... Önskar så att jag kunde säga att jag numera är normalviktig och att allt är bra! Tyvärr är det inte så... Jag peakade min högstavikt NÅGONSIN här under våren. Blodtrycket hade stigit till 147/97 och jag ...
"Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jordenOch min längtan har fört mig hitDet jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valtMin förtröstan långt bortom ordenSom har visat en liten bitAv den himmel jag aldrig nått ...