Så har återigen en arbetsdag snart passerat. Jag har kunnat fokusera bättre på arbetet idag och har t o m fått beröm av kund för ett par förslag jag gjort. Skönt!Känner mig febrig. Kroppen är öm och halsen gör ont när jag sväljer och jag har en sån där konstig "feberhuvudvärk"... Får se vad detta leder... Maken sa att han också kände sig hängig och det bådar ju inte så gott. Dock har vi inte så stökigt hemma så det vi behöver göra är att damma och dammsuga och det ska vi väl fixa under helgen iallafall. Vi hjälps åt... Maken och jag har kommit överens om att vi ska ta det lugnt ikväll och framför allt; gå och LÄGGA oss tidigt! Sömn kan ju göra susen... *hoppas*Jag har fått så enormt många fina kommentarer och stöttning av så många under dessa dagar. Vet inte hur jag ska tacka er nog? Jag hoppas ni vet och känner hur mycket jag uppskattar det. TACK och en stor kram till er alla! Ledsen att jag inte orkar svara er en och en just nu....Ha en fin kväll allihop!

Efter två dagar av en stor klump i halsen, många tårar, ångest, ja allt som finns i känslospektrat... har mitt hopp börjat komma tillbaka.Mycket tack vare goda vänner som stöttar, peppar, tröstar... men mest tack vare min älskade make. Min Jonas. Min klippa. Mitt allt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och alltid kommit ut på andra sidan, tillsammans. Det han har sagt har gjort att jag gång på gång bearbetat och rannsakat mig själv och mina tankar de senaste två dygnen och kommit fram till att det bara inte kan vara kört. Det finns hopp. Det är svårt att blogga om detta, då jag som ni vet inte vill komma in på vad det rör sig om inför hela cybervärlden. Mina närmaste vänner vet och det får räcka så. Ni andra stöttar mig enormt genom att skriva era fina kommentarer och jag kan inte tacka er nog! Ni är också en stor del i att jag orkat komma igen, ännu en gång.Jag har bestämt mig för en sak, och det är att avvakta. Vi väntar tills vi får vår hemutredning och läsa igenom och ändra/stryka om det behövs, och sen se hur det blir. Det är jobbigt att vara "unika" i sitt slag. Att detta aldrig hänt förut. (tack och lov..) Men ovissheten runt detta gör det extra jobbigt att leva med och vi har ju inget liknande "fall" att leta upp och jämföra oss med...Nåväl. Hoppet har kommit tillbaka och det känns skönt.Finns det inget hopp - DÅ är det allvarligt.Och en groda tappar ju inte hoppet i första taget...

Vaknade efter en natt med hostande och frossa med en hals som svider och känns tjock och svullen. Jag får inte bli sjuk, inte nu! Vi har ju MASSOR vi ska göra i helgen inför hembesöket på måndag = storstädning!Så typiskt. Fast jag har ätit massor av vitaminer och frukt sista veckorna så kommer det NU... *urk*Bäst att proppa i sig ännu mer c-vitaminer och hålla sig varm...*ynklig*