Alltså... vart ska jag börja?! Hur ska jag skriva?Hur ska jag få ihop mina tankar och få ned dem på pränt?!Vi är så överlyckliga här hemma nu. VI HAR FÅTT MUNTLIGT MEDGIVANDE!!!Alla orosmoln är borta, väck, kaputt!Jag tänker inte berätta om det moln som var heller... *lipar* ;-)Vi är på väg att bli 2-barnsföräldrar!Vår utredning är snart färdigskriven och vi kommer få läsa igenom den om någon vecka och ändra om vi tycker att det behövs någonstans och sen kommer vårt ärende komma upp i nämnden i februari!Den oro som kom upp förra gången är löst. Nemas problemas! Det är INGET att oroa sig för längre. Det är borta. Puts väck. Tyvärr har vi ingen riktig champagne här hemma att lägga på kylning, men det kommer vi köpa så vi har hemma när vi fått medgivandet på pränt från nämnden i februari. ;-))Hör ni? Jag vågar... jag vågar tro!Jag vet innerst inne nu att vi kommer bli godkända. Det bara ÄR så. Det kommer ordna sig. Vi kommer bli föräldrar igen!Hemutredarna kom inte förrän 15.45, alltså en halvtimme sena. Jag hann bli så orolig att jag ringde en kollega till dem och efterlyste dem och blev lätt svettig när jag hörde att de knappat ut sig för "Tjänsteresa t o m 24/1". Men kollegan bekräftade att det stod "Hembesök" på tavlan och strax därefter körde deras bil upp på vår uppfart. De sa att det varit lite längre än vad de trott. Sen var det ju riktigt vinterväglag också vilket bidrog till förseningen. Puh....Vi gick runt lite i huset och vi berättade om vår renovering som vi genomfört och kommande inplanerade renoveringar. Badrummet, som jag handlat nya handdukar + duschdraperi + badrumsmatta för 1000:- till, kikade de inte ens in i... *s* Vi pratade barnomsorg, barn på området och lekplatser inom ett inte allt för långt avstånd. Sen tog de själva upp detta underbara; Att de undersökt "saken" vidare och funnit att det inte är några som helst problem! Underbart!!!! Jag var gråtfärdig där kan jag säga....Vi satt vid vårt matsalsbord i vardagsrummet och drack kaffe och åt mörk choklad och hade väldigt trevligt tillsammans. Inga papper framme på borden ens!? När de gick så kramades vi för första gången. Jag kände att jag ville det. Handskakning nu kändes för litet. Det blev innerliga varma kramar...Efteråt kramades jag och maken länge och småfnissade och våra ögon möttes. Vi bara log. Sen fick han "spel" och drog iväg med mig på en långpromenad. På med allehanda kläder, för det var ju trots allt -10 grader, och ut i friska luften. Pulsade i djupsnön till det som på sommaren är badstranden och badviken och maken testade isen som hunnit lägga sig där, och till hans stora glädje så höll den! :-DMånskära och stjärnklart på himlen. Solen hade gått ner för någon timme sen och lämnat en brinnande himmel i cerise och en knallblå färg. Så läckert! Vi gick hand i hand hemåt igen och lagade god 2-rätters middag tillsammans och skålade med varsin drink innan maten...Nu bara ÄR vi. Och ler.Och försöker ta in att vi kommit en bra bit på väg. Trots att det såg lite oroligt ut för några dagar sen. Det är bortblåst idag. Helt och hållet.Vi har fått medgivande.*ryser och fäller en tår*

Idag har vår pojke namnsdag.Viktor.Älskade saknade lille Viktor!Saknaden är så påtaglig just idag. Jag visste redan i december att vi skulle avsluta vår hemutredning just idag, för jag valde denna dag, rent symboliskt. Jag hoppas det ska innebära tur. Att det går vägen.Kl. 15.15 i eftermiddag är det dags att träffa våra hemutredare en sista gång just i hemutredningssyfte och de ska alltså komma hem till oss och se hur vi bor. Landskapet ligger vitt, vitt, vitt och solen strålar mote en klarblå himmel och det är nästan otillåtet vackert utanför och det gör att vårt hem kommer ännu mer till sin fördel. (om ni frågar mig..) ;-)Vi slutar redan vid 12 idag jag och maken så vi ska hem och fixa det sista och elda upp lite värme i huset tills E och S kommer.Det var jättehalkigt att köra bilen till jobbet imorse och den levde sitt eget liv på vägarna genom att åka i sidledes med små ryck. Otäckt. Men vad mer kan man begära av en liten Nissan Micra med "cykeldäck"...? Imorgon åker vi vår andra bil, den är större, tyngre och mer säker i sånt här väglag.Må så gott allihop!Och kärlek, kärlek, kärlek till dig, min älskade pojke. Älskade lilla Viktor!