Sorry, ni som gillade mitt ljusare stuk med lite gladare färger. Jag är svart igen. Känns bäst. Just nu.Till våren kanske jag kommer igen med det gröna, eller någon annan färg. När hoppet börjar spira på riktigt. Kanske.

Tidigare ikväll hade jag tänkt skriva en blogg om hur nervös jag var inför morgondagens läkarbesök, igen. Och sen avsluta med att "om vi bara får en OK-stämpel i rumpan så har vi medgivandet i hamn!"... Ikväll har jag dock fått ett telefonsamtal, ett mycket ledsamt sådant, som gjorde att jag återigen tänker om och landar hårt i verkligheten. Utan att skriva för mycket om själva samtalet (too private och av hänsyn till de inblandade *kramar om hårt i tanken*) så kan jag säga att jag återigen tar flera steg tillbaka i mina drömmar om syskon till vår änglapojke Viktor. Det är långt ifrån klart bara för att vi får ett OK imorgon. Ett OK från Familjerätten på att bli föräldrar igen. Ett OK i nämnden. Det är en lång resa kvar fortfarande... Jag är tacksam för varje litet steg vi kommer vidare i denna enormt långa och krävande process och hoppas innerligt att det kommer vara värt varenda tår i slutändan. Jag vill hoppas.Jag vill tro det.Jag vill orka. Bara lite till...

...eller så kommer man på att man hade helt fel, och inte alls har slut på schampoo och balsam...Jag behöver inte det (än).. men däremot så behöver jag fräscha "undisar". Så jag fastnade på Lindex underklädesavdelning på lunchen. OM det nu skulle vara så att vi måste klä av sig i bara underkläder hos läkaren imorgon för undersökningen så vill jag ha lite fräscht på mig under... Jag har en hel del hemma, men inte som "passar" för att visa upp sig för en gammal läkare i 60-årsåldern! *skratt* Fan vad knäpp jag är.. som om HAN skulle bry sig?! NOT! Däremot bryr JAG mig. Det är jobbigt nog ändå att gå igenom denna undersökning och jag inbillar mig att jag kommer bli diskad pga min övervikt. :-/Kan man gå ner 10 kg på 1 dygn!? Please... *ångest*Nåväl, det slutade med att jag inte hittade några heller för inte hittade jag någon bh som satt som den skulle. Antingen blev tuttarna som strutar à la Madonna i Vogue, eller så var bh:n för stor(!) och tuttarna såg ut att ligga i en svart sopsäck... ;-)Däremot kom jag därifrån med ett par fräscha strumpor med lite glitter på sidan av ankeln, 1 ny hårborste, rakhyvlar och så puder! Min blogg = jag skriver om det jag vill.

Lätt att fastna. Läser, läser, läser...Hittat en blogg som tilltalar mig mycket att läsa och jag förundras över hur bra människor skriver. Om livet. Om känslor. Om tankar.Bloggen för mig är min ventil. Jag skriver ibland utan att tänka. Fingrarna rör sig över tangentbordet och jag skriver med en sån fart att fingertopparna nästan domnar. Jag gillar min blogg. Jag gillar er som läser. Jag behöver det. Jag behöver er. Tack.Lunch var det ja. Dags att klä på sig ullkappan, sjalen, byta ut arbetstofflorna mot stövlarna och bege sig ut och leta på något gott och ta en nypa frisk luft. Lite schampoo, balsam och puder ska också inhandlas.Bye for now!

När väckarklockan (mobilen) ringde imorse tänkte jag inte så mycket på mörkret. Men när jag till slut masade mig upp ur sängen vid 07:15 och skulle tända lampan förstod jag.. vi har ingen ström!Blåsten, som varit otroligt stark igår kväll/natt, har tagit strömmen för oss och många andra (närmare 1500 hushåll) och jag och maken sprang runt som trötta små mullvadar och tände lite ljus hemma så vi kunde se någonting alls. Vilken tur att jag inte skulle sminka mig... ;-)Det är inte klokt vad vi har det bra egentligen. Vi vaknar, tänder en lampa, går upp, spolar i kranen/toaletten/duschen, öppnar vårt kylskåp och tar det vi vill/behöver ha... Allt detta är liksom bara så SJÄLVKLART för oss. Såna här saker är helt normala för oss nordbor. Och vi tar det för givet.Fan vad vi har det bra - egentligen.