Sitter här på jobbet och KOKAR av ilska just nu. Det finns människor till ALLT!Tyvärr sitter jag nära en människa som är allt annat än en varm och omtänksam medmänniska utan istället en plump och jävligt okänslig individ. Denna person sitter i telefon och pratar med en kund varpå hon utbrister: "Tänk bara på alla dom här som får egna barn bara de adopterat. Det är ju bara såååå vanligt och så typiskt!"!??!??!!!!!Vad i h-ete menar människan!? Menar hon att hon känner jättemååånga som blir gravida bara de adopterat och att det är typiskt att de inte blivit det innan så de "slapp" adoptera?!?Fy fan.Trångsynta och blåögda jävla k-rring.Blä!Morr!*spott och fräs*Jag VILL INTE höra sånt! Jag vill inte tvingas höra att folk tycker att adoption är ett andrahandsval. Att de tror att det är något sämre än att få barn på biologisk väg.Jag VILL adoptera. Jag SKA bli mamma på detta sätt. Det kommer vara VÅRT barn på alla sätt ändå. Vi har väntat vårt barn i hjärtat och det är väl ända skillnaden egentligen. För mig som väntat och fått barn även på den "vanligare" vägen så är det ingen skillnad, inte rent psykiskt, bara fysiskt. Jag vill inte bli gravid igen. Jag är färdig med den biten. Jag kan riskera väldigt mycket om jag skulle bli det. Jag ska åka tillsammans med maken och hämta vårt barn på andra sidan jorden. Det är skillnaden. Men kärleken, den kärlek man känner för sitt barn, den finns där oavsett. Det finns inga genvägar att gå bara för att det blir biologiskt. Det är inte enklare att vänta biobarn än adoptivbarn. Skillnaden är bara att man antingen väntar dem i hjärtat eller under hjärtat.PS. Ja, jag har PMS... DS.

Ikväll är det dags för bio med barndomsvännen och det ska bli jättemysigt. Det var utlottning av biobiljetter med kort "sista-datum" på jobbet och jag hade turen att få 2 stycken! Vi ska se "Allt om min buske" (vilken filmtitel!?) *s* och jag hoppas den är sevärd! Om inte annat så får jag en trevlig kväll och mys i biomörkret med lite popcorn tillsammans med en kär gammal vän. ;-)Jag är helt slut idag.. Puh! Tröttheten är inte att leka med och ögonen svider. Det är inte lätt att fylla år, och det är nog tur att det bara är en gång om året... ;-)Det är dessutom HELDÖTT med jobb så arbetsdagen blir lååååååååång... *suckar* Aldrig blir man nöjd, antingen är det för mycket och tokstressigt eller så är det som nu, heldött, och då blir man sååå slö. Strax dags att gå ut en stund på lunch iallafall och jag funderar på att gå och kolla på Indiska. Alltid hittar man något fint där. *gillar den affären*Tack snälla ni återigen för alla gratulationer. Sötnosar!

Vilken kväll jag fick igår. Vilka fina vänner jag har. Vad rik jag är. Rik på riktiga vänner och en fin familj. Tusen, tusen TACK för allt! Fina presenter, blommor, skratt, prat... Wow... jag är jättelycklig över helgen och känner mig som sagt var ... RIK!Dagen idag har besöken avlöst varandra. Sammanlagt har här varit 14 personer och en hund och vi har fikat semla och kaffe. Enkelt och bra. :-)Jag har fått jättemycket vackra blommor, så jag har så jag kan öppna blomsteraffär tror jag minsann! Presenter har jag också fått en massa, jösses.. jag som bara fyller 32!?Av maken fick jag en iPod för att visa att han stöttar och står bakom mig i mitt "nya-liv-satsning" fr o m 14/2 och han har även bokat in oss på en urmysig italiensk restaurang lördag 10 februari. Tack min älskade! Har även fått detta:- Vattenkokare- Finnfin choklad- marimekko skål + fat- "Russian caviar" från FACE Sthlm med en pensel (istället för kajalpenna som jag bara gör illa mig med... ;-)- Armband från Pandora med grod(!)berlock *vad annars?* - Presentkort på Lindex (sparas till maj då jag förhoppningsvis kan köpa någon stl mindre)- Konsert med Bounce "Gökboet" + middag på restaurang- Tofflor- Pengar- Ölglas ur serien LovisaOj, oj... jag är bortskämd. Det är bara att konstatera. Men som sagt, jag är rik också. Rik på kärleksfulla vänner och familj och det kan inte mätas i ting. TACK alla!Nu har sista gästerna lämnat och jag och maken ska slappa i soffan innan vi överger den för sängen och en god natts sömn.Tack också för alla gratulationer via sms, blogg m.m. KRAM!

Nu är det full fart här hemma må jag lova.Semlorna till morgondagen är bakade och nu förbereder jag kvällens tjejmiddag. Sen återstår lite småplock och städning sen är det bara en skön dusch och lite "tillfixning" av mig själv så är jag redo för att träffa mina goa vänner!Sett fram emot denna kväll länge och äntligen fick jag "tummen ur" och bjöd hem dessa tjejer! Det roliga är att flera av tjejerna inte känner varandra sen förut, men jag är säker på att det kommer bli en supertrevlig kväll med många skratt och mycket vin! ;-DDet är en strålande solig vinterdag idag, men tyvärr kommer jag inte hinna ut och njuta av den. Jag får njuta av solen strålar som ibland träffar mig när jag går förbi ett fönster... det är lugnt. Imorgon ska det bli meeeer snö!!! HURRA!Ha en finfin lördag allihop!

I morse när jag vaknade och tittade ut på vinterlandskapet såg jag att det hade plussat på några centimeter till på snötäcket. MYS!Sov så skönt i natt, i makens säng... Bäst att passa på att lägga sig där när han inte är hemma. *hehe* Han har så skönt täcke... och madrass... ;-PIgår kväll var det storshopping till helgen. Jag blir tydligen ett år äldre på söndag sägs det och imorgon kväll har jag bjussat hem 6 goa tjejvänner på middag, ska bli jättemysigt! Tro´t eller ej, men det är min första tjejmiddag på säkert 15 år!? Jösses.. det är på tiden! Semlor ska bakas i helgen också, för jag tänkte det är bekvämt och enkelt att bjussa på på söndag då jag antar att det kommer lite av de "närmast sörjande". Jag som slutade fylla år vid 25... att folk aldrig lyssnar. ;-)Besöket hos frissan igår blev tyvärr ingen "wow-upplevelse". Hon klippte page och lite lugg och jag vet inte riktigt om jag gillar det. Känns lite för snällt. Jag vill ha mer uppklippt i etapper så det blir snyggt när jag plattar håret... Nåväl, jag får ha det så här tills mars när jag ska dit nästa gång och då blir det även färg/slingor, för det börjar dyka upp flera envisa "små grå" här och där... *ehum*Jag har fortfarande svårt att smälta att JAG kom med i den där 100 kilos utmaningen?! Lilla jag liksom.. eller liten och liten.. jag är kort och satt. ;-P Men jag ska bli mindre, åtminstone omfångsmässigt! Det är nästan 3 veckor kvar tills vi sätter igång och det känns OK, även om jag hade hoppats på början av februari. Men man får inte alltid som man vill... Jag är bara så tacksam och glad över att jag är med. För en gångs skull har jag lite tur! :-)Nu har jag svamlat klart!

...min s k "hemlis"!! För nyss ringde telefonen och en tjej som presenterade sig som Petra ringde och hälsade mig VÄLKOMMEN BLAND DE 10 SÖKANDE (av 200!!) TILL 100-KILOSUTMANINGEN!! *jublar och är alldeles nipprig*Vad innebär nu detta!?Jo, med start den 14/2 och under 12 veckor framåt, ska jag och 9 andra personer med övervikt tillsammans gå ner 100 kilo! Den första gången vi träffas kommer vi få mer information om hur det hela kommer gå till. Vi kommer få skriva på ett avtal som innebär att vi lovar att genomföra detta enligt deras "bestämmelser".Vi kommer även att genomgå en kroppsmätning (s k BIA-mätning) där de mäter vätskebalans, fett, muskler osv i kroppen. Under dessa 12 veckor kommer vi ha tillgång till ett team beståden av friskvårdsterapeuter, leg. sjuksköterska, personlig tränare och kostrådgivare som ska hjälpa oss att nå våra personliga mål!Alltså, vilken grej. Vilken chans!!Jag är så ÖVERLYCKLIG!!!!De köpte min förklaring till varför jag vill bli lättare; att jag vill bli en piggare, lättare och mer hälsosam mamma om ca 1-1,5 år + att jag vet att det kommer fotas och videofilmas en del när vi hämtar vårt barn och jag vill INTE titta tillbaka på dessa foton och filmer och må dåligt över att se hur tjock jag är...Whooooohoooooo!!TACK snälla ni för alla era tummar - de hjälpte ju bevisligen!

Detta var bland det vidrigaste jag någonsin läst!!!?http://expressen.se/index.jsp?a=847723Varnar känsliga.....

Har mobilen brevid mig på skrivbordet. Väntar samtal. Vet inte om det kommer på förmiddagen, eftermiddagen eller ikväll. Samtal om "hemlisen" ni vet.. ;-)Ska bli jättespännande att höra hur det hela kommer gå till och framför allt, när jag ska börja! När det hela startar och hur länge det kommer "hålla på". Är så taggad!!Apropå samtal, så har jag även ringt våra hemutredare idag. Vi fick frågan om vilken medgivandeålder på barnet vi vill ha med i utredningen, och från början hade vi 0-12 månader, men efter att ha ringt upp BFA-A (Barnen Framför Allt - Adoptioner) och rådfrågat, så har vi höjt åldern till 0-18 månader. Känns jätteOK och förhoppningsvis kanske det gör att vi inte behöver vänta lika länge. Jag har svårt att låta bli att drömma nu. Och snacka om att jag vill shoppa! Blir sjuk av alla fina barnkläder, leksaker.. ja, allt som har med barn att göra! Vagnar... *gaaah* Men jag ska inte handla något än. Inte förrän vi fått medgivandet på papper och skickat ner våra handlingar till Bolivia, vilket vi hoppas blir innan sommaren. Vi kommer ha något år till på oss att handla det som behövs..Jag får drömma vidare så länge.Känns så underbart att våga... Våga drömma... Våga hoppas...Våga tro...